»Könskriget» nämnde inte med ett ord det ideella arbete jourkvinnorna gör. Arbetet med att stödja våldsutsatta kvinnor och barn är ett ansvar som samhället smiter ifrån. Men filmaren Evin Rubar hade som enda syfte med dokumentären att smutskasta ROKS och att framställa organisationen som rabiata manshatare. I »Könskriget» fällde ROKS ordförande Ireen von Wachenfeldt kommentaren att »ja, män är djur». Det var ett saftigt byte som journalister och proffstyckare kastade sig över och sysselsatte sig med i flera veckor.

Även om filmaren Evin Rubars metoder var skurkaktiga, även om vissa uttalanden provocerades fram och inte alls representerar det stora medlemsantalet i ROKS, visade »Könskriget» ändå på flera sätt hur det inom ROKS finns en människosyn man inte kan försvara. Renée Frangeur, en forskare som tidigare varit med i ROKS, menar till exempel att det inom organisationen finns en biologistisk inställning: att män (av naturen) är dåliga och att kvinnor är bra. ROKS (nu före detta) ordförande von Wachenfeldt menar också att det pågår ett »inbördes världskrig mellan män och kvinnor». Den här uppfattningen, att män är onda av naturen och att alla män vill ha makt över kvinnor, gynnar bara de som inte vill ha någon kamp för jämlikhet mellan män och kvinnor.

Kanske är det den uppfattningen som ligger bakom att ROKS, enligt Evin Rubar, har fått regeringen att stoppa utvecklingen av ett behandlingsprogram för män som slår. I Norge finns behandlingsprogrammet »Alternativ till Vold», där man är noga med att poängtera att våldet är ett mansproblem och att mannen inte på några villkor kan ge kvinnan skulden. Männen får där sätta sig in i hur stor skada våldet gett kvinnan. Behandling kan vara bra om det kan stoppa misshandlande män, men viktigast är att våldsutsatta kvinnor har rätt till stöd från samhället.

Gunilla Nordenfors i ROKS i Umeå säger, att de flesta män kan tillämpa våld eller våldtäkt. I och för sig är den allmänna moralen i samhället att en tjej får skylla sig själv om hon följer med en kille hem och han begår ett övergrepp. I den situationen förväntas alla tjejer tänka att alla killar är en möjlig våldtäktsman. Men frågan ifall alla män är potentiella våldtäktsmän är ungefär lika (o)intressant som vilka av oss som skulle kunna skjuta en annan människa i krig. Den är hypotetisk och filosofisk. Det viktiga är att fråga sig vad i samhället som får män att begå våldsbrott mot kvinnor.

Här har ROKS rätt i insikten att kvinnovåldet, inklusive våldtäkt och sexuella övergrepp, i grund och botten beror på att kvinnor är underordnade män i samhället. Inte nödvändigtvis så att alla misshandlande män medvetet slår för att de anser sig ha den rätten att utöva makt över »sin» kvinna. Men det kan vara så att män som känner maktlöshet i sitt eget liv, till exempel på grund av arbetslöshet vänder hatet mot kvinnor. Maktlöshet och svaghet är skamligt i mansrollen, och då kan utvägen vara att utöva makt över en närstående kvinna. Detta bekräftas av föreståndaren för »Alternativ till Vold»: »Det är när männen känner sig små, otillräckliga, förödmjukade eller maktlösa risken för våld ökar. Att utöva våld, att vara rasande, är en stark medicin mot vanmakten».

Vad blev då resultatet av »Könskriget» och debatten om radikalfeminism? Tja, ordföranden för ROKS fick avgå, feminism jämställdes med manshat, forskaren Eva Lundgren (med inflytande i ROKS) ska granskas och jämställdhetsministern Jens Orback smet med svansen mellan benen undan alla viktiga frågor med idiotkommentaren att »det är ett problem för mig att ROKS inte anställer män».

Men en viktigare fråga är: Vad händer med de misshandlade kvinnorna? Redan tidigare under året hade vissa kommuner flaggat för att de inte har råd att stödja kvinnojoursverksamheten. Kommer hetskampanjen mot ROKS att göra det lättare för kommuner att stoppa stödet till kvinnojourer?

Vi i RKU kräver att samhället tar ansvar för mäns våld mot kvinnor och att staten ska satsa pengar på att bygga upp en stödverksamhet för våldsutsatta kvinnor och tjejer. Många av ROKS jourkvinnor gör ett bra jobb, men det arbetet är för viktigt att godtyckligt lämnas åt ideella organisationer. Och vart vänder sig en misshandlad kvinna i de kommuner där det inte finns någon jour? Rätten att få hjälp av utbildad personal ska vara lika i alla kommuner, oavsett var i landet man bor.

Regeringen är stor i käften och pratar om könsmaktsordning. Men det är mycket snack och lite verkstad. Härbärgen som behandlar misshandlade kvinnor säger att socialtjänsten inte har råd att betala för att skicka kvinnor dit. »Det är prislappen som avgör vilken hjälp en utsatt kvinna ska få», säger föreståndaren för Ersta härbärge i Östgöta Correspondenten 23 juli. De pengar som efter det uppmärksammade hedersmordet på Fadime Sahindal skulle satsas på att hjälpa invandrartjejer som hotas av sina familjer, är nu slut.

Ännu en sak som jämställdhetsminister Orback skulle kunna göra är att se till att domare som döms för att ha köpt prostituerade eller poliser som döms för kvinnomisshandel inte ska få ha kvar sina jobb. Hur ska misshandlade kvinnor kunna ha förtroende för de rättsinstanser de möter idag? 46 procent av alla poliser som döms för kvinnomisshandel får fortsätta på sitt jobb. I högsta domstolen sitter en torsk och i Skåne finns en sexköpande domare. Vad ger det för signaler till samhället, till andra män? Jo, att det inte är så farligt, att det inte är något allvarligt brott att förgripa sig på eller slå kvinnor!

Ojämlikheten i det svenska samhället ökar på flera områden. Kvinnor tjänar fortfarande bara i snitt 80 procent av vad män gör. Unga tjejer har allra svårast att få en fast anställning. I samhället ges flera andra signaler på att kvinnor inte är lika mycket värda. I media är det till exempel i första hand kvinnor som görs till sexobjekt för män och den största boven är de företag som tjänar storkovan på det. Vid rättegångar om sexuella övergrepp läggs ofta en stor del av skulden på det kvinnliga brottsoffret, och vi är på så sätt inte lika inför lagen. Under år 2004 anmäldes mer än 60 000 hot-, ofredande- och våldsbrott mot kvinnor. Samhället måste erkänna att våldet mot kvinnor är ett stort samhällsproblem, ta ansvar för det och satsa pengar på att hjälpa utsatta kvinnor. Först när vi på allvar kan bekämpa ojämlikheten, först när kvinnor och män blir jämlikar, kommer våldet mot kvinnor att upphöra.