Bostadsfrågan

Korrumperade av ett ruttet system

rku — Fri, 04 Nov 2011 14:16:01 +0100

Det har sagts väldigt mycket om fifflaren Juholts omoraliska fuskande. Det har inte sagts lika mycket om hans kollegor i alliansen som är minst lika duktiga på att fuska. Exempelvis Centerpartisten Emil Källström som gjort exakt samma »misstag».

De har dock klarat sig utan mediedrev. Kanske för att de är ärliga med att deras politik går ut på att rika ska bli rikare på skattebetalarnas bekostnad? För att de ser girighet och konkurrens som konstruktiva krafter? Eller kanske för att median idag i stor utsträckning är koncentrerad hos ett fåtal som gärna vinklar saker enligt deras klassintressen? Det är svårt att vara säker.

Än sak är dock säker. Det är inte konstigt att politikerna fuskar när de lever åtskilda från folket. De korrumperas av ett ruttet system. Även om de är folkvalda lever de inte som vanligt folk. Även om de har en arbetarbakgrund förborgerligas de av sina karriärer.

De hetsar mot sjuka och arbetslösa och fördömer bidragstagare. Samtidigt berikar de sig själva, helt skamlöst, genom bidragsfuskande. Och samtidigt gödslar de krisande banker med miljarder i bidrag.

De lyfter inte ett finger för att underlätta den akuta bostadssituationen i Sverige. Men de är inte sena att fiffla till sig bostäder åt sig själva. Politikerna vare sig kan eller vill förstå våra behov och problem. De är begränsade av marknadsfundamentalistiska skygglappar och förblindade av karriärmöjligheter. Vill vi ha förändring måste vi själva ta kamp för vår klass och för socialismen. Och i denna kamp kräva våra rättigheter. Precis som vi i RKU nu gör i vår bostadskampanj.

Hampus Persson

Stort genomslag för RKU:s kampanj

rku — Wed, 02 Nov 2011 15:11:59 +0100

Under veckan går RKU:s bostadskampanj i högvarv. Alla RKU:s lokalorganisationer har extra mycket aktivitet. Kampanjen har också fått i media. Här publicerar rapporter och länkar till mer information. Artikeln uppdateras fortlöpande.

Göteborg

Medlemmar i stugan

RKU-Göteborg har måndag till fredag flyttat in i Brunnsparken i centrala Göteborg. Många intresserade kommer fram och diskuterar och tar material. RKU-are har blivit intervjuade i både Metro, GT och närradion. Förberedelser pågår också inför den stora fest som avslutar kampanjveckan på fredag. Då står hiphopgruppen Labyrint på scen, det kommer vara rundpingis, dansgolv och mycket annat skoj.

GT 2 november

Metros löpsedel 1 november

Metro 1 november

Ett av RKU-Göteborgs bokbord

Länkar

» GT: De slår läger mot bostadsbristen
» Metro: Unga protesterar mot bostadskrisen
» Facebook-event för bostadsveckan

Helsingborg

Torgmöte

Lördagen 29/10 anordnade Revolutionär Kommunistisk Ungdom Röd Lördag i Stadsparken som en del av vår höstkampanj »Din rätt till bostad».

Uppslutningen var bra bland ungkommunisterna denna dimmiga lördag och stämningen var väldigt god bland kamraterna. Vi reste upp ett tält för att symbolisera borgarnas icke-mänskliga bostadspolitik. Flera nummer av Proletären och ungkommunisternas egna tidning Rebell såldes och hundratals flygblad delades ut.

Responsen från helsingborgsborna var god och vi fick mycket uppmuntrande ord från folk som passerade vårt tält. Allt som allt bedömer vi lördagens arbete som lyckat och vi tänker upprätthålla vårt fina arbete med att hålla Röd Lördag nästa helg på samma tema.

Karlstad

Bokbord i Karlstad

Aktivitet i Karlstad

Appellmöte

RKU-Karlstad har bland hållit appellmöten och haft bokbord.

