Vi åkte också med Spanair. En månads semester i det paradisiska Kuba slutade för vår del lyckligt, trots magsjuka och extrem värme. Sådana små problem som man skämtar om efteråt. Men de skämten känns inte roliga just nu.

Kanske är det Jet lagen men jag kan inte sova. Det kunde ha varit vi som brändes upp levande. Alla drömmar, alla förhoppningar om framtiden förkolnade. Jag som ska börja utbilda mig till läkare och precis förlovat mig. Min bror som brinner för handboll och brudar... och tänk på alla släktingar och vänner som förtvivlat skulle följa nyheterna, alltmer desperata. Min mamma hade åkt ner till Spanien för att själv leta bland vrakdelarna.

Sånt händer, tänkte jag först. Haverier av detta slag är priset vi får betala i vårt moderna samhälle. Den mänskliga faktorn är den felande länken i ett hypermodernt och supersäkert teknologiskt system. Tänk bara på alla säkerhetskontroller – man får ju inte ens ta med sig schampo på planet! Men tänk om detta inte var sådant som bara "händer"? Jag läste följande text från TT (22/8):

"Bara några timmar innan Spanairplanet kraschade och började brinna hotade flygbolagets anställda att gå i strejk. De protesterade mot Spanairs `organisatoriska kaos` och `allvarliga brister`". Spanair ägs av SAS som tidigare försökt sälja bolaget eftersom det går med förlust.. Nyligen lade SAS fram omfattande sparförslag, som personalen inte accepterade utan hotade med strejk. TT:s korta notis slutar med orden: "En talesman för Spanairs piloter säger att arbetssituationen är så pressad att piloterna ibland får utföra uppgifter som mekaniker normalt ska göra".

Var känns detta igen ifrån? Från så gott som varje svensk arbetsplats idag! I jakt på maximal vinst piskas arbetare att jobba hårdare, med kortare raster, med fler arbetsuppgifter, med fel redskap och med färre arbetskamrater. Det är det kapitalistiska systemets inneboende logik som tvingar fram livsfara, inte bara på semesterresor till Canarieöarna, utan över hela fältet. Jag talar om en sjukvård där patienter hamnar mellan stolarna på grund av ständiga sparbeting, om fabriksarbetare som blir ofrivilligt amputerade på stressiga jobb, om ungdomar som arbetar svart utan lämpligt skydd och utbildning. För att det är billigare så. För att såväl giriga småföretagare som skamlösa politiker och sådana som familjen Wallenberg ska kunna sätta några extra nollor på sitt bankkonto. Säkerheten är en av de första sakerna som försvinner, eftersom människors säkerhet kostar pengar.

Katastrofer har alltid drabbat människosläktet. Även när vi levde i en klasslös förhistorisk era tvingades vi kämpa mot översvämningar, eld och vind. Men de flesta av våra nutida katastrofer hade kunnat undvikas, eller mildras, om människan prioriterats framför företagens vinster. Nämnde jag förresten att det på grund av noggrann planering och förebyggande arbete är ytterst sällsynt att någon omkommer i de orkaner som regelbundet drabbar det socialistiska Kuba, medan samma oväder dödar tusentals i dess kapitalistiska grannländer. Till exempel USA.