Publicerat den 12 februari 2009
I förra veckan enades den borgerliga regeringen om en gemensam energipolitik. I överenskommelsen talas det om att ersätta nuvarande kärnkraftreaktorer efterhand att de blir för gamla. Naturskyddsföreningen säger rent ut att »regeringens energipolitik har havererat». RKU kan inte annat än att hålla med.
För centerpartiet innebär beslutet en vändpunkt i partiets miljöpolitik, som tidigare kännetecknats av ett enträget kärnkraftmotstånd. Inom partiet är dock inte frågan självklar, många är fortsatt kritiska. Vid partiets kommundagar i Visby försökte Maud Olofsson få vändningen till att partiet nu »slipper vara emot kärnkraft och istället vara för förnybar energi». Det är väl bara i Maud Olofssons fantasivärld förhållandet kan tolkas så! Miljöorganisationen Greenpeace menar att beslutet utgör »ett historiskt brott med centerns gröna ryggrad». Överenskommelsen är också ett brott mot resultatet i folkomröstningen 1980 att kärnkraften ska avvecklas till år 2010.
Högern försöker framställa det som om vi måste välja mellan fossila bränslen eller kärnkraft. Det är medvetet vilseledande och direkt felaktigt. Minns att uran är ett icke-förnybart bränsle. Det finns alternativ, men borgarklassens ovilja inför dessa tycks vara närmast monumentalt.
Alla satsningar på kärnkraft motverkar direkt utvecklandet av förnyelsebara energikällor. Det hävdas ibland att kärnkraft är billig energi. Det är fel - kärnkraften har understötts ekonomiskt både på ett nationellt och internationellt plan. Hela 60 procent av alla statliga forskningspengar inom energiområdet har plöjts ner i kärnkraften, vilket motsvarar 1 400 miljarder kronor i världen. Siffrorna kommer från Internationella atomenergiorganet (IAEA) som också räknat ut att vindkraftens del av forskningspengarna varit ynka 0,03 procent. Således har förnybar energi bara fått smulor av kakan.
Det påstås att jobbtillfällen i Sverige hänger löst för att företagen inte får tillgång till billig el. Elmarknaden är avreglerad i Sverige vilket medfört att elektricitet är som vilken annan vara som helst. Avregleringen har drivits fram av Svenskt Näringsliv och deras politiska stödtrupper. Från visst fackligt håll, framförallt Pappers och IF Metall, har man gått samman med storkapitalisterna i kampen FÖR kärnkraft. IF Metalls ordförande Stefan Löfven säger rent ut att »vi tror inte på en framtid utan kärnkraft», och fortstätter: »För att förbättra konkurrensen måste även svensk industri ges möjlighet att investera kärnkraft». Ska Volvo få driva ett kärnkraftverk på den egna bakgården?!
Hela energiuppgörelsen präglas av kryperi inför det svenska industrikapitalet. Det är en politik för att maximera storföretagens energitillgång och därigenom säkerställa vinsterna. Kostnaderna för regeringens smutsiga energipolitik lämpas istället över på arbetarklassen och miljön. Statsminister Fredrik Reinfeldt hävdar att överenskommelsen tar ansvar för jobben och välfärden.
Från RKU:s sida är saken klar: Att ta ansvar för vårt samhälle vore att säkerställa att kommande generationer slipper konsekvenserna av radioaktivt nedfall över Sverige. Lägg därtill att avfallsfrågan av utnyttjat uran på inget sätt är löst! Att ta ansvar för jobben och välfärden vore att ge statliga satsningar på exempelvis vindkraft. Det skulle ge många nya arbetstillfällen.
Slutligen kan konstateras att borgaralliansens energiöverenkommelse kommer samtidigt som tyska studier visar ökad förekomst av barnleukemi i närområden till kärnkraftverk. Nu höjs kraven på att inleda forskning om det gäller även kring svenska Ringhals.
Aldrig mera Tjernobyl!
Satsa på förnybar energi - avskaffa kärnkraften!
RKU:s centralstyrelse