Lund

Tältläger

Några av kamraterna i RKU-Lund

RKU-Lund har slagit upp ett tältläger i Lundagård. Det är lokalorganisationens första stora utåtriktade aktion. Aktionen har blivit mycket uppmärksammad lokalt.

Länkar

» Skånska Dagbladet: Unga demonstrerar mot bostadsbristen
» P4: Revolutionärer campar för bostadsbristen
» Sydsvenska Dagbladet: De tältar för fler studentbostäder

Malmö

Bokbord i Malmö

RKU-Malmö har bland annat haft bokbord och appellmöten under kampanjen.

Jönköping

Ett av RKU-Jönköpings appellmöten

RKU-Jönköping har bland annat haft ett flertal appellmöten under bostadskampanjen.

Stockholm

Vykort som delades ut och skickades till Mats Odell

RKU-Stockholms bokbord på socialistiskt forum

Påväg till Rebellförsäljning

RKU-Stockholm har bedrivit ett aktivt arbete under kampanjen. Bland annat har rebellförsäljningen utökats och utvidgats, banderoller har hängts upp och ett egenhändigt tillverkat Mats Odell-vykort har delats ut. Dessutom har ett flertal nya medlemmar valts in.

Ånge

RKU-Ånges flygblad

RKU-Ånge har bland annat framställt ett eget flygblad som delats ut vid bokbord.

RKU intensifierar bostadskampanjen

rku — Thu, 27 Oct 2011 12:00:51 +0200

Kapitalismens kortsiktiga och giriga vinstjakt kan aldrig tillfredsställa de behov som finns i samhället. Ungdomars bostadssituation är ett tydligt exempel på detta. Ett system som värderar de rikas strävan att bli rikare högre än ungdomars rätt till bostad måste bekämpas.

RKU bedriver en kampanj i frågan för att ta kamp för rätten till bostad och mot det system som förvägrar så många denna rätt. Under höstlovet vecka 44 intensifieras RKU:s bostadskampanj under en veckas tid. Aktiviteten trappas upp och organisationerna lägger i en högre växel för att sprida RKU:s politik.

Vad ska ni göra i Göteborg?
- Under kampanjveckan är tanken att vi ska bo i Brunnsparken måndag till fredag, säger Fanny Edstam, ordförande i RKU-Göteborg. Det är en stor samlingsplats i Göteborg. Vi ska ha valstuga, tält, servera lite kaffe, hålla appelltal, spela musik när vi inte håller tal, sälja Rebell och dela flygblad. Vi har också en namninsamling på temat ”Snälla Mats Odell köp oss en bostad”. Tanken är att diskutera med folk och att de ska kunna chilla med oss. Allt avslutas på fredagen med en stor fest på Marx-Engels huset där Labyrint ska spela. Det ska också finnas möjlighet att spela bordpingis och titta på poesiuppträdanden.
I arbetet ska vi fokusera på att det inte byggs några billiga hyresrätter utan bara lyxlägenheter. Bostadsfrågan är väldigt stor i Göteborg. Boendesegregationen är allvarlig och bristen på bostäder är akut.

Vad ska ni göra i Lund?
- Vi tänker vara lite extra kreativa, säger Marcus Mattsson, ordförande i nybildade RKU-Lund. Vår plan är att tälta i centrala Lund under fyra dagar för att uppmärksamma folk på borgarnas bostadspolitik och samtidigt sprida RKU:s kommunistiska lösning. Bostadsbristen bevisar att kapitalismen är oduglig och att socialismen är lösningen.

Hampus Persson

Från egennytta till allmännytta och tillbaka igen

rku — Fri, 16 Sep 2011 10:08:53 +0200

Kapitalismen under tidigt 1900-tal var en nyliberal önskedröm. Inga statliga regleringar, låga skatter, få fackliga rättigheter. Fastighetskapitalet kunde under den här perioden göra stora vinster. I samband med industrialiseringen flyttade massvis av människor in till städerna för att söka sig en försörjning. I städerna var bostadsbristen stor, vilket ledde till att fastighetsägarna kunde höja hyrorna med tiotals procent per år. Fastighetskapitalisterna hade inget intresse av att bygga nya bostäder. Byggande av flerbostadshus minskade hyresintäkterna och var därför olönsamt. Istället byggdes industrier och liknande, vilket gav större utdelning på det satsade kapitalet. Så går det när den kalla lagen om utbud och efterfrågan får råda.

