Rebellfakta

Liken i CANF-garderoben

CANF är en välkänd extremhögerorganisation i Miami, grundad 1983 på initiativ av dåvarande president Reagans National Security Council, med nära förbindelser med CIA och State Department, för att samla de många små exilkubanska terroristgrupperna under ett paraply, och kunna agera starkare som lobbyorganisation.

CANF har sedan dess vuxit till den starkaste lobbyorganisationen i USA efter Israellobbyn, och samlar i sin styrelse såväl gamla samarbetsmän med Batistadiktaturen och deras arvingar, som gamla miljardärfamiljer som Bacardi-familjen och nya som blivit rika på knarkhandel i Florida.

CANF har inte begränsat sin verksamhet till Kuba, utan har också aktivt medverkat i USAs stöd till UNITAs terrorkrigföring i Angola och Contras-krigföringen mot Nicaragua på 80-talet, som ledde till att USA dömdes i Internationella Domstolen i Haag, och till Iran-contrasskandalen i USA i slutet av 80-talet.

CANF har också direkt drivit fram och formulerat den Helms-Burton-lagstiftning som uttryckligen anger att USA ska installera en USA-vänlig regim på Kuba, och i det syftet skapa en inre opposition, och straffa utländska företag som handlar med eller investerar på Kuba.

År 1998 erkände Luis Posada Cariles i en bandad intervju för New York Times att dåvarande CANF-ordföranden Jorge Mas Canosa betalat honom 200 000 dollar för att utföra bombattentat.

Enligt Cariles var Canosa alltid noga med att inte säga rent ut att pengarna kom från CANF, i stället hette det att de var »för kyrkan» eller något liknande.

Två av de terrorister, som inom kort kommer att ställas inför rätta i Panama för ett planerat mordattentat mot Fidel Castro anställdes av CANF efter en sedvanlig lobbying-kampanj frigivits från fängelse (för medverkan i mordet på Allendes utrikesminister Orlando Letelier som varit ofin nog att protestera mot Pinochets CIA-stödda diktatur). De båda terroristerna fick anställning i CANF:s »informationskommission».