Samtidigt som RKU nyligen samlades till kongress firades och uppmärksammades Vietnams befrielse från den amerikanska imperialismen över hela världen. Men i Sverige har diverse debattörer försökt förringa betydelsen av Vietnams seger och till och med beskyllt Nordvietnam och FNL för de amerikanska krigsförbrytelserna. Ibland vet borgarna inga gränser i sin extremism. USA fällde fler bomber över Indokina än vad som användes under hela andra världskriget på alla dess olika stridsfronter. Trots detta segrade Vietnams folk över USA. Den insikten är farlig idag och därför försöker överheten dölja och bortförklara förlusten. Men faksimilen på denna sida talar sitt tydliga språk: USA fick pisk.
Borås Tidning skriver den 30 april i år: »Hade denna katastrof (dvs USA:s nederlag, min anmärking) kunnat förhindras? Möjligen hade historien tagit ett annat förlopp om USA agerat klokare.»
DN är på samma linje. Niklas Ekdahl skriver att Vietnamkriget är något vi helst ska glömma bort. I ett nyhetsreportage i DN om Vietnam lyder rubriken »De unga vill helst glömma kriget» (29 april). Och vill de glömma, varför ska vi då påminna dem? Det är budskapet. Genomgående för båda dessa tidningar är synen på Sydvietnam som ett hyvens land när det i själva verket var ett skräckvälde, som åren 1954-1960 avlivade cirka 75 000 av sina medborgare med en blandning av kapitalism och dödsskvadroner. Det som pågår idag är en omskrivning av historien där USA:s och imperialismens nederlag, militärt och politiskt i Vietnam, ska dribblas bort. Bilderna av hur USA:s siste ambassadör i Saigon hals över huvud tvingas fly över ambassadområdets gräsmatta till en väntande helikopter - med stjärnbaneret hoprullad under armen - är inte vad amerikanarna vill förmedla när de är på väg att köra fast i Irak. För de bilderna och Vietnamkriget förmedlar en bild av att världens mäktigaste militärmakt gick - och går - att besegra.
Vietnamkriget har många viktiga lärdomar. Den viktigaste är att imperialismen går att besegra.
Formen för solidaritetsrörelsens paroll har förändrats, men innehållet är i stort detsamma: från »USA ut ur Vietnam» och »stöd Indokinas befrielsekamp», till »USA ut ur Irak» och »stöd den irakiska motståndskampen». Det finns skillnader mellan de båda krigen. Världen ser annorlunda ut idag jämfört med för trettio år sedan.
Men det finns även punkter som förenar: fienden, och inte minst nödvändigheten av vår solidaritet. Den irakiska befrielsekampen stärks i samma takt som den amerikanska ockupationen försvagas. I slutet av april tvangs den högste amerikanske officeren, Richard Myers, erkänna att motståndskampen inte minskat i omfattning under det senaste året. Lögnen om att motståndet skulle ha minskat efter bluffvalet i vintras är därmed avslöjad. En seger för det irakiska motståndet och ett utdrivande av den amerikanska ockupationsmakten skulle innebära enormt mycket för hela världen. Det skulle innebära det första omfattande nederlaget för imperialismen på mycket länge.
I höst drar RKU igång en landsomfattande kampanj för att stärka solidariteten med Iraks folk. Men först en välbehövlig sommar med klasskamp på sommarjobbet. Mer om det i detta sommarnummer.