Diesen skriver i Likhet inför lagen att det i ett klassamhälle är naturligt att den makthavande klassen utformar lagarna för att upprätthålla den bestående maktordningen. Därmed blir det också naturligt att kriminalisera och bestraffa gärningar som innebär ett hot mot maktordningen hårdare än brott som inte hotar denna ordning. Vi kan exempelvis se hur grov stöld idag oftast straffas hårdare än misshandel eller olaga hot. Strafflagen innehåller värderingar som bidrar till att det är mer sannolikt att en fattig än en rik begår lagbrott.

Hur viktigt är rättsystemet när det gäller jämlikhet?
— Lagen är ett uttryck för makt och återspeglar maktstrukturen som vi har i samhället. Men vi lever i ett klassamhälle och ojämlikhet kan inte beslutas bort via domstolarna. Rättsystemet är en del av överbyggnaden på den politiska strukturen och därför kan vi inte nå någon samhällsförändring genom just rättsskipning. Däremot kan vi stifta progressiva lagar i maktstrukturen och på så sätt förskjuta maktförhållandena. Man kan konstituera nya normer för vad som är rätt och fel, så som man gjort med barnaga och sexköp.

På vilket sätt märks ökade klassklyftor inom rättsväsendet?
— Bland annat genom den etniska dimensionen som har blivit mer framträdande och hur invandrare har fått ta den så kallade »strykpojkesrollen» inom rättsystemet. Att det är så har bland annat att göra med effektivitet, det är lätt att sätta dit invandrare och därför ligger fokus på invandrare vid utredning och spaning. Och att invandrare diskrimineras har ju med klasstillhörighet att göra. De tillhör en social kategori. Man behöver titta på hur det ser ut politiskt i ett samhälle och inte i etniciteten i sig. Risken är större att en ung arbetslös invandrarkille som begår brott åker dit och döms, säger Christian Diesen.

Orsaken till att invandrare förekommer oftare än svenskar i brottsstatistiken beror, enligt Diesen, på att man jämför invandrare som grupp med svenskar som grupp. Skulle man däremot jämföra invandrarna med svenskar som har samma socioekonomiska tillhörighet skulle skillnaden vara mycket mindre framträdande.

— Klass är viktigare än etnicitet när det gäller brottsbenägenhet i ett klassamhälle. Och brottsligheten är högre inom arbetarklassen som socialgrupp. Invandrare som grupp tillhör det lägsta samhällsskiktet när det gäller ekonomi, status, yrkesverksamhet, boende och utbildning och är därmed, som kollektiv, arbetarklass. Och det som ökar brottsbenägenheten är bland annat när invandrare har svårare än svenskar att komma in och bibehålla en plats på arbetsmarknaden.

På vilket sätt skiljer det sig tydligast mellan klasserna?
— För 30 år sedan var olikheten inför lagen mellan klasserna större än idag. Blir en person ur överklass och en ur arbetarklass åtalad för samma brott så blir utgången lika för båda i dag. Men fortfarande har exempelvis direktörer större chans att komma undan än en arbetare, i och med att direktören har högre trovärdighet. Och även för att typiska direktörsbrott helt enkelt är lättare att komma undan med. Straffrätten är ju ett instrument för att hålla folk i schack. Ju hårdare de politiska motsättningarna är, desto tydligare syns de i rättskipningen. Men idag saknas en öppen klassmotsättning.

I Likhet inför lagen resonerar Diesen kring juridiken som männens värld. Han menar att juridiken historiskt sett bygger på manliga värderingar och synsätt. Detta är inte minst märkbart om man tittar på hur »den skickliga domaren» betraktas. Han bör vara hård, rättvis och rationell - som mannen i ett patriarkat. Skulle domaren äga egenskaper som i det patriarkala samhället förknippas med kvinnan, det vill säga vara mjuk, medkännande, intuitiv och känslosam så skulle det snarare vara förkastligt. Det är just dessa egenskaper som också i ett patriarkat gör kvinnor mindre passande än män i rollen som brottsling.

Hur ser du på den nya sexualbrottslagen som infördes i april 2005?
— Den innebär i grunden ingen förändring, åtminstone inte för vuxna. Det är fortfarande våld som definierar våldtäktsbrottet. Istället borde man jämställa man och kvinna och införa bristande samtycke som en viktig aspekt, en samtyckesreglering, menar Christian Diesen.