Men något var på väg att hända i Sverige och i Europa. Arbetarklassen organiserade sig och tog till kamp för sina rättigheter. Fackföreningarna byggdes upp. I Ryssland gjorde de fattiga arbetarna och bönderna slag i saken och störtade den enväldige härskaren tsar Nikolaj II.

Arbetaruppror och protester förekom också i Sverige. Folket protesterade mot den oerhörda fattigdom och nöd som rådde under krigsåren.
Makthavarna var självklart skrämda av den enorma potential som fanns i arbetarklassens självständiga organisering. Kungen var mentalt inställd på att fly landet till följd av upproren. I socialdemokraten Palmstiernas memoarer kan man läsa att »Kungen (Oscar II) ringde i morse till Gusten (kronprinsen Gustav) – ’Snart är det väl vår tur’ sade han, ’vi få fara till Schweiz allesammans!’»
.
Etablissemanget ville på inga villkor att den ryska revolutionen skulle sprida sig till Sverige. Även socialdemokraterna var vid den här tiden oroliga. Kommunisterna hade ökat i inflytande som en följd av framgångarna i Ryssland. Ernst Wigforss var vid den här tiden av socialdemokraternas ledande ideologer och var under flera perioder Sveriges finansminister. 1918 skrev han i en artikel att »Bolsjevismen måste mötas med ett program». Programmet skulle omfatta allmän rösträtt, enkammarriksdag, republik, slopade rustningar, rättvis fördelning av livsmedlen, bostadsbyggande och begynnande socialisering.

Kapitalismens ekonomiska kris på 1920-talet satte käppar i hjulet för en expansiv socialpolitik. Men under 1930-talet påbörjades ett större arbete med bostadsfrågan. Hela den politiska makten i Sverige var påverkad av de politiska rörelser som pågick i Europa. Fascismen växte sig stark som ett svar på kommunismens genombrott. De offentliga utredningar som gjordes i bostadsfrågan under den här perioden visar detta tydligt. Utredarna tog upp den tyska ”välfärds”-politiken som ett gott exempel. Kontrollen av arbetarna togs upp som en viktig aspekt. Den bostadssociala utredningen från 1935 föreslog att alla arbetarhushåll skulle utsättas för regelbundna inspektioner. Det var på den tiden den svenska staten hade ett rasbiologiskt institut och tvångssteriliserade de som ansågs intellektuellt omyndiga. Detta är ett mörkt kapitel i svensk historia.

När krigslyckan vände för Tyskland vid slaget om Stalingrad förändrades också det politiska klimatet i Sverige och Europa. De socialistiska idéerna vann inflytande och påverkade de sociala frågorna i mer progressiv riktning. Så låter de utredningar som gjordes under 1940-talet om bostadsfrågan helt annorlunda än de som gjordes på 1930-talet, med uttryckliga målsättningar om bostadsområdens utformning som en del av det demokratiska projektet.
I Arbetarrörelsens efterkrigsprogram (som togs fram av Socialdemokraterna med närstående organisationer) slogs fast att hyreshusen på sikt skulle överföras i offentlig ägo. Att de kommunala bostadsbolagen med stöd av staten (»Allmännyttan») skulle garantera bostadstillgången. Marknaden hade inte kunnat lösa bostadsbristen.

En enig (!) riksdag förbjöd de privata fastighetsägarna att höja hyrorna utan att de kunde motiveras av ökade kostnader.
Staten började i slutet på 1940-talet ge frikostiga lån till byggande av hyresrätter. Med lånen kom också krav. Bland annat fanns specificerade krav på att rummen skulle vara tillräckligt stora, att det skulle finnas solljus, tillgång till tvättstuga och mycket mer. Detta blev ett sätt att säkra standarden på lägenheterna, när kapitalisterna givetvis var intresserade av att hålla nere kostnaderna.

