Det är mer regel än undantag att kapitalisterna och företagen vill använda den kris de själva skapat som murbräcka mot oss arbetare. Så var det under bankkrisen på 90-talet då våra pensioner gick upp i rök, stora delar av vår välfärd nedmonterades och arbetare tvingades ut i arbetslöshet.
Idag går krisen igen, en kris som kommer vara minst lika långvarig och nästan lika eländig som krisen i början av 30-talet som kallas »den stora depressionen». Nu positionerar sig högern med arbetsgivarna i spetsen. Det de riktat in sig på att ta kol på är den fasta anställningsformen och våra fackliga rättigheter.

Ett tydligt fall där detta ägde rum var ute i Jordbro, på Systembolagets lager som ägs av företaget Lagena. Lagena sade upp personal för att istället ta in bemmaningsföretag som skulle göra samma arbete som dem fast anställda fast till ett lägre pris och med sämre villkor.
Lagenaarbetarna organiserade sig och strejkade. Företaget anmälde arbetarna för deras fräcka tilltag och arbetsdomstolen, likt den förhatliga klassdomstol den är, dömde Lagenaarbetarna till rekordstora böter.

Marknadsvurmare av allehanda slag försöker vifta bort Lagenaledningens beteende som något abnormt, något till kapitalismen icke vanligt tillhörande fenomen. Så är inte fallet. Företag tar krisen som ett svepskäl för att säga upp anställda som de anser inte håller måttet. Mer än en tredjedel av de chefer som gjort uppsägningar har tagit tillfället i akt. När företagen varslar får fler gå än vad som är motiverat av ekonomiska skäl.

Vanligast är det i medelstora företag med mellan 26 och 49 anställda. Det visar en marknadsanalys som bemanningsföretaget Proffice gjort och som redovisades i Dagens Nyheter. I undersökningen, som genomfördes i mars, har 1 170 chefer bland annat fått besvara frågan om finanskrisen varit en anledning till att bli av med mindre effektiva anställda i just deras företag. Fler än en tredjedel instämde helt eller devis med detta påstående.

Av de chefer som gjort uppsägningar säger nästan hälften att de sagt upp fler än vad som egentligen varit nödvändigt. Sverige börjar närma sig USA där man måste ha två jobb för att överleva och där anställningstryggheten är så dålig att du kan bli uppsagd nästkommande dag om företaget så önskar.

Mot detta ställer vi kommunister mycket rimliga krav som åter, och främst nu under kristider, gör sig ytterst aktuella. Vi kräver att inte så mycket som en enda krona av bankkrisen ska bekostas av oss arbetare. Vi kräver sex timmars arbetsdag, arbete åt alla och att Sverige ska satsa på det offentliga istället för att plöja in pengar i företag och banker.