Nu betalar Sverige 24 miljarder i medlemsavgift till EU. De pengarna skulle räcka till att anställa 149 000 vård- och omsorgsarbetare. Just så många fick sparken under 90-talets nedskärningshysteri. Det skulle dessutom bli drygt sex miljarder över för att höja de usla vårdlönerna en smula. Tänk vilken nytta detta skulle göra på sjukhus och i äldreomsorg. Det skulle bli värdigare vård för patienterna och mindre stress för personalen.

Om du fick bestämma
Om du fick bestämma: skulle vi inom tio år avskaffa rätten till studiemedel eller ta bort 200 000 dagisplatser? Eller skulle vi kanske ge blanka f-n i att punga ut med de extra 12 miljarderna som EU vill ha år 2013?

Mellan 2007 och 2013 kommer EU-avgiften alltså att öka till sammanlagt ofantliga 36 miljarder kronor. Det är nästan lika mycket som statens sammanlagda kostnader för hälsovård, sjukvård och omsorg. Men vi får ju pengar tillbaka från EU, eller? Jodå, tio miljarder per år skänker EU så givmilt. Efter den planerade höjningen av avgiften kommer Sverige att få ytterligare en miljard. Största delen av de pengarna går till de redan snorrika storbönder som får arealstöd. Ta till exempel den skånska adelns 24 gårdar som lägger beslag på 2 miljarder. Några miljarder går till företag i så kallade regionalstöd. Det stödet kan lika gärna gå som aktievinster rakt ner i ägarnas fickor som till att investera och anställa folk.

Det arbetande folket betalar EU-avgiften med nedskärningar, sämre vård och minskad trygghet. De pengar som kommer tillbaka till Sverige plöjs ner i storböndernas åkrar och företagens aktieportföljer. Hur blev det om du fick bestämma?

Satsa pengarna där det behövs
Varje dag får vi höra att vi inte har råd, vi måste spara, det är underskott i de offentliga finanserna. Vi har inte råd med en rättvis tandvård, vi har inte råd att vårda alla äldre i framtiden. Vi måste avskeda lärare i skolan, vi måste börja ta betalt för skolmaten. Och när sossar och vänsterpartister nu deltar i landstingens nedskärningar runtom i landet, förklarar de att »vi måste rätta munnen efter matsäcken».

Nog för att EU-avgiften bara är en piss i oceanen jämfört med de rikedomar som växer och frodas på sina håll i Sverige. Men EU-avgiften är i alla fall en början. Den visar att det inte saknas pengar i samhället. När medlemsavgiften till Brysselklubben ska betalas är inte våra politiker sena att lätta på penningpungen. Då »har vi råd».

Hur skulle det bli om den arbetande befolkningen i Sverige fick bestämma, tillsammans med de pensionärer som med sitt arbete byggt upp den vård och den trygghet de nu behöver? Eller om de fick bestämma tillsammans med de barn som behöver bra dagis och skolor för att i framtiden bygga landet?

Om vi fick bestämma vore det allra första vi skulle göra att sluta betala EU-avgiften, helt enkelt. Och satsa pengarna där de verkligen behövs. Hur skulle det bli om du fick bestämma? Vård eller EU-byråkrati?