Lagen har tillkommit på EU:s initiativ och med en liten ändring i sistas stund, som innebär att det blir svårt att döma människor till skadestånd som laddar ned exempelvis musik, har den nu antagits av riksdagen.

Lagen innebär att kopiering av ett verk även för personligt bruk blir olagligt, och majoriteten av Sveriges ungdomar blir därmed kriminella om de fortsätter att ladda ned musik som de gör idag.

Antipiratbyrån, musikindustrins branschorganisation Ifpi och deras anhängare hävdar att fildelning är stöld, och någon har liknat det vid att ta maten från svältande barn. Påståendet visar kanske visserligen mer än något annat hur upptrissad diskussionen kring fenomenet är, med det påvisar också den grundläggande frågan.

För om någon tar mat från ett barn, får inte barnet någon mat. Men om någon laddar ned ett barns skiva så kan barnet fortfarande lyssna på den. Musik som laddas ned är alltså inte en ändlig källa, på grund av tekniken som tillåter ett oändligt antal kopior av samma verk.

Men detta är bara en aspekt av tusen som rör frågan om fildelning. Det vanligaste argumentet mot framförallt nedladdning av musik från Internet är att det strider mot artisternas upphovsrätt samt att artisternas ekonomi är beroende av skivförsäljning och att denna påverkas negativt av nedladdning.

Hur skivförsäljningen verkligen påverkas av att majoriteten av Sveriges ungdomar, och många andra, laddar ner musik gratis vet faktiskt ingen. Internet och fildelning ger artister möjlighet att nå nya lyssnare som blir potentiella skivköpare och konsertbesökare, och det finns forskare som menar att fildelningen inte medför en minskad skivförsäljning, samtidigt som andra påstår motsatsen.

I det här sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att det är väldigt få av Sveriges musiker som lever på skivförsäljning. En artist som ligger på ett av storbolagen får enbart några kronor per såld skiva själv. Ett band med fyra medlemmar måste därför sälja otroliga mängder med skivor för att det ska ge några stora summor pengar.

De flesta artister, som har musiken som enda inkomst, tjänar istället ihop sitt levebröd genom exempelvis konserter.

Det kan också vara relevant att här skilja mellan ekonomisk och ideell upphovsrätt. För även om nedladdning av musik i vissa former blir lagligt ska självklart ingen kunna hävda upphov till ett verk som han eller hon inte själv producerat. Nedladdningen ska alltså göra det möjligt att lyssna på musiken, inte att sno musiken genom att hävda att man själv skapat den.

Samtidigt som nedladdning av musik på Internet har etablerat sig så har dessutom musikvärlden förändrats.

Artister som exempelvis Jens Lekman spelades flitigt på P3 innan han ens gett ut en singel, eftersom hans låtar kunde laddas ned. Och nya små skivbolag, som svenska Hybris, ger enbart ut vissa släpp som Mp3:or för gratis nedladdning.

Det internationellt stora bandet Wilco fick till och med sitt genombrott tack vare nedladdning. De hade gett ut ett flertal skivor när de valde att lägga upp sin nästa skiva för nedladdning på Internet. Skivan laddades ned i stora mängder, OCH såldes i rekordmånga (med Wilco-mått mätt) exemplar. Dessutom började deras fans skicka pengar till dem, och donationer har blivit en allt mer vanlig del av den nya musikrörelsen.

På Hybris hemsida förklarar skivbolaget exempelvis att de inte ser gratis nedladdning som stöld, utan tvärtom uppmuntrar människor att ladda ned deras musik, samtidigt som de berättar hur man kan donera valfri summa pengar.

Den nya musikrörelsen medför en ny form av relation mellan artist och publik, utan stora skivbolag som gigantiska mellanhänder som tar majoriteten av vinsten.

Men hur är det då med de artister som inte själva lägger ut sin musik på Internet, sådana som lagstiftningen egentligen rör? Är det inte stöld från dem att ladda ned deras musik?

Nej, man kan jämföra det med bibliotek och möjligheten att låna böcker (och i viss mån även skivor och film där). Biblioteken gör kultur tillgänglig för allmänheten, oavsett ens ekonomiska situation. När du lånar en bok, så stjäl du inte den. Verket finns kvar när du har läst boken och lämnat tillbaka den. Biblioteken börjar dessutom upprätta digitala lån av böcker, du får helt enkelt en fil med boken till din dator.

Samma princip gäller när du laddar ned musik, musiken försvinner inte utan kan avnjutas av alla. På så vis bryter nedladdningen ned åtminstone delar av de ekonomiska aspekterna av kulturens exkluderande mekanismer. När den obskyra tolvtumsvinylen som bara är utgiven i tre exemplar blir tillgänglig för alla försvinner inte musikens värde, även om varans värde möjligtvis sjunker.

En annan fråga i »stöldproblematiken» rör artistens möjlighet att försörja sig på sin musik. Även om väldigt få har den möjligheten i dag, så ser många det som önskvärt att det ska gå att leva på att vara musiker.

Ett bättre och mer ordnat system för nedladdning, i form av exempelvis ett musikbibliotek som innebär att upphovsmannen till ett verk får ersättning, skulle göra det möjligt för fler artister som inte har ett stort skivbolag i ryggen att få en rimlig inkomst av musiken. Biblioteken kan registrera hur många som laddar ned en viss låt och ge artisterna ersättning efter detta, på liknande sätt som författare idag får ersättning efter hur mycket deras böcker lånas ut på dagens bibliotek.

I Brasilien har kulturministern Gilberto Gil initierat ett projekt där all musik av landets artister ska gå att laddas ned gratis från Internet, men de stora musikbolagen satte genast käppar i hjulen och det återstår att se om Gilberto Gils klarar att genomföra projektet, trots musikindustrins motstånd.

Fallet Brasilien visar dessutom hur frågan om fildelning och nedladdning berör frågor om patent och datorföretagens slutna källkoder och läkemedelsföretagens patent på mediciner. Brasilien håller nämligen på att förvandlas till en open source-nation, de använder i stor utsträckning operativsystemet Linux som har öppen källkod som alternativ till Windows, vilket fått mjukvarujättarna att rasa. Dessutom har landet hotat med att producera egna AIDS-mediciner, om inte läkemedelsföretagen sänker priserna på sina mediciner, vilket de gjorde.

Fildelning, öppna källkoder och så vidare är demokratiska instrument som gör kultur och teknik tillgänglig för allmänheten. Det är kapitalisterna (musikindustrin, datorindustrin etcetera) som är motståndare till nedladdning, fildelning och piratkopiering eftersom det är de som riskerar att gå miste om enorma vinster. Genom att organisera fildelningen så att den som har skapat ett verk får någon form av ersättning kan ett modernt tekniskt samhälle organiseras så att allmänheten får ta del av kultur samtidigt som musikerna får betalt. Idén om att idéer ägs är bara hämmande för samhällets utveckling.