På vilket sätt syns en ökad jämställdhet inom rättsväsendet?
— Likheten inför lagen har även ökat mellan könen. Kvinnor har historiskt betraktats som offer för brott. Och om de själva har begått brott så har de hävdats vara psykiskt störda eller på något sätt ledda till att begå brottet. Denna bild har förändrats något även om kvinnan som offer fortfarande är en stor del av hennes könsroll. Idag kan kvinnor och unga kvinnor allt oftare anta en kriminell identitet. Vi ser hur fler och fler kvinnor begår misshandelsbrott, bedrägeri och förskingring av olika slag. Men trots det begår män fortfarande 85 procent av alla anmälda brott. Och även om fler kvinnor idag antar en kriminell identitet så innebär det inte att män begår färre brott. Speciellt våldsbrottslighet är kopplat till könsroller, den manliga könsrollen.

Hur förklarar du att män begår fler brott än kvinnor?
— Det är män som har byggt upp det existerande rättsystemet. Det är uppbyggt av män och för män. Juridiken är männens värld. Och män och kvinnors syn på brott skiljer sig.

Skulle rättsystemet se annorlunda ut om det var skapat och uppbyggt av kvinnor?
— Ja, det skulle det. Det blir tydligt om man ser till hur 3-4åriga flickor och pojkar löser konflikter. För pojkar finns det ett rätt och ett fel. Om det uppstår en konflikt mellan två pojkar så är konflikten inte löst förrän någon har fått rätt och den andre fel. Om samma konflikt skulle uppstå mellan två flickor så skulle utgången bli annorlunda. Flickor tycker att det viktigaste är att lösa konflikten. Istället för att någon har rätt så kan alla ha rätt, på sitt vis. Istället för att någon ska behöva förlora väljer flickorna att kompromissa. Och att det är på det sättet handlar inte om biologi. Pojkar uppfostras till att se verkligheten i mer svart och vitt, i rätt och fel. De förbereds tidigt för ett hierarkiskt samhälle där de ska hävda sig. Den så kallade »kvinnliga rättvisan» har en annan karaktär än den som existerar inom den manliga normen. Den förespråkar dialog, samarbete och konfliktlösning, säger Christian Diesen.

Diesen uppskattar i sin forskning att det i Sverige begås cirka 20 000 våldtäkter per år. Endast 10 procent, cirka 2 000, av våldtäkterna polisanmäls och av dem leder högst 200 till åtal. I och med att cirka 15 procent av de åtalade frias i rätten så bli slutresultatet att mindre än en procent av alla våldtäkter i Sverige leder till att förövaren blir fälld. Om våldtäkten inte passar in i schablonbilden av en våldtäkt, om mannen inte passar in i bilden av en förövare och om kvinnan inte passar in i bilden som offer är förutsättningarna små för att en våldtäktsanmälan ska leda till åtal. Fortfarande präglas den straffrättsliga synen på våldtäkt av synen på kvinnan som sexualobjekt för mannen. Och mannen har tolkningsföreträde.

Vilka förhoppningar finns det för den nära framtiden när det gäller jämställdhet mellan könen inom rättsväsendet?
— En förhoppning är en ökad insikt i genusproblematiken. Idag har sexualbrottslagen fortfarande en historisk karaktär där män i praktiken kan göra som de vill så länge det inte blir kraftiga fysiska skador. Vi ser exempelvis hur 13-14-åriga tjejer som utsätts för våldtäkt nästan är rättslösa. Det händer ytterst lite med en sådan anmälan. Att tjejer i den åldern inte blir trodda kan ha att göra med att de befinner sig på gränsen mellan barn och vuxna och att man utgår från att de får skylla sig själva om de vill spela vuxna. Det gäller att hitta en balans. Men det har skett förändringar. Idag är det trots allt teoretiskt möjligt för till exempelvis barn att få upprättelse. Incestmål var helt nytt för 30 år sedan.

Hur ser dina egna reaktioner ut efter att ha arbetat med forskningssamlingen, är du illa berörd av det du kommit fram till?
— Nej, inte alls. Man kan säga att jag är lika lite förvånad över resultaten som ni i RKU blev förvånade över att förlora ert statsbidrag. Vi vet ju hur samhället ser ut och fungerar. Det handlar bara om att peka på det politiska. Så fort något blir politiskt så blir det tydligt att det råder ojämlikhet. Man kan exempelvis titta på domarna efter Göteborgskravallerna, de går ju inte ens att jämföra med domar efter fotbollskravaller eller liknande.

Hur ser du på framtiden?
— Den viktigaste förändringen de senaste åren är att klassperspektivet är nedtonat. Vi lever i ett klassamhälle. Därför behöver vi göra beslutsfattare medvetna om de fördomar som finns och att ingen är neutral. Sociala förhållanden grundas på grupptillhörighet och den grupp som tillhör »de andra» kommer alltid att bli sämre behandlade. För att nå jämlikhet kan vi inte gå via rättsväsendet. Rättsskipningen återspeglar samhället men för att förändra måste vi gå via den politiska kampen.