– Liberalerna vill begränsa det demokratiska rummet. På många sätt är det som nu sker mot RKU allvarligare är den smutskastning som bedrevs mot Vänsterpartiet. Kampanjen mot oss riktar in sig på inskränkningar i föreningsrätten och luktar åsiktsförbud säger Pär Johansson.

– Nu måste alla som är principiella demokrater agera. Vi har en situation där liberalerna försöker göra kommunismen till en per definition odemokratisk, närmast kriminell rörelse. Det är en farlig utveckling och vi måste alla försvara demokratin mot liberalernas attacker.

– Demokratin är nämligen, enligt våra angripare, inte en process där olika åsikter diskuteras, utan ett forum där man ska bekänna sig till kapitalismen. Annars får man inte vara med och diskutera.

Pär Johansson tror också att RKU utsätts för så långvariga attacker eftersom förbundet inte backar eller viker sig.

– Nu blir det ännu viktigare att stå upp för ideologin, även om det innebär att vi förlorar vårt statsbidrag. Då är det »demokratikvittot» inte värt pappret det är skrivet på.

– Att vara revolutionär står inte i motsättning till att vara demokrat. Tvärtom. Att förespråka folkets makt över hela samhället, också över ekonomin, är att förespråka mer demokrati. All makt åt folket, ingen makt åt kapitalet.

– Vi i RKU hävdar att vi är de största demokraterna. Liberalerna får gärna ifrågasätta det. Men låt oss då diskutera saken. Att vilja ”rentvätta” demokratin från åsikter man själv inte gillar är inte bara fegt, det är själva motsatsen till demokrati.

Mycket av kritiken handlar ju om era brigadresor. Kan du berätta om dem och vad de har gett er i RKU?
– Vi i RKU har organiserat ungdomsbrigader nästan varje sommar. Vi har rest till Kuba eftersom de hotas av en amerikansk invasion. Vi reste till Venezuela efter den misslyckade statskuppen för att visa vårt stöd till den demokratiskt valde Chavez och till den revolutionära processen i landet. Vi var i Irak inför USA:s olagliga anfallskrig för att visa vår solidaritet med det irakiska folket. Vi har dessutom arrangerat resor till Palestina, Syrien och Libanon för att visa vårt stöd för de palestinska flyktingarnas rätt att återvända och för det ockuperade palestinska folket i sin legitima kamp mot ockupationsmakten, för att nämna några av våra resor. Deltagarna på dessa resor har betalat alla utgifter själva.

– Vi gör detta av två skäl: För det första för att i Sverige kunna ge en annan bild än den demoniserande krigspropagandan som pumpas ut i media om dessa länder. Vi besöker folken som en protest mot USA:s världsherravälde, och för att kunna berätta vilka fruktansvärda konsekvenser det kommer att få om bomberna börja regna över Pyongyang eller Damaskus. Vi kan säga att vi har mött människorna som Bushadministrationen har dömt till döden. För det andra för att vi stödjer folkens rätt att välja sin egen väg och bygga sina samhällen på de sätt som de vill.

Men vore det inte enklare om ni slutade att ha kontakter med ungkommunisterna på Kuba och i Nordkorea? Gör ni det inte enkelt för liberalerna att angripa er?
– Jag förstår frågan. Men den internationella solidariteten är en grundbult för dagens RKU. Vi måste ta smällen i första ledet vare sig det gäller försvaret av Kuba eller Korea. För de länderna existerar. Det finns små länder långt borta som faktiskt försöker något annat; som hävdar sin rätt att gå sin egen väg, som försöker bygga socialism under oerhört svåra förutsättningar. Om vi inte står upp och försvarar dessa länder blir vår socialism och kommunism bara något man håller med om i teorin, en fantasi långt, långt borta och inget som finns i verkligheten. Självklart har vi synpunkter på de här länderna, men socialismen är varken vit som snö eller en dröm.

– Ska vi ta avstånd från Kuba för att deras socialism inte är vacker nog i våra ögon? Sådant måste vi lämna åt anarkister. Vi måste försvara de försök som görs, men också komma ihåg att vår socialism blir väldigt annorlunda. Vi måste ju bygga en socialism utifrån svenska förutsättningar.

– Detta är länder som USA anser sig ha rätt att vräka sina bomber över. Skulle det vara odemokratiskt av oss att besöka folken i dessa länder, som hotas av USA:s aggressioner, och skriva om det i vår tidning Rebell? Vi tycker att Sveriges ungdomar har rätt till en annan bild av verkligheten än de stora, borgerliga tidningarnas och statsmediernas. Just nu hoppas vi på många deltagare till Världsungdomsfestivalen i Venezuela 2005.

Vad skulle det innebära om ni inte får mer statligt stöd?
– Får vi inga pengar får vi lita helt till egna krafter, men självklart kommer det att tillfälligt innebära att vi får trappa ner på en del verksamhet såsom kurser och konferenser. Men vi har en organisation som i grunden står på egna ben. Rebell kommer att fortsätta komma ut med samma frekvens och så vidare. Det blir inga dramatiska förändringar, men på sikt så skulle den demokratiska diskussionen bli lidande eftersom vi också lär få ännu svårare att medverka på skoldebatter än vad vi har idag. Det är den typen av indirekta konsekvenser som är de allvarliga.

– Det man gör om man nekar oss det stöd vi har rätt till är att man slår fast att det bara finns en sanning. Men sanningen är olika beroende på vilken klass man tillhör. Sanningen är alltid klassmärkt. Också internationellt är sanningen om vad som sker i Irak, en på USA:s utrikesdepartement, men en annan på marken i Falluja.

Vilka nya krav ställer den här situationen på RKU som förbund?
– Jag tror att kampen för demokratin bara blir viktigare för oss, inte bara för att vi ska kunna ha möten när och hur vi vill, och vi ska kunna säga vad vill i vårt material och våra tidningar, utan till exempel kampen som RKU nu bedriver för att få rösta nej till EU:s nya grundlag visar på ett bra sätt vilka det är som är demokrater och vilka som är rädda för folkviljan.