RKU - Senaste nyheterna

Driva skola ger lättförtjänta pengar

rku — Sat, 28 Jan 2012 07:30:58 +0100

På 1990-talet drevs friskolereformen igenom i Sverige. Vi skulle få valfrihet och kunna välja en utbildning och pedagogik som passade just oss bäst. Friskolorna skulle också driva på varandra till att bli bättre och bättre tack vare den sunda konkurrensen. Fina ord, men det var lögner alltihop. Några exempel från de senaste veckorna visar detta glasklart.

Lärarnas Riksförbund visar i en rapport att 125 miljoner varje år slussas från friskolorna till skatteparadis i utlandet. Att överhuvudtaget tala om »vinst» i skolvärlden är felaktigt. Vad är det för vinst friskolorna gör? De får en viss summa skattepengar per år och elev för att kunna tillhandahålla utbildning. De pengar som inte används är alltså inte vinst utan outnyttjade skattepengar som borde gå till vår utbildning.

En grundskola i Malmö lades upp till försäljning på Blocket. Även om detta exempel är det enda på försäljning av skoltillstånd via nätannos, så förekommer det stor handel med skolor. Den stora trenden är att de stora jättarna köper upp fler och fler skolor. Ägandet koncentreras och utbildningen likriktas. Precis som på vilken marknad som helst leder konkurrens tillslut till att ett fåtal aktörer dominerar fullständigt. Inom skolan handlar det om Academedia, Baggium utbildning AB, Pysslingen Förskolor och Skolor AB och Kunskapsskolan i Sverige AB som på några år tagit över marknaden. Bakom dessa finns stora investerings- och riskkapitalbolag.

Bemanningsföretaget Proffice delar ut lärarlegitimation på löpande band. Som ett sätt att »höja statusen» på läraryrket införde skolminister Björklund en lärarlegitimation. Dock valde man i den fria marknadens namn att inte låta Skolverket utfärda legitimationerna utan istället görs detta av bemanninsföretaget Proffice. De anställda på Proffice är vanligtvis unga akademiker på sitt första jobb som tjänar omkring 21 000 kr i månaden. Skolverket betalar 3-4 miljoner till Proffice varje månad. I december motsvarade utbetalningen cirka 78 000 kronor per anställd. Aktiebolaget Proffice ägare tackar och tar emot.

Dessa exempel visar tydligt hur fel det blir när privata aktörer ska ta över offentlig verksamhet. Anledningen till friskolereformen var inte alternativ pedagogik eller konkurrens. Det var helt enkelt bara ytterligare en marknad som kapitalet ville ta över och kräma ur. Det är verkligen hög tid att vi frigör skolan från privata vinstintressen. Avskaffa privat drivna skolor!

William Frejd

Syrien: Propaganda kring fransk journalists död

rku — Tue, 24 Jan 2012 15:11:10 +0100

Förra veckan publicerade Proletären en intervju med den brittiske journalisten Lizzie Phelan som befinner sig i Syrien för att göra en dokumentär om det propagandakrig som pågår mot landet. Phelan skulle ha varit med i den grupp journalister som utsattes för en granatattack i staden Homs för två veckor sedan, där den franske journalisten Gilles Jacquier dödades, tillsammans med 8 civila syrier.

Media i väst samt arabiska kanaler som al-Jazeera pekade snabbt ut regimen som skyldig, trots att journalisterna reste tillsammans med regimrepresentanter och trots att attacken skedde i ett område där regimen anses ha stort stöd. Även talespersoner för den väststödda syriska oppositionen och den väpnade gruppen Fria Syriska Armén anklagade regimen för attacken. Lizzie Phelan påpekade redan i Proletärens intervju det orimliga i sådana anklagelser och under den senaste veckan har fler vittnesmål och uppgifter kommit fram som går emot propagandabilden i västmedia, vilket nu också flera större tidningar i väst tvingas att erkänna.

Den 20:e januari publicerade den franska morgontidningen Le Figaro, som tidigare deltagit i hetsen mot Syrien, en artikel där flera källor citeras om granatattacken som dödade den erfarne franske journalisten. En tjänsteman i en människorättsorganisation stationerad i Homs och därtill motståndare till regimen, berättar för Le Figaro att attacken mot journalisterna var en ”blunder” av Fria Syriska Armén och att granaterna avfyrades från Bab Sba'a, ett känt fäste för oppositionen i staden. Andra media, som brittiska BBC, citerar representanter för Arabförbundets observatörsgrupp som befann sig i Homs samtidigt som attacken. Även de menar att Fria Syriska Armén låg bakom attacken.

