Hårdast kommer unga, och andra grupper som inte har etablerat sig på arbetsmarknaden, att drabbas. Ungdomsstyrelsen skrev nyligen i en rapport om ungdomsarbetslöshet att en hel generation riskerar att hamna i utanförskap. Denna prognos kan bli sann allt för snart om inget görs för att motverka situationen på arbetsmarknaden.

Ändå väljer högerregeringen att inte vidta några åtgärder för att förhindra arbetslösheten i sin höstbudget.

I en kapitalistisk ekonomi kommer kriser som ett brev på posten och som vanligt är det skattebetalarna som får ta smällen för systemets brister. Kapitalisterna drivs av viljan att göra stora vinster, och helst stora vinster fort, även om detta kör ekonomin rätt i väggen. Vad som skulle behövas är en planerad ekonomi som utgår från människors behov.

Men även under kapitalismen så finns det åtgärder som kan och borde vidtas för att förhindra de värsta konsekvenserna av den situation som vi nu befinner oss i. Istället för att låta vanliga människor hamna i kläm under krisen och förlora sina arbeten går det att satsa på åtgärder som räddar jobben och ger vanliga människor mer pengar i plånboken, och på sätt ökad köpkraft.

Sex timmars arbetsdag så att fler kan dela på de jobb som finns kvar borde vara ett rimligt krav. Varför ska några slita ihjäl sig och bli utbrända samtidigt som andra går arbetslösa?

Regeringen borde även satsa delar av det stora överkott som finns i statens finanser i den offentliga sektorn, på så sätt skulle nya jobb kunna skapas där. Det vore bra både för att motverka en ökad arbetslöshet, men också för att skapa en bättre och mer human vård, skola och omsorg.

Dessutom borde det vara en självklarhet att de företag som i flera år har delat ut rekordsummer till aktieägarna nu själva får bära konsekvenserna av krisen. Det är inte de anställda eller skattebetalarna som borde få lida för att kapitalister har plundrat kassorna. Finns det inte pengar så det räcker ta det från aktieägarna istället för att avskeda de anställda.

Den ekonomiska krisen breder ut sig. Det är på tiden att vi sätter ner foten och vägrar vara dem som får ta smällen för kapitalisternas brister och girighet.

RKU kräver:
- Sex timmars arbetsdag
- Mer resurser till den offentliga sektorn
- Nej till alla avskedanden – låt plundrarna betala