Huset har redan vidtagit en karaktär av förfall. Fast det beror väl mest på att den allmänna städningen är i full gång. Vi städar upp efter henne. Jag har själv fått ärva ett helt bibliotek – ett hundratal volymer av alla möjliga karaktärer. Kunskap som genom året lagrats, ackumulerats i flera hyllmetrar. Ordningen och sorteringen är strikt, pedantisk.

Bland de närmare hundratals ark som systematiskt ligger insmugna varstans mellan bokpärmarna finner jag något uppseendeväckande – en pamflettliknande skrift, som uppmanar till reformer inom äldrevården. Den uppmanar: »Sätt åldringar i fängelse!».

Att bli gammal och svag är det värsta av straff i vårt samhälle. Det är en mörk framtid. Mörk och osäker. Det är den framtid som för tillfället är den påstådda. I alla fall minst en gång om året gör den sig påmind. Den landar i våra brevlådor. Iklädd ett präktigt och i allmänhet stilrent kuvert. Ett orangefärgat sådant.

Den menar att »Jag har friheten att välja Min framtid». Jag har valfriheten att skapa Mig ett tryggt ekonomiskt fundament för Min tillvaro belägen inom cirkus fyrtio års räckhåll. Så att Jag kanske i slutändan går ut som vinnare ur den hela tiden pågående striden människor emellan. Jag måste rusta Mig för krig. Bli konkurrenskraftig.

Konkurrens till döds, (som förövrigt är titeln på Michel Houellebecqs debutroman från 1994, en bok jag i allra högsta grad rekommenderar) en fras jag tycker ringar in den rådande inställningen som det kapitalistiska samhället och det medföljande ansvarslösa ekonomiska »frihetstänkandet» präntar in i människor. Det är var och en för sig som gäller, en inställning som smyger sig in och präglar alla mellanmänskliga relationer.

I slutändan var min gammelmoster oerhört ensam. Närmare övergiven, tror jag hon kände sig. Dagliga telefonsamtal, en desperat röst efter mänsklig kontakt filtrerat genom telefonbrus, vittnade om detta. Vi gjorde vårt bästa för att vara henne till hands. Det är ingen fördel att samhället påstår motsatsen som det korrekta. Man har fullt upp med att försöka klara sig på egen hand. Det som idag betecknas som frihet.