”Misstag” av Fria Syriska Armén
Den internationella journalistgruppen, bestående av bland BBC och CNN, som befann sig i Homs hade samarbetat med en nunna, Syster Agnes-Mariam, för att få hjälp med kontakter i staden. I en intervju för Lizzie Phelan berättar hon om att journalisterna fått resa fritt och självständigt men att detta också bidragit till att Fria Syriska Armén troligtvis tagit fel på journalisternas plats vid attacken. Målet var inte västerländska journalister utan de civila som demonstrerade för regimen, mot bland annat Fria Syriska Arméns ständiga terrorattacker. Syster Agnes-Mariam menar också att de övriga journalisterna, trots attacken, fortsatt att förvränga information och ljugit medvetet. Propagandan i västmedia fortsätter alltså, trots att allt tyder på att den väpnade väststödda oppositionen nu mördat en av deras egna. Samtidigt fortsätter attackerna i städer som Homs och Hama. Väpnade gäng mördar civila och de religiösa spänningarna ökar, en utveckling som bara Syriens fiender tjänar på.

August Eliasson

Lyckad första träff i kaderskola

rku — Tue, 17 Jan 2012 16:02:06 +0100

Helgen 7-8 januari anordnades en skola för ett urval av förbundets ledande och drivande medlemmar. Deltagare hade rest från Malmö i söder till Skellefteå i norr för att studera och diskutera vår organisation och våra uppgifter.

Samlingsbild

RKU:s verksamhet, målgrupp och arbetssätt diskuterades men också vår tidning Rebell och dess roll i förbundsbyggandet. Dessutom redogjorde RKU:s internationella sekreterare August Eliasson om läget i Syrien. Under kvällarna fanns det också tid för lite mer lättsamma aktiviteter som rundpingis och frågesport. Att träffa och lära känna kamrater är stärkande för förbundskänslan. Det är också viktigt att kadern får dela med sig av sina erfarenheter och diskutera med andra i samma situation. Det är ett av de sätt som kaderskolan stärker de lokala styrelserna. Men skolan är också en del av en medveten strävan att underlätta generationsväxlingen.

Den låga medelåldern och alla de nya ansiktena var ett glädjande tecken på att detta fungerat bra. Avslutningsvis vill centralstyrelsen tacka alla för en mycket lyckad helg! Ett särskilt tack till de som skrev upp sig som RKU-supportrar. RKU:s medlemmar är inte de rikaste rent finansiellt men desto rikare på medvetenheten om behovet av att stärka RKU:s ekonomi.

Hampus Persson

Namnen på de älskade

rku — Tue, 17 Jan 2012 15:46:56 +0100

I ett turkiskt flyganfall under julhelgen dödades 36 unga kurder. RKU-aren Rojda Sekersöz skriver här om sina reaktioner på attacken. Tidigare publicerad på Kurd.se.

Jag minns när jag gick i mellanstadiet och vår SO-lärare stod och berättade om judarnas hemska öde i Tyskland under andra världskriget. Hur Hitler via det demokratiska valet kommit till makten och blivit ondskans ansikte för många människor. Jag minns att vi fick varsin bok i handen, där namn på de som mördats listades upp. Jag förstod inte riktigt varför vi skulle läsa upp alla namnen högt och svaret jag fick var att det var för att vi verkligen skulle förstå att de var människor, precis som vi. Som hette något, som gjorde något, som älskade och var älskade.

Under hela mitt, inte så långa, liv har jag fått höra om Hitler och vad den politik han representerade gjorde. Det sägs att det är viktigt att prata om det som hänt och att komma ihåg historien så att den inte upprepas.

För några dygn sedan mördades en grupp människor i en by i norra Kurdistan. I skrivandets stund har 36 kroppar identifierats och majoriteten av dem är under 20 år gamla, vissa så unga som 12 år. Det är bara en i raden av de intensiva attacker som den turkiska staten utsatt kurder för de senaste månaderna. Kriget har pågått i snart 90 år. Historien upprepar sig och för få pratar om det. Att ett land som Turkiet kan fängsla journalister, vara världsledande i att ha politiska fångar och bomba civila kurdiska byar gång på gång utan att västvärlden reagerar är otroligt. Kanske är det för att det inte passar att reagera just nu, eller så har mänsklighetsnivån hos makthavarna helt enkelt bara sjunkit ännu mer.