1965 lanserades miljonprogrammen och fram till år 1975 byggdes 1,4 miljoner lägenheter i Sverige. Programmet finansierades av de statliga pensionsfonderna. Vi kan tycka att miljonprogramshusen ser tråkiga och torftiga ut idag. Men för de arbetarfamiljer som flyttade in i de nybyggda lägenheterna var det ett oerhört lyft jämfört med den usla standarden som tidigare varit i arbetarbostäder. Här fanns rymliga lägenheter med bra luftgenomdrag, tillgång till källare, stora kök och fräscha toaletter. Att miljonprogrammen ser lite tråkiga har också sin kapitalistiska logik. Staten ställde som bekant krav på lägenhetens mätbara standard, men inte på dess utseende. Byggkapitalisterna tog fram lägenhetshus som kunde massproduceras till lägsta möjliga kostnad, vilket förklarar utseendet.
Bostadsbristen var i och med miljonprogrammet avskaffad i Sverige och bostadsbyggandet gick av förklarliga skäl ned.

Under slutet av 1980-talet och början 1990-talet förberedde socialdemokratin ett svenskt EU-inträde. Detta innebar att regleringar och dylikt började avskaffas. 1990 avvecklades staten som en bank för bostadslån. Finansieringen av bostadsbyggande skulle nu skötas på via de vanliga bankerna. Bankerna ville säkra sina låns återbäring och hade därför inget stort intresse av att det skulle byggas billiga hyresrätter. Därför störtdök också byggandet av hyresrätter under 1990-talet. Detta berodde också på den ekonomiska krisen som kapitalismen drabbades av i Sverige under den här perioden.
Samtidigt mildrades de regler som gäller för nybyggda lägenheter, och mycket av makten flyttades över till kommunal nivå. Detta innebar att de lägenheter som byggdes på slutet av 1990-talet har lägre standardkrav. Därför har de också generellt mindre rum, färre andel har balkong, förråden är mindre med mera.

Enligt direktiv från EU drivs de kommunala bostadsbolagen inte längre utifrån principen om att tillgodose de behov som finns i kommunen utan ur rent vinstperpektiv. Detta för att de ska »konkurrera på lika villkor».

Bostadssektorn var fram till det stora systemskiftet en utgift för staten. 1990 var bostadspolitiken en minuspost på 30 miljarder i budgeten. Efter de ändringar som genomfördes i räntebidrag, bostadsbidrag och annat så var bostadssektorn en pluspost i budgeten, som gav ett överskott på cirka 30 miljarder. Dessa pengar gick till den stora skatteomläggningen som genomfördes under 1990-talet, vilken gav lägre skatt till höginkomsttagare.
Hos dagens alliansregering finns inga ambitioner om en offentlig bostadspolitik som tar ansvar för bostadsförsörjningen. Att ha någonstans att bo är inte längre en rättighet, utan ditt eget personliga ansvar. I och med detta säljs allmännyttans bostäder ut och systemet med hyressättning efter bruksvärde håller på att ersättas med marknadshyror.

Att den offentliga sektorn krymper och att staten drar sig tillbaka från ansvaret för den offentliga välfärden är ett fenomen som har varit etablerat i över 30 år. Detta har sin förklaring i borgerlighetens politiska och och ideologiska offensiv som har fått stå oemotsagd från arbetarklassens sida.
Nu är vi kanske snart tillbaka där denna historia började. Med en avreglerad kapitalism som inte har något intresse av tillfredsställa människors behov. Ett samhälle som kännetecknas av bostadsbrist och låg standard på boendet.

Men det är också i denna historias början som lösningen på problemet finns. Nämligen arbetarklassen självständiga organisering utifrån sina rättmätiga krav på arbete, välfärd, bostäder och ett annat samhälle.

