Publicerat den 12 februari 2009
Måndag den 9 februari åtalades en femtonårig pojke, som i december förra året kallade två poliser i Solna centrum för grisar och gjorde grisljud åt dem, för förolämpning. Pojken ska direkt efter händelsen ha ångrat sig och erkänt att han gjort fel. Trots det polisanmäldes han och nu riskerar han dryga böter.
Det är befängt att rättsväsendet lägger resurser på den här typen av »brott» när de regelbundet lägger ned förundersökningar av grövre förbrytelser på grund av resursbrist.
Men än mer upprörande är det, att pojken riskerar böter för sitt uttalande samtidigt som det den senaste tiden har uppdagats att polisen har gjort en rad rasistiska uttalanden, varav inget har lett till åtal.
Under våren 2008 hölls en kurs i beslagshantering för ett 50-tal medarbetare vid länskriminalen i Malmö. På storbildsskärmen visade instruktören namn som skulle användas i övningen. Bland dem fanns Neger Niggersson och Oskar Neger. Hittills har inga åtgärder vidtagits.
SVT har uppmärksammat händelsen med »Samuel», en polis med asiatiska rötter. Han blev kallad neger av sin chef, men fick varken stöd från högre chefer eller facket. Till slut blev han tvungen att byta arbetsplats.
Det kanske mest omtalade exemplet är hur ett antal piketpoliser fällde rasistiska kommentarer om ungdomarna i Rosengård, under höstens oroligheter där. Alltihop spelades in på polisens egen film. Åtalet har lagts ner. Sak samma skedde när det gällde polismästarens sätt att hantera fallet.
Går det att tala om likhet inför lagen när en femtonåring åtalas för att ha kallat polisen för grisar, medan poliser går fria trots rasistiska uttalanden? Är det värre att säga gris än neger?
I media talas det mycket om problemet med den ökande förtroendeklyftan mellan polisen och ungdomarna i Rosengård. Men hur ska någon ungdom kunna känna förtroende för polisen efter detta?
Tove Janzon