Det finns inga investeringar, ingen olja och inga ”goda relationer” som rättfärdigar tystnaden kring den utrensning av kurder och oliktänkande som sker i Turkiet just nu. Det finns för många floder av runna tårar, för många barn som berövas framtiden och för många mödrar som lider av smärtor som ingen medicin kan bedöva.

Jag läste från en lista på Facebook upp namnen på de 36 mördade och mindes tillbaka till mellanstadiet. Mycket har förändrats. Då var det en bok, nu är det Facebook. Ändå så har ingenting förändrats. Massmord pga. ”fel” etnicitet och åsikter sker fortfarande.
Hur många ungdomar ska behöva bränna upp sina egna kroppar i protest, hur många människor ska behöva lemlästas, hur mycket inflytande, makt och pengar ska politiker bada i innan denna giftiga tystnad bryts?

Jag önskar att Carl Bildt, förutom att vara vigselvittne för den turkiska premiärministerns press- och kommunikationschef, kunde höra de gråtande mödrarnas röst när han var i Turkiet för att analysera EU:s kvartalsrapport om mänskliga rättigheter i Turkiet.

Jag sitter hemma hos mina föräldrar i en liten by i Dalarna och skriver denna text på min dator. Jag förstår inte vad folken i Turkiet och norra Kurdistan går igenom. Det enda jag förstår är att något jävligt fel pågår just nu, och jag får bara inte hålla käften. Det händer en kort flygresa härifrån. Det händer ett telefonsamtal härifrån. Det händer här och nu. Namnen och åldrarna på de döda är inte 67 år gamla. De här personerna bombades ihjäl för inte många timmar sedan. Och det var en order.

Cetin Encu (12)
Sivan Encu (14)
Aslan Encu (15)
Orhan Encu (15)
Bedran Encu (12)
Mehmet Encu (15)
Adem And (15)
Celal Encu (15)
Erkan Encu (13)
Bilol Encu (15)
Savas Encu (15)
Fadil Encu (16)
Mahsum Encu (16)
Cihan Encu (16)
Salih Encu (17)
Nevzat Encu (20)
Servan Encu (16)
Vedat Encu (16)
Özcan Uysal (18)
Hamza Encu (22)
Cemal Encu (16)
Serhat Encu (17)
Huseyin Encu (19)
M. Ali Tosun (22)
Selam Encu (22)
Zeydin Encu (22)
Yuksel Urek (23)
Salig Yurek (23)
Nadir Alma (23)
Seyit Enc (23)
Fikret Encu (27)
Husnu Encu (27)
Osman Kaplan (32)
Selahattin Encu (40)
Selman Encu (40)

Rojda Sekersöz

Frige Johan och Martin! Avsätt Carl Bildt!

rku — Wed, 28 Dec 2011 19:11:38 +0100

Den 27:e december, samtidigt som mellandagsrean här hemma i Sverige just satt igång och samtidigt som utrikesminister Carl Bildt valt att åka på utlandssemester, fastställdes domen mot de två journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye till 11 års fängelse. Sedan i juli har de suttit fängslade i Etiopien och dagarna innan jul dömdes de slutligen till terroristbrott i en absurd och rättsvidrig rättegång.

Johan och Martin befann sig i Ogadenprovinsen för att undersöka det svenska oljebolaget Lundin Oils inbladning i de fördrivningar och folkmord som skett i området. Två modiga journalister som utövar sitt yrke i ett riskfyllt men också politiskt känsligt område. Den etiopiska regimen är en nära allierad med USA och i området har flera europeiska oljebolag verkat de senaste åren, vars verksamhet gynnats av fördrivningen och folkmorden.

Ett av bolagen som haft verksamhet i området är svenska Lundin Oil, där Carl Bildt tidigare suttit i styrelsen. Lundin Oils verksamhet i området köptes senare upp av bolaget Africa Oil – som även de har familjen Lundin som största enskilda ägare. Så står svenska kapitalister och vår arrogante utrikesminister fortfarande med fingrarna i den smutsiga kakburken.