Det trygga Sverige

rku — Thu, 15 Sep 2011 12:09:51 +0200

Självklart kunde jag inte det då eftersom jag inte hade någon direkt inkomst. Nästan ingen vill anställa någon under 18, och att arbeta på somrarna för 50 kr i timmen räcker inte långt. Vintern 2010 fick jag jobb på Coop Forum, »timanställd» på fem timmar i veckan. Inte drömscenariot precis, men det blev äntligen tillräckligt med pengar för att kunna börja starta eget liv tillsammans med min pojkvän. Vi registrerade oss på Malmös Kommunala Bostäders hemsida och betalade för att hamna i någon form av bostadskö. Kombinationen av att kön var oändligt lång med att vi inte direkt var de perfekta kandidaterna (ålder, inkomst och så vidare) för att få en egen bostad gjorde att det i princip var omöjligt för oss att få något därifrån. Det blev alltså bortkastade 300 kr för oss.

Vi insåg snart att det enda sättet att slita oss från våra föräldrars hem och flytta ihop var att hyra i andra hand, ett osäkert alternativ. Efter ett halvårs sökande efter en andrahandslägenhet fick vi tag på en (och det var ju såklart genom kontakter). Ett kontrakt skrevs på tre månader och det sades att det fanns »goda chanser till förlängning», vilket visade sig bara vara tomma ord. Visst, det var underbart att äntligen få sin egen bostad, men att bara ha ett säkert boende i tre månader gav ingen trygghet alls. Skulle vi bli tvungna att flytta ifrån varandra igen och flytta hem till föräldrarna? Skulle ekonomin räcka till när semesterperioden var slut och man som timanställd ungdom inte längre behövs lika mycket? Ännu en gång var vi tvungna att bege oss ut på andrahandsmarknaden för att söka ännu ett nytt och otryggt boende. Med tanke på hur lång tid det tog för oss senast att få tag på ett så låg oron över att kanske bli beroende av föräldrarna igen ständigt nära.

Det som är konstigast och mest oklart i mina öron är att det alltid talas så mycket om att vi ungdomar är Sveriges nya framtid, tydligen i alla andra sammanhang än just att bli en egen och självständig individ genom att få klara sig själv. Jag tänker på utbildning, politik, värderingar, hälsa och mycket mer. Men hur ska vi kunna uppnå dessa förväntningar om vi inte kan känna att vi har en säker bostad och en säker inkomst? Med andra ord är »ungdomarna är Sveriges framtid» endast en floskel och praktiseras bara när det passar.

Det framställs som att det är »dagens ungdomar» det är fel på, att det är vi som ska vara attraktiva inför fastighetsägarna och arbetsgivarna. Det är deras marknad och vi hamnar i underläge och får acceptera vad som helst. Det ska fjäskas, skrivas fagra CV:n, skaffas rätt kontakter och visas upp att det man har att komma med är bra mycket bättre än vad alla andra har. Under tiden vi brottas med denna verklighet så byggs det präktiga villor och bostadsrätter i vår stad och dessa är långt utanför våra och majoritetens möjligheter. Det verkliga problemet är att ungdomar inte är attraktiva på bostadsmarknaden och att det är dessa komponenter som samverkar till vår verklighet. Vad vi hade behövt i vår stad är en mer human politik där det enda alternativen inte är studentlägenheter och otrygga andrahandslägenheter. Där majoriteten av folket får bestämma över bostadsformerna så att vi någon gång kan hitta till det trygga Sverige det talas om.

Bostäder till hemlösa vinner inga val

rku — Thu, 15 Sep 2011 12:04:17 +0200

2005 gjorde Socialstyrelsen en undersökning för att kartlägga antalet hemlösa i Sverige. Rapporten som publicerades såg dyster ut. Antalet hemlösa hade ökat från slutet av nittiotalet för att åren innan ha stått stadigt. Ungefär 17800 personer beräknades leva under definitionen hemlös.
Efter publiceringen blev det tyst och bostadsfrågan för hemlösa kom åter igen i skymundan. Du vinner inga val på att hjälpa hemlösa.

