På er kongress i början av året bytte KPML(r) namn till Kommunistiska Partiet. Varför?
– Framförallt för att tydligt markera att vi är det kommunistiska partiet i Sverige. Vi tillhör inte dem som smyger med våra åsikter och avsikter och då tycker vi att det är bättre med ett rakt och tydligt namn.

– Vårt tidigare partinamn var historiskt betingat. Det är ett barn av den tid då det fanns olika riktningar inom den världskommunistiska rörelsen och då det fanns en lång rad partier i Sverige som kallade sig kommunistiska. På den tiden var det nödvändigt att tydliggöra vårt partis speciella karaktär också i namnet. Därför var varenda bokstav befogad.

– Idag är situationen annorlunda. Den så kallade bokstavsvänstern finns inte längre och då finns det ingen anledning för oss att föra den traditionen vidare. Vi är det kommunistiska partiet i Sverige. Kort och gott och utan bokstavsförkortning. Därav det nya namnet.

Ni har tagit bort r:et. Betyder det att ni är mindre revolutionära?
– Nej, absolut inte. De flesta partier byter namn för att de också byter politik. Med oss är det tvärtom. Vi byter namn för att tydliggöra att vi är kommunister och därmed revolutionärer.

– Tydliggörandet tycker vi är speciellt viktigt just nu. Borgarna dödförklarade kommunismen i början på 1990-talet, med dödsannons och allt i Expressen. Men liket lever uppenbarligen rövare för det är länge sedan antikommunismen drivits så intensivt som idag.

– I denna situation träder vi fram som Kommunistiska Partiet, som det livs levande beviset för att kommunismen lever, inte bara som en fjärran dröm om det klasslösa samhället, som hos sossen Lars Ohly, utan som levande rörelse och politik. Det är kanske lite utmanande, men vi gillar att vara utmanande.

– Revolutionärer är och förblir vi. Vi vill vända upp och ned på det nuvarande samhället, vi vill störta borgarnas och kapitalets makt och göra den arbetande folkmajoriteten till samhällets härskare. Detta har med innehållet i vår politik att göra, inte med den ena eller andra bokstaven i vårt namn. Man måste inte förklara allt i namnet.

Partimedlemmar har tidigare gått under smeknamnet r-are. Får man inte kalla er det längre?
– Många som känner oss kallar oss r-are. Det hoppas jag att de kommer att fortsätta med. Det kan vara att vår lilla parentes gav upphov till detta smeknamn, men framförallt tror jag det har med vårt sätt att vara att göra, med uppkäftigheten, med rakheten i budskapet, med vår vägran att vara all slags överhet till lags.

– Vi skall fortsätta att vara uppkäftiga, raka och motvalls, det är i alla fall vår strävan. Därför är och förblir vi r-are.

På Fjortonde kongressen diskuterade också att det är för få kvinnor i Partiet. Hur ska ni lösa detta problem?
– Halva arbetarklassen utgörs av kvinnor och LO:s största förbund är det kvinnodominerade Kommunal. Men Kommunistiska Partiet består ändå till en stor majoritet av män. Det är riktigt illa och det måste vi absolut göra något åt. Nu antog kongressen en resolution i kvinnofrågan, som skall kunna ligga till grund för en förbättring av kvinnoarbetet, både internt och i vår utåtriktade verksamhet.

Fördes några andra viktiga diskussioner?
– Vi diskuterade kampen mot USA-imperialismen och vikten av att oförbehållsamt stödja allt motstånd mot USA:s krav på världsdiktatur. Vad gäller Irak menar vi att USA representerar terrorismen. De som kämpar mot ockupationen är frihetshjältar.

– Sist med inte minst antog kongressen en ny partistadga. Förslaget har varit ute på remiss i partiet och diskuterats väldigt intensivt under nästan ett helt år. För oss kommunister är organisationen A och O och stadgediskussionen har satt fokus på organisationen. Det är bra och kommer utan tvekan ett ge positiva effekter på sikt.

– Vi diskuterade också jobbexporten, importen av lågavlönad arbetskraft och alkohol- och drogpolitikens kollaps, frågor som ju alla hänger samman med EU. EU-frågan är och förblir en viktig fråga för oss. Vi kommer aldrig att vika från kravet att Sverige skall lämna EU.

– Detta för att bara nämna några av många diskussioner.

Hur ska ni nu föra ut det nya namnet?
– Just nu genomför vi en mötesserie för att presentera Kommunistiska Partiet och för att slå tillbaka borgarhetsen mot oss kommunister, vi deltar i namninsamlingen för kravet på en folkomröstning om EU:s nya grundlag, vi planerar aktiviteter inför internationella kvinnodagen 8 mars och deltar i förberedelserna för demonstrationer och manifestationer i samband med årsdagen av USA:s anfallskrig mot i Irak 19 mars. Och till 1 maj blir det Röd Front. Uppgifter saknas sannerligen inte!

Vad kan du säga om partiets lite mer långsiktiga arbete?
– Våra uppgifter efter kongressen är i stort sett desamma som de vi hade före den. Skall jag sammanfatta det väldigt kort så handlar det om att delta i alla de folkliga strider som trots allt utkämpas här i landet. Det handlar om kamp mot den sociala nedrustningen, mot jobbexporten, mot överklassrofferiet, mot EU, mot USA:s krav på världsherravälde, mot den politiska korruptionen, för arbetares rättigheter, för kvinnors rättigheter och mycket annat. Det är kampen som är vårt element, det är i den vi vill vara och det är i den vi kan växa.

– I kampen ser vi vår specifika uppgift att försöka sammansluta de små striderna till en större och mer enhetlig strid, riktad mot den politik och de samhällsförhållanden som folk reagerar på, men kanske inte alltid ser sambanden med.

– Det är i kampen som Kommunistiska Partiet blir känt och respekterat.

Tog kongressen upp hetsen mot RKU och Ungdomsstyrelsens beslut att avslå RKU:s bidrag?
– Vi diskuterade givetvis den antikommunistiska kampanjen och det partiella åsiktsförbud som Ungdomsstyrelsen utfärdat mot vårt ungdomsförbund RKU. Vi står upp för kommunismen och viker inte en tum för borgarhetsen, vilket framgår av det uttalande om socialismens nödvändighet som kongressen antog.

Kongressen beslutade också att starta en insamling till förmån för RKU som redan gett goda resultat.

– Om borgarna tror att vi kommunister blir vettskrämda av deras antikommunistiska hets, så bedrar de sig. Vi är inga hukande vänsterpartister. Vi står upp för det vi tror på och tar hetsen som ett bevis för att våra fiender fruktar oss och kommunismen.

Det har de anledning att göra. I detta usla kapitalistiska samhälle har Kommunistiska Partiet framtiden för sig.