Domen är en stor skandal, men nästan lika skandalöst är den svenska regeringens och Carl Bildts agerande. En tystare diplomati än någonsin, en mer ointresserad och arrogant Bildt än någonsin och än mer hycklande liberaler än någonsin. Yttrandefriheten är tydligen bara värd att försvara när det tjänar i kapitalets och stormakternas intresse.

I grunden handlar det just om detta, att kräva att vår regering står upp för de vackra ord man så gärna använder om pressfrihet och yttrandefrihet. Det är upp till bevis när två svenska journalister sitter fängslade i ett främmande land, gripna och dömda på uppenbart falska grunder i en konflikt där det finns tydliga politiska och ekonomiska intressen.

RKU kräver att den svenska regeringen agerar för att få våra journalister fria! Våra tankar och vår solidaritet går till Johan och Martin, till deras familjer och inte minst till alla de vänner, bekanta och andra som engagerat sig i fallet de senaste månaderna. Men vår solidaritet går också till de etiopier som kämpat mot regimens och oljebolagens härjningar och folkmordspolitik i Etiopien. Kampen fortsätter mot nykoloniala rövartåg och för pressfrihet och yttrandefrihet.

Frige Johan och Martin!
Avsätt Carl Bildt!

RKU:s centralstyrelse

Libyen: Ökade protester mot övergångsrådet och krigsherrarna

rku — Tue, 20 Dec 2011 16:56:58 +0100

Samtidigt som imperialismens blickar vänts mot Syrien visas resultatet av den ”humana interventionen” upp i Libyen. En gång Afrikas mest välmående land och med en relativt utvecklat välfärd är nu Libyen ett land i upplösning. Ingen fungerande centralmakt finns och de krigsherrar som gladeligen ställde upp på NATO-imperialismens sida strider nu mot varandra för att försöka berika sig så mycket som möjligt själva.

I stort sett har media valt att vara tysta om den senaste tidens utveckling i Libyen, men ibland slinker nyheter igenom. Den 11:e december rapporterade Reuters om strider vid Tripoli flygplats där den milis som ”tagit makten” över flygplatsen attackerades av en okänd väpnad grupp, en nyhet som belyser den bisarra situationen i landet. Efter ett brutalt bombkrig där tiotusentals libyer fick offra livet i ”demokratins” och ”frihetens” namn härskar nu kaos och splittring. Den elit av affärsmän och Gaddafi-avhoppare som utgjorde det ”Nationella Övergångsrådet” berikar sig medan Libyens folk får handskas med våld, korruption och laglöshet. Dessutom har många ur Libyens svarta befolkning har fått fly efter rasistiska pogromer riktade mot dem.

Samtidigt växer motståndet mot Övergångsrådet och de nya härskarna. I Tripoli har en ”occupyrörelse” växt fram med krav på att avväpna miliserna som terroriserar befolkningen och med paroller mot övergångsrådet och den nya regimens metoder som många jämför med den tidigare regimens. Även i Benghazi, de så kallade ”rebellernas” och Övergångsrådets bas, anordnas protester och den 12 december rapporterar bland annat nyhetssidan Businessweek om 20 000 demonstranter i den största demonstrationen mot övergångsrådet hittills. Det är uppenbart att många av de som lät sig luras av Övergångsrådets löften nu insett att de inte fått det ett dugg bättre än tidigare.

Libyen utgör ett tydligt exempel på vad vi kommunister hela tiden hävdat, att imperialismens bomber och utländsk ”intervention” aldrig kan leda till ett folks befrielse. Libyens folk har fått nya härskare och vi kan vara säkra på att de imperialistiska Nato-länderna ser till att skörda frukterna av vad de sått. Liksom i Irak kort efter invasionen lär oljekontrakten snart skrivas på och oljeledningarna vara den enda infrastrukturen värd att bygga upp.

August Eliasson

Nordkorea: Kim Jong Il är död – kampen går vidare

rku — Tue, 20 Dec 2011 16:54:09 +0100

Under måndagen nåddes vi av beskedet att Kim Jong Il, president i Nordkorea (eller Demokratiska Folkrepubliken Korea som de själva föredrar att kalla det) har avlidit. I TV har vi fått se såväl gråtande nyhetsuppläsare som sörjande folkmassor som bugar framför statyer av sin president. Det kan onekligen se både tragiskt och komiskt ut och det är lätt att känna sig främmande inför sådana bilder. Vi i RKU ser inte det nordkoreanska samhället som något socialistiskt föredöme. De rådande förhållandena på Korea-halvön med krigstillstånd, isolering och tidigare även naturkatastrofer har fött en förvriden socialistisk stat i ständigt undantagstillstånd och den koreanska konfucianismen har skapat en kultur av mystifiering och persondyrkan. Men att likt borgerlig media fördöma och förhåna detta som galenskaper, hjärntvätt och ”stalinism” skulle inte vara värdigt oss marxister. Vi menar istället att vi måste förstå.