Även om det är svårt att tala om generella samband mellan personer som är hemlösa finns det ibland en röd tråd som binder många av dem tillsammans. Personer som hoppat av skolan, missbruk och olika sorters sjukdomar. Men bostäder åt hemlösa är ingen prioriterad fråga och den högerregeringen som råder ser hellre att överklassens hus blir renoverade och ser välstädade ut än att alla medborgare har tak över huvudet.

Kent Knutsson är en av medarbetarna på Faktum. Faktum är en tidning som säljs av hemlösa i Göteborg. Kent Knutson lyfter fram den problematik som följer med hemlösheten.
– Utan möjlighet till en trygg tillvaro är det nästan omöjligt att ta tag i problemen som man kan ha i sitt liv, säger Kent Karlsson.

Kent Karlsson lyfter även fram tidningen Faktum som en möjlighet för hemlösa att få sin röst hörd.
– Att lyfta fram dessa personer är inget attraktivt och boendesituationen för de allra svagaste är inget som kommer högt upp i nyhetsvärde i de etablerade tidningarna. Men Faktum är ett sätt att sätta dessa personer i fokus då de är personer som du och jag och som kräver respekt. Att ha någonstans att bo är en mänsklig rättighet som alla oavsett vem de är har rätt till, säger Kent Karlsson.

En fråga som Faktum drivit länge är »Housing First» som bygger på att istället för att erbjuda en boendetrappa (där personer som skött sig får bättre boende efterhand) som lett till stigmatisering och otaligt många misslyckanden ska hemlösa istället erbjudas en lägenhet och utifrån det få en möjlighet jobba med andra problem de har i livet.

Istället för att blunda för de problem som finns i samhället och låta människor slungas från den ena institutionen till den andra i missbruk kräver RKU ett samhälle som tar tag i problemen. Bygg fler bra och billiga hyresrätter för allas rättighet till bostad. RKU kräver ett samhälle där människor hjälps från början istället för att exkluderas och hamna i missbruk och kriminalitet. Ett samhälle som prioriterar människors rättigheter till jobb, skola och bostad framför rutavdrag, skattesänkningar och privatiseringar.

Wikileaks avslöjar USA-imperialismen

rku — Thu, 16 Dec 2010 14:39:02 +0100

Julian Assange har överlämnat sig till brittisk polis och står anklagad för våldtäkt och sexuellt ofredande. Huruvida han är skyldig till detta kan vi inte avgöra. Det står klart att det finns krafter som vill utnyttja detta för att få honom utlämnad till USA. Att lämna Assange till ett minst sagt osäkert öde i USA blir den logiska slutsatsen när man runt om i världen likställer honom och organisationen Wikileaks, som han leder, med Al-Qaida.

Vilket är då det fruktansvärda brott Wikileaks gjort sig skyldiga till? Svaret står att finna bland de krafter som anklagar honom. USA-imperialismen våldför sig på världen, för tillfället framförallt genom oljekrigen i Mellanöstern. För att rättfärdiga och legitimera sina krig påstår man sig försvara kvinnors rättigheter men också genom att generellt demonisera muslimer som grupp. Men det kräver också en förljugen mediebild om krigets verklighet. Wikileaks avslöjar krigets verklighet, avslöjar de brott som ockupationsmakterna gör sig skyldiga till. De ger en röst till de som inte har någon och säger det som inte får sägas till de som inte får höra.

Wikileaks avslöjar imperialismens brott och ger än annan bild av kriget än den etablerade. Lögnerna om att skapa fred och demokrati punkteras. Därför är avslöjandena farliga. Överheten darrar av skräck och gör allt för att misskreditera informationen. Bland annat hävdar man att ockupationens soldater och kollaboratörer hängs ut i vissa av publiceringarna och kan fara illa. Men låt gå för det, hur brukar man egentligen behandla fiendesoldater och landsförrädare, skit ska skit ha. En plötslig omtanke för de som skickats att dö (och döda) för profiten och det folk man bombar urskiljningslöst. Faktum är att Wikileaks faktiskt kämpar för att rädda liv genom att bilda opinion för att få slut på krigen.

