Ännu ett val har hållits i Afghanistan. Ännu en gång skriker borgare och krigshetsare om att det nu är demokrati i landet. Deras påstående har nog aldrig varit längre från sanningen. Istället väljer allt fler afghaner att göra motstånd. För dem har de utländska trupperna inte kommit med demokrati, utan med ockupation och terror.
Tove Janzon
Redaktör för Rebell
Även de svenska trupperna har den senaste tiden varit inblandande i flera eldstrider. De har också dödat ett antal afghaner. I jämförelse med detta känns Sten Tolgfors försäkran om att »Sverige är i Afghanistan för det afghanska folkets säkerhet» aningen tam (Dagens Nyheter 29 juli). För oavsett löften om demokrati och säkerhet så verkar civilbefolkningen inte uppskatta att få sina byar förstörda i jakten på terrorister.
För alla tänkande människor borde det vara uppenbart att Sverige deltar i en ockupation, inte i ett fredsprojekt.
Sveriges deltagande är ännu ett tecken på den förändring som har skett av vår utrikespolitik. Idag springer vi lydigt efter USA. Allt för att hjälpa dem i deras jakt på världsherravälde och kontroll över naturresurserna.
Att det afghanska motståndet har trappats upp syns också på antalet dödade ur de utländska trupperna. I juli 2009 dödades 76 utländska soldater i Afghanistan. Det är den högsta siffran sedan den amerikansk-brittiska invasionen inleddes för snart åtta år sedan. Enligt officiella siffror har ockupationsmakterna i år mist 259 man. Under hela 2004, när det förra presidentvalet hölls, dödades 59 utländska soldater.
Dessa siffror kullkastar bilden av att afghanerna är tacksamma och lyckliga över den utländska närvaron. Alldeles oavsett vad de ansåg om talibanernas styre är det uppenbart att ockupationen inte har gjort situationen bättre. På många håll är Afghanistan ett laglöst land där krigsherrar sätter lagarna. Kvinnorna går fortfarande i burka. Ett verkligt stöd till dessa kvinnor vore att upphöra med ockupationen och ge Afghanistan stöd utifrån deras egna behov och önskemål.
Ockupationen av Afghanistan handlar inte om att instifta demokrati utan handlar jakten på olja och landets strategiska position. Richard Boucher, USA:s biträdande utrikesminister, förklarade i juni 2008 att krigsmålet sträcker sig långt utöver kampen mot terrorism. Nu fanns »en historisk möjlighet //...// att skapa ett öppet Afghanistan som kan fungera som en förbindelse för energi, idéer, människor, handel och varor från Centralasien och andra ställen ner till Arabiska havet». Ett avtal stod just klart om en rörledning för naturgas från Turkmenistan över Afghanistan till Pakistan och Indien. Mycket tydligare än så kan det nog inte beskrivas.
Det är en skandal att Sverige deltar i detta krig och slåss under Nato-befäl. Till hösten kommer regeringen utöka den svenska truppen. Sverige är medskyldig till den ockupation som pågår. Det är dags att detta upphör. Sverige ut ur Afghanistan!