Liberalerna attackerade konferensen därför att den tog ställning för rätten att göra motstånd mot förtryck, och för att dess budskap var att det är nödvändigt att solidarisera sig med dem som gör motstånd.

Konferensen angreps först i media för att den palestinska akademikern och politikern Leila Khaled skulle komma. Hon är idag vald politiker och har en central position i det palestinska nationalrådet . Hon reser fritt i Mellanöstern och är en erkänd debattör och föreläsare på seminarier och universitet, men i svensk media blev hon kort och gott »flygplanskapare» och »terrortalare».

PFLP lade av med flygplanskapningar 1973 och hon är inte misstänkt för något brott. Det hade varit intressant att veta vad den svenska organisationen KRIS skulle säga om den debatten. Har rätten att yttra sig i Sverige förbrukats om man tidigare i livet utfört »brottsliga» handlingar tagit sitt straff. Vill de svenska liberalerna att svenskar dömda i domstol ska berövas rösträtten?

Vi i RKU gjorde inte som Ordfront och bad om ursäkt när liberalerna angrep utan tvärtom så slog vi tillbaka. Vi försvarade de inbjudna talarna folkrätten och rätten för ett ockuperat folk att göra motstånd.

Liberalerna visade också upp sitt rätta ansikte när de angrep konferensen och hävdade att alla deltagare var terrorister. Det hela framstod som synnerligen löjligt och människor såg igenom deras hatpropaganda.

Angreppen från liberalerna riktade sig också mot att Forum Syd bidragit med 45 000 kronor till konferensen. Deras svar på den kritiken var att skicka två personer som i en hel vecka antecknade allt som sades på konferensen och sedan i en rapport till SIDA konstaterade att:
»RKU är en seriös ungdomsorganisation med god organisatorisk förmåga som är demokratiskt uppbyggd. /…/ Ingen av de inbjudna talarna vid konferensen uppmanade deltagarna till våldshandlingar. Men många betonade palestiniernas rätt att försvara sig mot det våld de utsätts för och att försvara sig mot den israeliska ockupationen. En föreläsare talade om situationen i Irak och det irakiska folkets rätt att försvara sig mot den irakiska (sic!) ockupationen.

Begreppet terrorism diskuterades och exempel togs upp för att påvisa hur godtyckligt människor och organisationer kan terroriststämplas. En majoritet av talarna betonade att de ansåg det vara felaktigt att terroriststämpla ett flertal organisationer, däribland PFLP, utan konkreta bevis. Att notera i sammanhanget är att EU och Sverige var högst tveksamma när beslutet att terroriststämpla PFLP togs. /…/ Utifrån ovanstående information anser Forum Syds styrelse inte att RKU har brutit mot avtalet men vill avvakta RKU:s rapport av projektet innan man tar slutgiltig ställning.»

Forum Syds rapport visar att de som påstått att konferensen skulle handla om hur man kapade flygplan hade fel, och att vi i RKU genomförde den konferens vi sökt pengar för. Hela den här historien visar också att liberalerna attackerar RKU i Sverige genom att använda EU:s terrorlista på icke önskvärda befrielserörelser - det är något nytt. Veckan innan konferensen hotade också den socialdemokratiska stadsdelsnämndsordföranden i Göteborg med att förbjuda oss att hyra lokaler av kommunen och la till att vi kommunister skall vara väldigt glada att överhuvudtaget få tillgång till lokaler i Göteborg. På så sätt ingår terroriststämplingen i en reaktionär offensiv mot alla progressiva organisationer. Förr hette det att liberaler är för tolerans och åsiktsfrihet, så stod det i alla fall i skolböckerna, men dagens liberala maffia i Folkpartiet är det mest förbudsivrande partiet vi har i svensk politik.

I grunden blev hela rabaldret kring konferensen en strid för demokratin. När inte konferensen kunde stoppas på formella grunder gick man på kommunens tjänstemän och polisen och krävde att de rent fysiskt skulle stoppa konferensen. Men vi gick segrande ur denna juridiska strid och lyckades driva tillbaka angreppet på demokratin. Grundlagen och mötesfriheten gäller fortfarande i Sverige och vi behöver inte hålla våra möten utomhus som August Palm på 1890-talet.

Utan paralleller i övrigt så var det liknande rabalder när ANC hade sina kongresser i exil under 80-talet. Eller när Russeltribunalen kring de amerikanska krigsförbrytelserna i Vietnam skulle hålla sitt möte i Stockholm 1967. Liberalerna skrek sig hesa och krävde att konferensen skulle stoppas. Socialdemokraten Tage Erlander sa då att det var skam att tribunalen kom till Sverige. Men de demokratiska krafterna segrade och Russeltribunalen kunde presentera sina bevis angående de amerikanska krigsförbrytelserna.

Vi kan också upplysa liberalerna om att det förutom en folkrätt som ger palestinierna rätt att göra motstånd mot ockupanterna även finns en svensk grundlag som garanterar varje medborgare och i Sverige bosatt person mötesfrihet (Regeringsformen 2 kapitlet, 1 paragrafen). Mötesfrihet innebär enligt denna grundlag »frihet att anordna och bevista sammankomst för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk».

Mötesfriheten är grundläggande för demokratin. Men dessa friheter är inte självklara, ens i vårt samhälle, det visar liberalernas angrepp på solidaritetskonferensen. Oavsett vad vi har för åsikter i övrigt, så måste alla vi, som värnar om demokratin, protestera mot och bestämt avvisa liberalernas försök att hindra konferensen. Vi måste också som demokrater se det som en varningsklocka och en tankeställare inför vilka strider vi kan bli tvungna att ta i framtiden. Då vi som kommunister tillsammans med andra blir tvungna att försvara den borgerliga demokratin mot borgarnas attacker...