Vi bekämpar EU:s terrorlagstiftning som gör att svenska organisationer hindras i sitt solidaritetsarbete med befrielserörelser i förtyckta och ockuperade länder.

Vi bekämpar byråkratiseringen av kommuner och landsting som gör att allt fler beslut tas av tjänstemän som inte kan ställas till ansvar.

Vi kräver att svenska folket ska få säga sitt om EU:s nya grundlag i en folkomröstning, när Göran Persson och riksdagsmajoriteten säger blankt nej. Listan kan göras ännu längre. Så är det idag och så har det varit förr. Kommunister har genom historien alltid stått i spetsen i kampen för demokratin; i kampen för allmän rösträtt och i kampen mot nazismen och fascismen, för att nämna några exempel.

Men vi kämpar inte bara för dagens demokrati, utan också för morgondagens. Vi vill spränga den nuvarande demokratins bojor och har en vision om en socialistisk demokrati. Socialismen innebär en revolutionär fördjupning av demokratin; att människor får verkligt inflytande över alla samhällets delar på alla nivåer, så att de kan delta mer aktivt i styrandet av samhället än att bara lägga en lapp i en urna vart fjärde år. Vår vision är att styrandet och förvaltandet av samhället blir en angelägenhet för den stora massan av befolkningen, genom att debatten förs och besluten tas dagligen – i bostadsområden, på arbetsplatser, i fackföreningar, i folkrörelser och genom många andra forum.

Men nu ska denna åsikt stämplas som odemokratisk. För att vi vill att folkmajoritetens intressen ska styra politiken och inte företagens vinster. Just här har vi demokratins verkliga begränsning. För vem har valt bröderna Wallenberg? I vilken demokratisk ordning fattades beslutet att lägga ner Electrolux fabrik i Västervik och flytta jobben till Ungern? När får vi rösta om Saab i Trollhättan?

Vi hävdar att dagens demokrati bara är halv eftersom den gör halt vid det privata ägandet. Vi kräver att demokratin ska utvidgas till att omfatta också det ekonomiska livet.

Det påstås att vi kommunister inte accepterar demokratins spelregler. Det är sant. Vi vill ha mer demokrati, inte mindre. Är det odemokratiskt att beslut som rör hela samhället fattas av folkflertalet i god demokratisk ordning, istället för av en liten klick aktieägare och direktörer? Naturligtvis inte.

Inte heller accepterar vi de spelregler som säger att folket bara ska ha något att säga till om en dag vart fjärde år och att politikerna under mandatperiodernas resterande 1 461 dagar ska fatta beslut i folkets ställe, utan att bry sig de minsta om folkviljan förrän det blir dags för nästa val. Inför valet 2002 lovade alla politiker från alla partier att värna vården. Ett år senare slaktades primärvården över hela landet. Sådana politiker, som inte lyssnar eller som bedrar sina väljare, menar vi ska kunna avsättas. Omedelbart.

Ursprungligen är ordet demokrati grekiska och direkt översatt betyder det folkmakt. På pappret har alla myndiga medborgare i Sverige en röst var. Men jämför folkets möjligheter att påverka politiken med till exempel Wallenbergs. Det finns inte någon »ren» demokrati ovanför klassgränserna eftersom våra möjligheter att komma ut och höras i debatten inte kan jämföras med riksdagspartiernas valmaskinerier när det gäller tillgången på möteslokaler, möjligheten att betala tryckning av material och komma med i TV och tidningar. Under folkomröstningen om EU hade Ja-sidan nästan en miljard i kampanjbudget medan Nej-sidan hade 30 miljoner. Demokratiskt?

Vi kallar oss revolutionärer för att distansera oss från socialdemokratin, som länge hävdat att man kan uppnå socialismen endast med reformer inom det kapitalistiska systemets ramar. Faktum är att den reformistiska arbetarrörelsen ingenstans har lyckats uppnå socialism. Tvärtom övergav dess ledande representanter i ett tidigt skede den socialistiska visionen till förmån för samarbete med kapitalet.

Reformismens »socialism» blev den befängda drömmen om en kapitalism med mänskligt ansikte. En dröm som i det sena 1900-talet förvandlats till en mardröm för majoriteten av mänskligheten. De tidigare reformistiska partierna har övergivit socialismen och så fullständigt svurit sig till klassamarbetet, att de idag inte förmår, eller ens vill, försvara sina egna reformer.

Trots 70 år av »socialistiskt» styre i det här landet gör alltså fortfarande dagens demokrati halt vid privategendomen. På arbetsplatserna finns ingen folkmakt, där råder kapitalägarens oinskränkta diktatur. De kan göra tusentals människor arbetslösa, och genom sin ständiga jakt på större vinster förstöra och ödelägga hela städer.

Det är detta vi vill sätta stopp för. Efter en socialistisk revolution skulle vi att utvidga demokratin och folkmakten till att omfatta också SE-banken samt erbjuda Marcus Wallenberg en fast tjänst som städare på samma bank (eller vill han måhända studera?) och en tvåa i Bagarmossen.

Revolutionärt, ja. Men odemokratiskt, nej. Hur kan mer demokrati, på fler områden, vara odemokratiskt?