Under valrörelserna blir nämligen medborgarna för en gångs skull viktiga för politikerna. Under resterande tid sitter politikerna helst bakom lyckta dörrar och beslutar med företagens lobbyister viskandes i sina öron. De människor som protesterar mot nedskärningar tystar politikerna ner så gott det går.

De folkvalda politikerna tjänar ofantligt mycket mer och lever mycket flottare än arbetare. De umgås bara med sig själva och andra ur eliten. Därför är det inte konstigt att de inte kan företräda den folkliga viljan och att politikerföraktet växer.

Vi kommunister menar att demokratin måste utvecklas och att det folkliga deltagandet måste öka. Förtroendevalda måste leva under samma villkor som dem som de ska företräda. Den folkliga viljan måste synas och få påverkan mer än en gång var fjärde år. Demokrati handlar om mer än att välja vilka av kapitalets företrädare som ska regera.

Valet 2010 har vid första anblicken alla förutsättningar att bli ett riktigt vänsterval. Höger-alliansen har skurit ner, privatiserat och sålt ut Sverige. Kapitalismen genomgår en av sina allvarligaste kriser någonsin, med massarbetslöshet som följd. Samtidigt hotar jakten på konstant vinst framtiden för planeten.

Trots detta ser det inte ut att bli ett vänsterval. Inte för att högeralliansen med säkerhet kommer vinna valet. Den så kallade »vänsteralliansen» leder just nu opinionsmätningarna. Men de ställer inte upp något vänsteralternativ till borgarnas nedskärningspolitik. De lovar ingen återställare av försämringarna av a-kassa och sjukförsäkring och de tänker inte återupprusta offentlig sektor.

Allra allvarligast är att Vänsterpartiet har släppt alla de krav som de tidigare har drivit. I valplattformen har kraven på sex timmars arbetsdag, på utträde ur EU och på att Sverige ska ta hem trupperna från Afghanistan försvunnit. Det kan tyckas positivt, eftersom Vänsterpartiet alltid har svikit, men för vänsterpolitiken som helhet är det negativt. På den politiska arenan finns inte längre någon som företräder en vänsterpolitik. Detta förminskar de folkliga kraven, till exempel på att Sverige ska lämna EU, till folkliga önskningar.

Ung Vänster har mer och mer blivit en kampanjorganisation för Vänsterpartiet. Ung Vänsters egen valplattform innehåller många bra beskrivningar om hur högerpolitiken har förstört Sverige. Den reser också krav på ungdomars rätt till arbete och bostäder. Det som inte tas upp är den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital, mellan socialism och kapitalism.

Kännetecknande för rikspolitiken är bristen på alternativ, förutsatt att högerpolitik och högerpolitik light inte ses som riktiga alternativ. Vi i RKU menar att en alternativ politik blir möjlig först när kapitalismens grunder ifrågasätts; att den privata vinsten är viktigast av allt. För att lösa klimatkrisen och arbetslösheten krävs gemensamma och socialistiska lösningar som sätter folkets behov först.

För oss i RKU handlar politik om mycket mer än att värva röster var fjärde år. Vi menar att för att krossa kapitalismen och bygga socialismen krävs att vi organiserar oss och kräver vår rätt. Det handlar om att kämpa för rätten till arbete, bostäder och mot imperialismens härjningar. Inför höstens val blir därför vårt budskap: Det viktigaste valet är att organisera dig.