»Bäst katastrofberedskap på Kuba», skriver Kubahataren och USA-kramaren Nathan Sachar på Dagens Nyheter. Efter orkanerna Katrina och Rita drabbas länderna kring gulfkusten av ytterligare ett oväder. Orkanen »Wilma» lämnar skador för miljarder efter sig i flera länder. I Florida blir mer än sex miljoner invånare utan ström. När orkanen drar över Kuba dränktes huvudstaden Havanna av vatten men skadorna blev begränsade.

»Diktaturen Kuba har regionens bästa katastrofberedskap», tvingas DN erkänna. Ja, »diktaturen» Kuba skyddar sina medborgare mot orkanerna medan USA lät sina omkomna medborgare ligga och ruttna på gatorna två veckor efter orkanen Katrina. I »diktaturen» Kuba anmälde sig omedelbart 1586 läkare i sann solidaritet att åka till USA för att delta i katastrofhjälpen efter Katrina. Många av dem är erfarna från liknande räddningsinsatser efter till exempel orkanen Mitch som drabbade Centralamerika 1998.
Kuba har Latinamerikas lägsta barnadödlighet och flest antal läkare per invånare, vilket också är viktigt i sådana här lägen.

Men USA vägrade att ta emot den humanitära hjälpen från de 1586 kubanska läkarna. Venezuela erbjöd sig att skicka resurser men fick också nej. Det USA:s myndigheter inte klarar av ska ingen annan göra heller.
På Kuba är katastrofförberedelserna en angelägenhet för hela folket. Alla vet vart någonstans de ska bli evakuerade och alla blir evakuerade i god tid. De som inte kan bo hos släktingar eller vänner får en tillflykt ordnad hos någon annan. DN skriver:
»När en orkan aviseras försätts hela Kuba i larmberedskap. Ett par dagar före stormens ankomst är stearinljusen slutsålda och de fönster som har glasrutor tejpas över. Redan innan ovädret dragit in håller Fidel Castro föredrag i tv där han visar stormens utveckling med karta och pekpinne …
Vid det laget är los CDR - de revolutionära kvarterskommittéerna - i full verksamhet och organiserar.» Och, skriver DN: »...i katastroftider fungerar Kuba som inget annat land i regionen».
I en intervju i amerikansk radio säger Kubas andreman, ordförande för nationalförsamlingen Richard Alarcón, att han inte kan förstå hur 2500 barn i USA försvunnit under Katrinaorkanen. Han menar att det är USA:s individualistiska och nyliberala samhällsystem som bär skulden för den katastrofala hanteringen av Katrina orkanen: »Hur kan 2 500 barn försvinna? Var det ett krig? Blev landet anfallet – attackerad av vem? Av naturen? Återigen, jag skulle skylla på systemet.»

Ett samhälle byggt på solidaritet, där 1 586 läkare frivilligt anmäler sig för att åka till USA, kommer att klara av en katasrof bättre, menar Richard Alarcón. Han förklarar att man inte kan skapa effektiva räddningsinsatser efter att katastrofen slagit till. Det måste finnas i samhället innan. Men då måste prioriteringarna ändras. Resurserna måste omfördelas och läggas på förebyggande åtgärder.
– Det handlar om förberedelser, om övningar och om organisation. Bushadministrationen gjorde tvärtom. De skar kraftigt ned anslagen till förebyggande katastrofinsatser och lade de resurserna på militär upprustning istället.
– Ta till exempel diskussionen om försäkringsbolagen, säger Richard Alarcón. Herregud, i mitt land klagar folk för att deras hus inte blivit återuppbyggda än. De antar att de har den rättigheten, och att staten, regeringen, har en skyldighet. Det är en helt annan filosofi. I USA, om försäkringsbolaget inte täcker översvämning - då är man körd.
– Det är normalt i denna typ av samhälle, men det får mycket sorgliga resultat.Det fanns ingen evakueringsplan i New Orleans. De som hade bil gav sig ut i de överfulla motorvägsköerna. De som kunde flydde för egen hand. Resten lämnades åt sitt öde.
– Det borde vara precis tvärtom. Det skall vara regeringen som på varje nivå tar ansvar, med början hos statschefen, säger Richard Alarcón.