Var har du varit? Hur såg Libanon ut efter kriget?
— Jag var där under en veckas tid och lyckades under den tiden resa över hela Libanon. Delar av huvudstaden Beirut är fina och orörda. Affärskvarteren, områdena där det amerikanska universitetetet och där regerings- och parlamentsbyggnader ligger har inte blivit drabbade av bomberna. Men åker man till södra förorterna av Beirut, så är det en fruktansvärd förödelse. Där det tidigare stod tiovåningshus finns det nu bara en grop kvar.

— Även om man har läst om hur situationen är i landet, så blir det så mycket mer när man själv ser det. Man inser att här har faktiskt människor bott. I den södra delen av Libanon, som gränsar mot Israel, fanns den värsta förstörelsen. Det var mängder av byar som i stora delar blivit helt förstörda. Som kommunistpartiets representant sa, om det är Hizbollah man vill åt, och inte det libanesiska folket, varför ska man då bomba skolor, bostadshus, broar, ambulanser, fabriker och sjukhus?

Vad sa människor du mötte?
— Många som vi träffade i Libanon sa att allt var Israels fel och att de stödjer Hizbollah. De är fruktansvärt förbannade på den onödiga förstörelsen. Samtidigt finns det en stolthet bland folket över att någon har lyckats slå tillbaka mot Israel och USA. Även när jag träffade människor som stod i en bombkrater var de ändå tacksamma för att det finns en kraft som kan slå tillbaka. Detta märks också tydligt bland de palestinier som bor i Libanon efter att ha tvingats fly från Palestina sedan staten Israel bildades 1948. För dem ger det här hopp, att det finns någon som kan slå tillbaka Israel.

— Inställningen till situationen är dessutom en ganska tydlig klassfråga. Något generaliserat kan man säga att de fattiga är shiamuslimer och stödjer Hizbollah. De bättre bemedlade berörs mindre av kriget och tycker oftare att kriget är både Israels och Hizbollahs fel.

Vad har Hizbollah dragit för slutsatser av kriget?
— Hizbollah menar att Israel hade planerat det här kriget länge. De soldater som tillfångatogs av Hizbollah gav bara Israel en förevändning att starta ett ”försvarbart” krig, och de kunde inte låta bli att ta den, trots att de egentligen hade planerat att anfalla Libanon något senare. Hela kriget har ju misslyckats. De har inte krossat Hizbollah på något sätt. Hizbollah har fler vapen och starkare stöd i dag än de hade innan kriget. I hela arabvärlden finns ett stöd för Hizbollah.

Hur har Hizbollah kunnat bli så starka?
— Organisationen har funnits väldigt länge. Den bildades som en motståndsrörelse mot den israeliska invasionen 1982 och har hunnit verka under lång tid och kunnat förankra sig i Libanon. Det som Hizbollah säger, att USA och Israel inte ska lägga sig i, är samma uppfattning som många har i arabvärlden. Hizbollah har också, precis som Hamas i Palestina, byggt upp en omfattande social verksamhet, med bland annat skolor.

— De har dessutom tonat ner den fundamentalistiska delen av islam som de vid sitt bildande för cirka tjugo år sedan var anhängare till, och som innebär att alla kvinnor ska ha slöja, att män och kvinnor inte får bada ihop och så vidare. Detta funkade inte i Libanon av flera orsaker, bland annat eftersom det finns flera religiösa inriktningar bland folket. Nu säger Hizollah öppet att de inte kämpar för en muslimsk stat. Jag tror att det finns en hel del före detta kommunister som har gått över till Hizbollah just för att de gör något.

Så vad tycker libanesiska kommunistpartiet om Hizbollah?
— De säger att det finns två sidor av Hizbollah. Det ena är den religiösa sidan. Den stödjer de inte. Men så finns det en annan sida som består av att de gör motstånd mot Israel och USA, den sidan stödjer de. Kommunisterna och Hizbollah står tillsammans också i andra frågor, som till exempel i motståndet mot de nyliberala reformer som IMF vill införa i landet.

Hur ser du på utvecklingen i Libanon?
— Många som jag mötte var rädda för att Israel ska anfalla igen, för det har de ju gjort flera gånger innan. Men Israel kommer nog att vara försiktiga efter detta totala misslyckande som kriget var för dem. En annan fara är splittringen inom landet, det är risk för ett nytt inbördeskrig. Jag tror att Hizbollah kommer att göra allt för att detta inte ska inträffa. Men som kommunistpartiet påpekade: om USA verkligen vill ha ett inbördeskrig, så blir det inbördeskrig. De viktiga besluten tas inte i Libanon.

— Det sker redan nu ganska mycket provokationer, till exempel har flera Syrienkritiker blivit mördade. Jag tror inte att det är Syrien som gör det eftersom de bara har förlorat på den oro som finns. Samma gäller ju givetvis det vanliga folket. Israel och USA vill ha många små stater, av samma anledning som de försöker splittra Irak i flera regioner. Små stater är enklare att kontrollera och de blir beroende av beskydd.

Vad kan vi i Sverige göra för att stödja Libanon?
— Ett konkret sätt att stödja är att ge pengar till Emmaus Björkås verksamhet i de palestinska flyktinglägren, eftersom det är de palestinska flyktingarna som har det allra värst i Libanon. Sen tycker jag att det viktigaste är att fortsätta Bojkotta Israel-kampanjen. Det som biter bäst är ju att Israel isoleras och att den israeliska staten drabbas ekonomiskt. När man driver en sådan kampanj kan man peka på vad Israel har gjort i Libanon. Jag tror att det bästa är att fortsätta ett sådant opinionsarbete.