Nordkoreanerna är ett kämpande folk, som tagit sig ur såväl flera imperialistiska ockupationer (först Japan, sedan USA) som naturkatastrofer (under 90-talet drabbades landet av så väl torka som översvämningar under flera år). Under dessa svåra år har Kim Jong Il, och dessförinnan hans far, Kim Il Sung, fungerat som enande landsfäder. Trots motgångarna och isolationen har det nordkoreanska samhället överlevt och kan fortfarande erbjuda befolkningen grundläggande tryggheter, till skillnad från många andra hårt drabbade länder i den så kallade tredje världen. Detta är förstås något som förtigs i media, som istället väljer att rapportera om diverse mer eller mindre fabricerade skräckhistorier om allt från kannibalism till statliga dekret om frisyrer. Detta samtidigt som man lägger all skuld på Nordkorea för den militariserade situation som råden på halvön, trots att den forna ockupationsmakten, USA, fortfarande har tiotusentals soldater i armébaser på södra halvön. Propagandan är öronbedövande, men trots det finns det källor även bland borgerlig media som beskriver en mer korrekt bild. Ett exempel är en artikel i Asia Times från den 10:e mars i år där den ryske antikommunistern Andrei Lankov, docent och proklamerad Nordkorea-expert, tvingas erkänna att läget i Nordkorea förbättrats kraftigt de senaste åren och är på väg att nå den nivå man hade innan 90-talets svåra krisår efter handelspartnern Sovjetunionens fall och flera svåra naturkatastrofer. Ett annat exempel är den amerikanska Nautilusinstitutet som redan släppt en rapport om Kim Jong Ils död där man bland annat tar avstånd från synen på Kim Jong Il som envåldshärskare.

Nordkoreas socialism dras trots förbättringarna med stora problem, det militariserade samhället försvårar demokratiska strukturer och arbetarmakt. Lösningen på dessa problem kan dock aldrig vara utländsk invasion eller för den delen ständig mediahets och svartmålning av landet.

Vi i RKU är inga anhängare av personkult och vi anser att det är folket – snarare än enskilda ledare – som gör historien. Däremot hyser vi den största respekt för den nordkoreanska kampen för självständighet, mot imperialism.

August Eliasson

Betygsinflation

rku — Tue, 20 Dec 2011 16:06:19 +0100

Dagens svenska skola har problem. I och med att den fria konkurrensens intåg i skolans värld har betygsinflation uppstått. Med betygsinflation menas att betyg förlorar sitt värde eftersom att betygen som sätts är högre än vad elevernas prestationer är värda. Valfrihetsreformen, kommunaliseringen av skolan och att riskkapitalister får rätten att tjäna pengar på ungdomars utbildning har lett till ett konkurrenskrig. Den kommunala skolan måste kämpa med friskolan om eleverna och i detta krig lockar friskolorna med höga betyg. Offren i detta krig är eleverna som pluggar i ett orättvist betygssystem eller som kämpat till sig betyg som på grund av betygsinflationen inte är värda lika mycket längre. Detta i sig är något som kan försvåra fortsatt skolgång helt enkelt eftersom att eleverna inte fått ett rättmätigt betyg.

Betygsinflationen, att elever får ett för högt betyg är som sagt ett resultat av jakten på elever. Det är fler som söker till en skola med högt betygssnitt. Flera lärare har gått ut och vittnat om den hets de jobbar under. Rektorerna i skolorna agerar som krigsgeneraler och beordrar lärare att sätta högre betyg på eleverna. En lärare på en skola i Stockholms innerstad som satte G på en av sina elevers uppgifter förvägrades löneökning och bestraffades med sämre schema än sina kollegor. När hon blev inkallad till rektorn hävdade han att hon var ”besvärlig”. En undersökning från Lärarnas Riksförbund bekräftar denna bild, de hävdar bland annat att var femte lärare blivit utsatt för påtryckningar om betygen. En annan rapport från samma förbund pekar på att betygsmedelvärdena i skolan har stigit sedan 90-talet samtidigt som elevernas kunskaper har sjunkit. Följden av borgarnas vackra tal om valfrihet innebär i verkligheten en försämrad skola.

