I takt med att krisen breder ut sig och arbetslösheten ökar får kommunerna allt sämre med pengar. När regeringen bara skjuter till småpengar och partierna är rörande överens om att budgettaket aldrig får spräckas kommer det snart bli dags för nedskärningar inom välfärden. Något som med säkerhet kommer att drabba skolan.

Dessutom har skolan fortfarande inte hämtat sig från de enorma nedskärningar som gjordes på 90-talet och på många håll har de redan svårt att få verksamheten att gå runt. Ytterligare nedskärningar kommer slå mot dem som är i störst behov av hjälp och stöd.

Elever från mer välbärgade hem kan oftare få hjälp hemifrån när skolan brister, medan de elever vars föräldrar saknar högre utbildning eller talar dålig svenska drabbas hårdare av nedskärningar. Det är arbetarklassens och förortens unga som kommer få de tuffast när skolan sparar pengar.

Det är även dessa elever som kommer få det svårare att omskola sig eller läsa upp betyg från en grund- och gymnasieskola som inte har kunnat tillfredställa deras behov. De senaste årens stora besparingar i Komvux gör det nämligen än svårare för de ungdomar som haft det tufft i skolan att senare i livet kompensera sig för detta.
Förutom de stora nedskärningar som kommer att ske i den kommunala skolan är det inte heller otroligt att vi, i krisens efterverkningar, kommer att få se fler friskolor som går i konkurs. Flera skolor som drivs i vinstsyfte kommer inte att kunna vara lönsamma under sämre tider och kommer då inte vilja, eller ha möjlighet att, driva vidare sin verksamhet. I sådana situationer är det eleverna som hamnar i kläm och det visar återigen på orimligheten med friskolor, där rätten till en likvärdig utbildning inte ses som ett samhällsansvar utan som en möjlighet till profit.

Högerregeringen gör i stort sett ingenting för att avhjälpa den tuffa situation som snart kommer att vara ett faktum i skolan. Istället för att satsa pengar och på så sätt skapa nya jobb och bättre förutsättningar för dem som går i skolan, väljer regeringen att inte göra någonting. Inte heller oppositionen är mycket att hurra för. Även dem har köpt argumenten om att budgettaket aldrig får överskridas. En balanserad budget (helst med lite överskott) ses som viktigare än att vi ungdomar får en vettig skolgång.

Alla accepterar inte det som händer. Föräldrarna i Biskopsgården i Göteborg valde att hålla hemma sina barn i en veckolång skolstrejk mot de nedskärningar som ska genomföras där. Föräldrarna var oroliga för vad som skulle hända med deras barn när en skola i förorten väljer att spara. De insåg det som borde vara uppenbart för alla. Att när skolan brister kommer fler ungdomar i förorten hamna utanför samhället och riskera att hamna i kriminalitet.

Borgarregeringen borde istället för att hetsa mot de boende i förorterna och skylla problemen på dem satsa resurser på dessa stadsdelar och ge deras invånare en chans till arbete, skola, bostad och en vettig fritid.
Föräldrarna i Biskopsgården borde vara en förebild för alla som går i skolan. Det är er vardag som kommer att försämras. Men skolan är inte bara en angelägenhet för dem som går i skolan, utan en fråga för hela samhället. Det är dags för oss alla att säga hit, men inte längre. Ni rör inte skolan.