EU-parlamentet är den enda direktvalda institutionen inom EU och används ofta som unionens »demokratiska alibi». Efter valet i år kommer det att sitta 732 ledamöter från EU:s medlemsländer i parlamentet, varav 19 från Sverige.

Parlamentet har främst tre uppgifter: att medverka i lagstiftningsprocesserna, besluta om den gemensamma budgeten samt kontrollera den verkställande makten, det vill säga framförallt kommissionen.

Motsägelsefullt parlament
Att påstå att EU-parlamentet inte har någon makt vore fel, men att försöka jämställa det med ett nationellt parlament såsom den svenska riksdagen vore knappast mer korrekt. Dagens EU-parlament bygger på en motsägelsefull maktdelningsprincip där det får slåss både med EU-kommissionen och med ministerrådet om inflytandet.

Parlamentet var tidigare endast en diskussionsklubb som gav sin syn på lagförslag och dylikt. Något verkligt, lagstadgat inflytande hade det inte. Makten låg istället hos kommissionen och ministerrådet, båda utsedda av sina hemländers regeringar. Avståndet mellan väljare och valda på EU-nivå var både bokstavligt och bildligt talat milslångt, vilket ledde till massiv kritik för bristande demokrati. I behov av att visa hur demokratiskt EU är, har parlamentet därför de senaste åren fått ökat inflytande och mer makt.

Parlamentet får inte lägga förslag
Parlamentet kan numera inom många områden föreslå ändringar i lagar som har lagts fram, fördröja dem eller förhindra att de antas. Det kan dock inte genomföra något mot ministerrådets vilja. Dessutom har inte EU-parlamentet – till skillnad från nationella parlament – någon initiativrätt, det vill säga det får inte lägga fram några egna förslag. Parlamentet kan förstås trycka på kommissionen att lägga fram vissa förslag, men kommissionen har ingen skyldighet att göra det.

Det finns också områden där parlamentet inte behöver rådfrågas överhuvudtaget, sådana områden är EU:s gemensamma handelspolitik, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken samt delar av sysselsättningspolitiken. Det har inte heller beskattningsrätt, eller möjligheten att utse en regering, som nationella parlament har.

Här skapas också en låsning i EU-systemet som från början inte var byggt för direktdemokrati: minskar man parlamentets makt, försvinner de demokratiska inslagen i EU. Utökar man parlamentets makt, kommer detta att ske på bekostnad av parlamenten i medlemsländerna och vi går mot ett Europas förenta stater.

Ingendera utvecklingen är särskilt önskvärd.