Många debattörer menade att folk bara ännu inte hade fattat att EU-parlamentet faktiskt hade fått mer makt. Den teorin kom på skam nästa val, då deltagandet blev ännu lägre - 38,8 procent.

Det dåliga resultatet hade kanske inte varit så uppseendeväckande, om inte glappet mellan valdeltagandet i nationella val och EU-parlamentsvalet hade varit så stort. Så gott som alla av EU:s medlemsländer (de som har röstplikt räknas inte in här) hade stora skillnader mellan deltagande i nationella val och EU-parlamentsvalet. Som exempel kan tas Storbritannien som hade ett valdeltagande på 71,5 procent i närmast föregående nationella val, men endast 24 procent deltagande i EU-parlamentsvalet. Skillnaden mellan deltagande i nationella val och EU-parlamentsval är också störst i de länder som har mer EU-kritiska medborgare.

Därför stannar vi hemma
Orsakerna till svenskarnas vägran att gå till valurnan har naturligtvis stötts och blötts – ofta har det handlat om rena gissningar. Men Svenska valforskningsprogrammet på Göteborgs Universitet gav 2001 ut en bok som heter Europaopinionen, där författarna till kapitlet »lågt valdeltagande» presenterade sina forskningsresultat. De konstaterade föga förvånande att den huvudsakliga anledningen till att människor inte röstade i EU-parlamentsvalet var att de inte tyckte att valet hade någon större betydelse. Undersökningar visade att 72 procent av befolkningen brydde sig om vilket parti som vann det svenska valet, medan endast 36 procent brydde sig om detsamma till EU-parlamentsvalet. Och bland dem som lät bli att rösta, uppgav så mycket som 40 procent att anledningen till deras röstskolk var att de var negativa till EU. Men forskarna upptäckte också stora skillnader inom valkåren. Höginkomsttagare röstade i större utsträckning, medan arbetslösa, arbetarklass samt medlemmar i LO stannade hemma.

Ett tydligt klassval
Det är också tydligt att klass har betydelse för huruvida människor röstar eller inte. Bland personer från arbetarklassen som har låg lön och är motståndare till EU var valdeltagandet endast 24 procent. Det kan jämföras med ett valdeltagande på 68 procent bland personer från medelklassen som har hög lön och var EU-förespråkare. Tittar man på valdeltagandet i kommunerna så framträder samma bild. Borgerliga kommuner med hög medelinkomst hade ett högt valdeltagande. Detta mönster går igen ända ner på stadsdelsnivå.

Svenskarna fattade precis hur viktigt valet var till EU-parlamentet, och de grupper av befolkningen med minst att vinna på EU-politiken stannade hemma. För varje val har valdeltagandet sjunkit, och parlamentet och EU ges allt mindre legitimitet. Det framstår också som allt mer absurt att skicka svenska ledamöter till ett parlament som mer än 60 procent av svenskarna skiter i. I Jugoslavien tvingades man ogiltigförklara tre nationella val, eftersom valdeltagandet inte nådde upp till 50 procent. I EU kör man glatt vidare, med ett parlament som senast fick mindre än 42 procent av rösterna. Efter det senaste valet sade Lars Stjernkvist i en intervju med Svenska Dagbladet att ett sätt att öka deltagandet skulle kunna vara att visa bättre hur EU griper in i folks vardag. Vi på rebell hoppas att han lyckas, för ju fler som upptäcker vilka enorma försämringar EU innebär för vanligt folk, desto fler lär bojkotta valet som det bluffval det är.

De svenska parlamentarikerna utgör ca 2,6 procent av EU-parlamentet. Så stor chans har vi »att vara med och förändra» det som så fundamentalt »griper in i folks vardag».