När allt större delar av befolkningen blir medvetna om oljans negativa inverkan på klimatet, och till och med etablissemanget behöver framföra lösningar för att framstå som trovärdiga, har kravet om utökad kärnkraft fått ny luft under vingarna. I debatten hörs allt från de traditionella borgliga argumenten om att det är marknaden som ska få avgöra vilka energikällor det finns behov av till så kallade miljöargument om hur mycket bättre kärnkraften är än oljan.

Men kärnkraftens positiva effekter för miljön är minst sagt överdrivna. För att framställa elektricitet behövs uran och uranbrytningen orsakar såväl miljöförstöring som hälsorisker för arbetarna och de boende i närområdet. I fattiga länder där det bryts uran lämnas ofta radioaktiva rester från utvinningen i dammar, där de utgör en hälsorisk i decennier. I dag talas det med jämna mellanrum om att det borde påbörjas uranbrytning i Sverige, något som skulle vara ett hot mot de boende i de aktuella områdena.

Ett annan stort hot mot både miljö och människor, som det inte går att bortse ifrån när man talar om kärnkraft, är de gånger det har gått snett. Tjernobylolyckan 26 april 1986 orsakade enormt mänskligt lidande och förstörde stora landområden. Det finns till och med studier som hävdar att det radioaktiva nedfall som nådde Sverige efter Tjernobylolyckan orsakade skador på foster som låg i magen vid tidpunkten. Och att skadorna ledde till att dessa barn längre fram i livet bland annat visar markant sämre studieresultat.

Idag påstås det ofta i debatten att en sådan olycka inte kan hända igen, eller i alla fall inte i svenska kärnkraftverk. Men samtidigt har det regelbundet det senaste åren framkommit hur säkerhetsrutinerna på bland annat Forsmark har haft stora brister. Dessa incidenter visar hur snabbt ett så kallat säkert svenskt kärnkraftverk kan hamna i en allvarlig situation. Idag när de svenska kärnkraftverken drivs för att gå med vinst är det uppenbart att säkerheten hamnar på undantag. När det handlar om att göra maximal profit blir allt annat sekundärt, även säkerheten.

Länge efter Harrisburg och Tjernobyl-olyckan var det något av konsensus i svensk politik om att kärnkraften på sikt skulle avvecklas och i alla fall inte byggas ut. Men de senaste åren har borgligheten och även Socialdemokraterna svängt. Mest anmärkningsvärt är Centerpartiets agerande. Genom sin svängning i kärnkraftsfrågan tog partiet ännu ett steg från att ha varit ett parti i mittfåran med landsbyggds och miljöanknytning till att bli ett renodlat högerparti. Centerpartiets agerande visar återigen hur regeringsmakten blir viktigare än politiken.

Men i frågan om kärnkraften är Centerpartiet långt ifrån det enda partiet som har svikit. Socialdemokraterna som under folkomröstningen om kärnkraften (se faktaruta för mer info om folkomröstningen) representerade den vinnande linje 2, för en avveckling av kärnkraften även om denna skulle vara långsammare än vad linje 3 föreslog, har inte heller följt resultatet av omröstningen. Dels då målsättningen om att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2010, som riksdagen fattade beslut om kort efter omröstningen, inte har följts när de har haft regeringsmakten.

Men kanske främst då Socialdemokraterna frångått den princip av statligt ägande av produktion och distribution av elektrisk kraft som också fanns med som krav på deras valsedel. På baksidan av linje 2:s valsedel stod det följande text:
»Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.»

Idag drivs istället kärnkraftverken som vinstdrivande företag visserligen ägt av staten, men utan den samhälleliga behovsplanering som statligt ägande innan bolagiseringen stod för. Dessutom var socialdemokratin med och avreglerade elmarknaden, med drastiskt höjda elpriser och sämre service för konsumenterna som följd.

Om samhället äger produktionen och distributionen av elektrisk kraft och sätter samhällsbehovet framför vinsten går att genomföra en övergång till förnyelsebara energikällor. Tekniken finns det är den politiska viljan som saknas. Miljön och människans trygghet kräver samhälleliga och planmässiga lösningar.