Men vissa går längre i sina desperata försök att stoppa Wikileaks. Washington Post och andra organ för imperialismen vill att Wikileaks ska behandlas som terrorister. Att de ska kidnappas, fängslas och avrättas. Denna situation är ett tydligt exempel på borgarklassens skamlösa hyckleri. Den borgerlighet som gjort sig till yttrandefrihetens självutnämnda försvarare och exempelvis försvarade Lars Vilks smak- och respektlösa ”konstverk” vänder snabbt kappan efter vinden när deras krig kritiseras. Nu ser vi vad deras vurmande yttrandefriheten är värt. På detta sätt kan journalister jämföras med terrorister, alla som ifrågasätter och avslöjar krigets verkliga karaktär blir till fiender.

Ännu en gång kränks våra medborgerliga rättigheter i det påstådda kriget mot terrorn. Åsiktsregistrering, övervakning, avlyssning och urholkad rättssäkerhet är exempel på hur vår personliga integritet kränks i terroristbekämpningens namn. Men inte nog med det. Wikileaks avslöjar att justitieminister tillika landsförrädare Beatrice Ask skickat information om svenska medborgare till USA.

Bemötandet av Julian Assange och Wikileaks är ett klassiskt exempel på borgerligt hyckleri. Vi välkomnar spridningen av information om kriget och avslöjandet av det ruttna fulspel som pågår i maktens korridorer. Vi kommunister har långtgående erfarenheter av överhetens övervakning och kränkningar. Nu är det återigen upp till oss att ta till kamp för försvar av demokratin och det fria ordet.

RKU:s Centralstyrelse

Högern säljer hyreslägenheter

rku — Wed, 29 Sep 2010 09:36:12 +0200

Det är ingen nyhet att det råder bostadsbrist i Uppsala. Priserna skjuter i höjden på bostadsrätter och köerna blir bara längre och längre. Som inte detta vore nog blir Uppsala mer och mer segregerat med riktiga rikemansområden och områden där vi andra får bo.

Innan valet lovade alliansen att orda detta så vanliga ungdomar utan föräldrar med feta plånböcker skulle kunna flytta hemifrån, men efter valet, bara drygt en vecka, ser vi att detta är ren lögn. Högern har valt att snabbt sälja av fastigheten Kvarnen i Uppsala tillsammans med tillhörande hyresrätter. Denna fortsatta högerpolitik kommer ytterliggare sätta hård press på vanliga ungdomar och skapa mer segregation. Den politiska viljan att kasta ut vanligt folk på gatan fortsätter.

Politikerna försöker få ungdomar att tro att deras politiska inflytande nu är slut efter valet. Men nu fortsätter vardagen och politiken påverkar oss varje dag! För att Uppsala och Sverige inte ska bli ett rikemansparadis behövs organisation! Kom med oss och slåss! RKU kräver att det byggs nya och billiga hyresrätter och att de som redan finns rustas upp. Något som också skulle bota arbetslösheten!

Kräv din rätt! Organisera dig i RKU!

Andreas Larsson

Situation i-land

rku — Mon, 30 Aug 2010 14:57:40 +0200

Att politiker och företag står med sina trollspön och jonglerar ner våra gemensamma skattepengar och statliga bolag i trollerihattar är en sak. Men att vi medborgare inte ser eller vill se hur vi luras och bli arga över trolleriet, det har jag svårare att förstå.
Skulle man lite ytligt titta närmare på frågan om rätten till arbete till exempel, och ta en snabb blick över Sveriges arbetsmarknad, skulle det räcka för att inse att det är något väldigt konstigt med vårt så kallade folkstyre.

Men vad som ofta förvånar mig ännu mer är hur frågan om rätten till bostad inte gör oss mer uppmärksamma på den skendemokrati vi lever i.
Vi upplever att vi lever i ett av världens mest demokratiska I-länder när vi köper oss en Situation Stockholm på torget i periferin och går hem till våra lånade ettor och tittar på något inredningsprogram på tv.

