— RKU:s målsättning var att använda valet och den höjda politiska temperaturen som valet skapar till att komma ut med vår politik och visa ungdomar att det finns ett parti som skiljer sig från de andra. På de orter där Kommunistiska Partiet ställer upp i valet har vårt arbete givetvis gått ut på att hjälpa dem, men samtidigt har vi försökt nå ut med budskapet att det viktigaste valet är att organisera sig, säger Pär Johansson.

Hur har ni gjort detta?
— Genom klassiskt opinionsarbete; bokbord, flygbladsutdelning på stan, torgmöten och med klassrumsinformation. Men en del skolor har inte släppt in oss och vi har mycket svårare än andra partier att bli insläppta på debatter och liknande.

Har RKU dragit några lärdomar av valarbetet?
— Trots att borgarna vinner valet så finns det ett intresse för vår politik, bara vi kommer ut med den. Vi har ju trots allt fått många nya kontakter och medlemmar under kampanjen. Och allt är inte nattsvart, när högern går fram i valet så kommer det också en motreaktion, säger Pär Johansson.
Men högervindarna i samhället skapar trots allt problem också för RKU att nå ut.
— Det har slagit igenom en tro på att politikerna inte kan göra något, att ingenting spelar någon roll. Många tror att det inte finns några pengar i samhället, och om det skulle vara sant så går det ju inte att satsa på det offentliga även om man vill.

Hur bemöter RKU de påståendena?
— Vi måste lägga mycket mer kraft på att diskutera väldigt grundläggande frågor om vilken makt de folkvalda borde ha i samhället. Det är i själva verket en systemdiskussion om vilka som ska bestämma över våra liv. För det finns pengar och det finns möjigheter till förändring, se bara på de enorma vinster som företagen gör eller de miljarder vi lägger på militariseringen och EU varje år, säger Pär.
Kommunistiska Partiet ställde upp i fjorton kommunval och två region- och landstingsval. Pär Johansson menar att partiet mötte både framgångar och bakslag.
— Högervinden påverkar även partiet. I Karlshamn och i Gislaved där Kommunistiska Partiet har mandat så backade vi, och det är givetvis tråkigt. Samtidigt är det inte en entydig bild, i Lysekil där partiet också har mandat gick de faktiskt framåt ganska mycket.

Om man ser till valrörelsen i stort menar Pär Johansson att det har varit relativt dött. Inget av riksdagspartierna har vågat diskutera ideologiska frågor, utom möjligtvis sista veckan då det hettade till lite grann.
— Arbete har ju varit den stora frågan, men där har inte socialdemokratin kunnat bemöta högerns offensiv. Visserligen har vänsterpartiet lagt fram ett konkret förslag om 200 000 nya jobb inom det offentliga, men samtidigt har de förbundit sig att hålla det nyliberala budgettaket. Det skapar en motsättning.
— Så länge socialdemokraterna och vänstern i enlighet med EU:s politik prioriterar inflationsbekämpning och prisstabilitet så går det inte att nå full sysselsättning. Men det vågar varken s eller v säga i debatten, utan istället håller de tyst och låtsas som att allt är på väg åt rätt håll, att fler får jobb och att det byggs många bostäder. Men den verkligheten känner inte folk igen sig i.

Vad beror då högervinden på?
— I ett längre perspektiv så kan man ju konstatera att arbetsgivarorganisationen och högern har haft en väldigt lyckad nyliberal kampanj sedan slutet av 70-talet. De har lyckats ta över problemformuleringsföreträdet i många frågor och individualismen i samhället har växt sig starkare.
— För drygt fem år sedan kom en ganska stark motreaktion mot detta med antiglobaliseringsrörelsen, kampen mot EU, anti-krigsrörelsen och nejet i folkomröstningen om EMU. Men trots den här reaktionen så har högerpolitiken fortsatt och det tror jag kan leda till att många ger upp kampen och försöker hitta nya vägar. Jag tror att årets valresultat och högervinden visar på en vilja till förändring, även om den är missriktad. Valresultatet ska dessutom ses som en protest mot Göran Persson som person och mot en socialdemokrati som inte håller vad den lovar.

Hur ska RKU, som trots allt är en ganska liten organisation, kunna stå emot den här högervridningen i samhället?
— Verkligheten föder protester och rörelse, det är inte vi som gör det. Och i de här protesterna måste vi alltid väcka den kollektiva tanken. Det är bara tillsammans vi kan åstadkomma något. För det går att förändra. Alla de rättigheter vi har idag är resultatet av politisk kamp. Det får vi inte glömma.
— Och de protester som har ägt rum de senaste åren spelar roll, även om vi inte alltid har lyckats stoppa nedskärningarna och försämringarna så har det haft en stor betydelse att vi tagit kampen.

Hur går RKU vidare nu efter valet?
— Framför allt handlar det om att få fler att organisera sig i RKU. Vi måste bygga ut RKU så att vi tillsammans kan bli starka och protestera kraftfullt mot de nedskärningar och den högerpolitik som vi troligtvis har att vänta de kommande fyra åren. Så jag uppmanar helt enkelt alla som varit i kontakt med RKU under valrörelsen att komma med så att vi tillsammans kan bekämpa högerpolitiken!