För att förhindra betygsinflationen krävs att skolorna förstatligas. Att riskkapitalister ska få tjäna miljonbelopp på den skattefinansierade skolpengen genom att försämra utbildningen är cyniskt och sjukt. Liberalerna själva hävdar att konkurrensen leder till bättre utbildning och större kunskapsnivå. Att detta är lögn bevisar bland annat betygsinflationen.

Andreas Köhler

Ungdomsteater i Ånge samlade in 5000 kronor till Frihetsteatern i Jenin, Palestina

rku — Wed, 14 Dec 2011 10:54:34 +0100

Teater och musik-kvällen till förmån för Frihetsteatern i Jenin på medborgarhuset i Ånge var vad insamlingen beträffar mycket lyckad.

Teaterensemblen

Ett 60-tal personer dök upp, och tillsammans med föreställningen på ABF:s årsmöte dagen innan blev det sammanlagt ganska precis 5000 kr att skicka till Frihetsteatern. Kvällen inleddes med en kort presentation där Palestina-solidariteten och RKU:s anti-imperialism nämndes, och sedan drog underhållningen igång. Teaterpjäsen var högklassig och hade anti-kolonialt budskap, och musikunderhållningen med trubaduren Tobias Frisk var en bra avslutning på kvällen och gav folk en anledning att stanna kvar, köpa fika, kolla in RKU:s bokbord och ge mer pengar till insamlingen. I pausen visade även den palestinska konstnärinnan Ola Haddad bilder från Västbanken och berättade om palestiniernas vardagsliv och historia, inklusive Israels terror.

Leon Falk

EU och privatiseringshelvetet

rku — Mon, 12 Dec 2011 15:07:57 +0100

Den som är beroende av att tågtrafiken ska fungera för att ta sig till skolan, arbetet eller kanske för att hälsa på släktingar under julledigheten får hålla tummarna för en snöfattig vinter.

Problemen med förseningar och inställda tåg som drabbade landet förra vintern lär komma tillbaka om Sverige också i år får en vinter med snö. Styckningen och utförsäljningen av SJ har gett oss en uppsjö av olika privata företag som står för både underhållet och driften av järnvägen. Alla med sitt egna upphandlingskontor och sin egen byråkrati som gjort driften och underhållet både dyrare och sämre.

Vårdföretaget Carema Care har som många andra företag en slogan: »Omsorg på dina villkor». Efter rapporterna i media om vanvården, blöjvägningarna och den inhumana behandlingen våra äldre på Carema, så vet man inte om man skratta eller gråta åt företagets slogan.

I upphandlingsreglerna för skolmaten så är det förbjudet att kräva att maten ska vara producerad lokalt, något som vore bra för miljön och säkert också för smaken. Allt för att företagen ska kunna »konkurrera på lika villkor».

Exemplen på hur dom privata företagen eller med ett nyare ord &raquo:entreprenörerna&raquo: förstör vår välfärd är många. Dessa företag som ofta utan risk får betalt av oss skattebetalare för att skära ner i och försämra våra skolor, ålderdomshem, vårt järnvägsnät osv. För att senare kunna stoppa dom pengar som blir över i egen ficka.

Detta privatiseringshelvete som pågått i Sverige alldeles för länge är till stora delar ett resultat av vårat EU-medlemskap. Där man i direktiven skriver om att &raquo:konkurrensutsätta offentlig verksamhet&raquo:. Vilket innebär privatiseringar av det som förut var i allmänhetens ägo och under i alla fall någon form av demokratisk kontroll. Dom kapitalister som vi göder med våra skattepengar, som gör stora vinster på det som förut var ägt av svenska folket, skrattar hela vägen till banken. Grekerna och italienarna som nu ska piskas till att privatisera och skära ner ännu mer i det offentligt ägda strejkar och protesterar. Svenskarna måste börja göra samma sak. Skrika högre och mera tills Sverige lämnar Europeiska Unionen och börjar ta tillbaka det som en gång tillhörde oss.

Sverige ut ur EU!

Filip Astvald