Men samtidigt känner vi alla till melodin; inneboende, svarta fjärdehandskontrakt, bo kvar hos mamma, svindyra bostadsrätter i centrum och obefintliga bostadsköer. Allt fler av våra medborgare har inte råd (läs: rätt) att bo i våra städer. Det finns ingen ung människa idag som har missat det enormt krångliga och nästintill omöjliga projektet »hitta sig en bra och inte attackdyr hyresrätt».

Skulle man lite ytligt titta närmare på frågan om rätten till bostad, så krackelerar sakta men säkert I-landsfasaden framför våra ögon. För det mest grundläggande är trots allt rätten att bo, att permanent få befinna sig på en plats. För att någonting ska få kallas demokratiskt uppbyggt så måste de som ska inneslutas av uppbygganden få vara en del av den, det säger väl sig självt? Rätten till bostad är alltså en så avgörande och iögonfallande fråga för ett demokratiskt samhälle att, när det ser ut som det gör i vårt I-land, så måste frågan helt enkelt trollas bort för att inte vi ska bli förbannade – på riktigt.

Bygg billiga bostäder

rku — Mon, 30 Aug 2010 14:56:24 +0200

Allt fler ungdomar tvingas bo kvar hemma, tacka nej till jobb och utbildning eller pendla flera timmar varje dag på grund av bostadsbristen. Det byggs för lite, samtidigt som många av våra stora bostadsområden förfaller. Vi måste gemensamt kämpa för att det byggs om och byggs nytt. Bostadsbristen och upprustningsbehovet måste upp på den politiska agendan.

Att det behövs byggas fler bostäder för att lösa bostadsbristen är uppenbart. Idag går över 216000 ungdomar utan egen bostad enligt Hyresgästföreningen och behoven ökar ständigt då 90-talisterna, vilka är betydligt fler än 80-talisterna, snart ger sig ut på bostadsmarknaden.
De bostäders som byggs är inte till för arbetare i allmänhet, och i synnerhet inte för unga arbetare. Vi i RKU tycker att samhället ska ansvara för att bygga kostnadseffektiva bostäder, med en hyra som unga har råd med. Detta kommer kapitalismen aldrig någonsin förse oss med, i synnerhet om det inte finns en stark rörelse underifrån som pressar fram politiska krav om bostadslösningar alla har råd med, från kommunala bolag.

Kapitalisterna tänker bara på profiten och så länge de inte tjänar redigt med stålar på att bygga lägenheter med billiga hyror kommer de heller aldrig göra det. Detta visar inte bara på kapitalismens brister utan också behovet av ett nytt, socialistiskt samhälle.

Vi i RKU anser att politikerna under en lång tid svikit oss unga vuxna med låga eller normala inkomster genom att inte bygga lägenheter vi kan ha råd med. Politikerna har trots allt stort inflytande över var, hur och när det ska byggas.

Bostadsbyggandet behöver öka även för tillväxten i samhället. Vi kommunister anser att det är slöseri med mänskliga resurser att låta byggnadsarbetare gå arbetslösa samtidigt som samhället är i skriande behov av nya bostäder. Lika slösaktigt är det att beslutsfattarna låter miljonprogrammen förfalla och drabbas av mögel och insektsangrepp när dessa med relativt enkla medel kan upprustas.

Det är inte vettigt för vare sig individer eller samhället att människor måste tacka nej till jobb eller utbildning på grund av att det inte finns lägenheter. Och det är knäckande för såväl integritet och självförtroende att som vuxen inte beviljas rätten till egen bostad.

Som en följd av desperationen och behovet många unga har för att skaffa sig en egen bostad skapas en svart, och kriminell arena för fastighetshajar och bostadsägare där unga tvingas betala ockerpriser på dåliga lägenheter, ge pengar under bordet och ofta få konkurrera med andra unga där den som kan betala mest i hyra till sist även har rätt till bostaden.

Att sådana asociala och kriminella företeelser växer fram inom fastighetsbranschen visar tydligt att vi behöver en ny bostadspolitik. En politik med socialistiska ambitioner där behov går före köpkraft, där rätten till en bostad i bra skick står över politikernas eviga vilja att spara pengar. För bra och billiga bostäder till alla!