Vi bygger det kommunistiska ungdomsförbundet!

Kultur: Med Wolf i hårdrocksfabriken

Hur känns det att komma upp ur en fuktig polsk kolgruva, stämpla ut, försöka klara sig på 4 kr per dag och sen upptäcka en p-bot på talboten? På nya Wolf-plattan har ni kanske en del av svaret.

Peter Mellgren

— Vi är väldigt inspirerade av öststatsmetal, säger Daniel Bergkvist, trummis i heavy metal-bandet Wolf.

Wolf startade 1995 i Örebro på en lokal pub när Niklas Olsson och Mikael Gooding träffades över ett gäng öl och började snacka hårdrock. Som ni nog vet var inte klimatet för hårdrock alltför gästvänligt vid tidpunkten, så de bestämde sig för att starta ett band för att få höra lite bra musik. 1997 anslöt sig Daniel till bandet och under trions första rep skrevs In the shadow of steel som senare kom att hamna först på första plattan. Wolf hade hittat sitt sound!

En blandning av det bästa
I mina öron är det en blandning av det bästa som hårdrocken har att erbjuda utan att falla i de vanliga fallgroparna. Lite Judas Priest, lite Mercyful Fate och en stor del tidig Iron Maiden stämplar in när man sätter cd-spelaren på play. Genom att lämna dubbelkaggetrampet och det flitigaste falsettskrikandet till mindre begåvade, skiljer de sig från mängden av nya Heavy/Power-metalband som kommer. Bandet började strax lira på klubbar runt om i Sverige och tack vare ett mindre singelsläpp av In the shadow of steel fick folket på No Fashion/House of Kicks höra bandet. Tid bokades hos Peter Tägtgren i Abyss studios och snart var första fullängdaren ett faktum. Wolf, som första skivan heter, fick höga betyg, har sålt bra och man fick en hit på Voxpop med videon till låten Moonlight året därpå. Guld och gröna skogar, alltså, när bandet gick in för att spela in sin andra platta. Återigen med Peter i Abyss. Black Wings släpptes 2002 och gjorde succé utomlands. Idel höga betyg och framröstad som Nr.1 Album of the year i tyska hårdrocksblaskan Rock Hard. I januari 2003 gjordes en Europaturné tillsammans med Saxon och publikresponsen var över förväntan. Man har även varit över till USA en sväng och när man nu släpper sin tredje skiva så blir man uppvaktade av tidningar från hela världen, däribland Rebell!

Äntligen ringer Rebell
— Äntligen! Fick jag höra i luren när jag ringde ansvarige på MNW och sa att jag var från Rebell och RKU. Wolf har nämligen blivit uppmärksammade tidigare, inte bara för musiken utan även för att de helt enkelt kallar sig arbetare. För Daniel är det självklart.

— Hårdrocken kommer ju från arbetarklassen. Det är en slags revolt, som punken.

Och med namn som Iron Maiden, Judas Priest och Black Sabbath i tankarna kan man inte annat än att hålla med. Alla nämnda band berättar ärligt och självklart om sin bakgrund i arbetarförorter, och om hur musiken var vägen ut för att slippa bli underbetald metallarbetare. Istället uppfann de en egen sorts metall och blev världsstjärnor. För Wolf hänger dock arbetarepitetet kvar.

— Vi ser oss som arbetare som stämplar in i hårdrocksfabriken. Vi är inte så insatta och aktiva i något parti och så. Det handlar snarare om vardagspolitik, att man har fått med sig vissa värderingar och inställningar därför att man har den bakgrunden man har. Man har vissa frågor som man känner mer för ... röda frågor. Man vet ju hur man vill att det ska se ut.

Den politiska kampen som förs är inte den med flygblad, tidningsförsäljning och demonstrationer, utan man försöker styra in media och annat folk runt omkring att fokusera på viktigare saker i intervjuer och bakom scen.

— Vi har inte blivit lurade av den kapitalistiska skivbolagsbranschen att prata om sönderslagna hotellrum och knark. Det är inte det vi håller på med. Vi ser hellre att man samlas kring något positivt.

Men de politiska budskapen är inte uppenbara i texterna. De finns där ibland, i det fördolda.

— Om man har ett tydligt budskap passar det bättre om musiken får stå tillbaka lite, som till exempel hos Bruce Springsteen eller Bob Dylan. Det passar inte riktigt med ett häftigt trumfill precis när poängen ska komma.

Även om jag tycker det är långsökt så kan jag förstå problemet med att få fram ett budskap till en publik som inte förväntar sig det. Daniel berättar om ett missförstånd från amerikansk press.

— När vi spelade i USA så körde vi en låt som heter American Storm från nya plattan, Evil Star. Den handlar om det våld och hat som USA sprider och att det kommer gå åt helvete om det får fortsätta. Då tolkade en amerikansk tidning det som att Evil Star stod för hotet från mellanöstern och att American Storm var en hyllning till hur USA slog ned det hotet.

— Dom har en jävligt skum inställning till samhällsfrågor.

Ny skiva släpps i februari
Nya skivan som alltså heter Evil Star och släpps 24 februari.
– Det är mer sparsmakat och avskalat jämfört med Black Wings. Vi försöker skriva något vi kallar för »tattarriff»...

...vilket inte ska tolkas nedlåtande gentemot folkslaget, snarare en slags kärleksfull hyllning till det enkla och naiva. Band som nämns är Popolget, Aria och Kruiz. Värt att kolla upp för den inbitne hårdrockaren.

— Öststatarna verkar ha andra referenser och är nog inte lika styrda som vi i väst, av hur det ska låta.

Hur den sen låter, denna öststatsmetal á la Wolf, kan jag inte kommentera då jag ännu ej hört resultatet. Men att döma av deras tidigare prestationer så rekommenderar jag varje fan av 80-tals heavy metal att ge grabbarna en chans. Det är de värda.

Bli medlem i RKU!

RKU är ett revolutionärt ungdomsförbund för arbetar- och vänsterungdomar.
Vi tar kamp mot kapitalismens utsugning och imperialismens krig. Vi säger att socialismen är framtiden.
Vill du arbetarpolitik och socialism? Kom med oss!
Läs mer

RKU i aktion