Vi kan stolt deklarera att vi på Rebellredaktionen inte som ordförandena i de borgerliga ungdomsförbunden har varit vakna hela natten och följt det skådespelet som kallas för demokratiska val. Vi som har jobb att gå till sitter inte uppe på nätterna och ser såpor.

Att sedan det amerikanska valsystemet är ett 200 år gammalt skämt är inte ens roligt. Elektorssystemet utformades på 1700-talet för att skydda den privata egendomen och de vitas makt, så att folkliga val kunde genomföras, med en nivå mellan folket och makten som såg till att rätt person vann.

Varje delstat har också egna regler som försvårar för vanligt folk att rösta. I Florida har till exempel delstatsmyndigheterna bestämt att alla som någonsin anklagats för ett grövre brott saknar rösträtt. Detta innebär att omkring en halv miljon människor, de flesta av dem fattiga och svarta, nekas rätten att rösta.

Bush har under den senaste veckan i delstaten Florida talat vitt och brett om att han nu ska göra det som åtta presidenter före honom misslyckats med. Nämligen invadera Kuba och försöka ersätta den demokratiskt valde Castro och den kubanska socialismen. Han kommer att misslyckas. De kubanska kvarteskommittéerna kan berätta för honom hur många amerikanska soldater som kommer att dö var.

Någon som höll sig vaken i natt och tidigt i morse höll presskonferens var vår statsminister Göran Persson som i regeringshögkvarteret Rosenbad uttryckte en beundran för valets förmodade segerherre George W Bush. På presskonferensen sa han att Bush »är våldsamt underskattad i Europa… I själva verket är han en skicklig och erfaren politiker som vet vad han vill».

Detta säger Göran Persson efter en valrörelse där republikanerna förlöjligat och kritiserat FN, talat i korstågsliknande termer om ett krig mellan det onda och goda, och där tv-reklamen för nationalgardet angett som motiv för att ansluta sig »att försvara the American way of life».

Göran Persson kritiseras också idag av Pierre Schori i DN som menar att regeringen tiger om att USA:s pågående krig »mot terrorismen» utförs i strid mot internationell rätt och internationella humanitära konventioner. Att regeringen intagit en roll som knähund åt USA är uppenbart.

Senast bevisat genom att vi lånar ut en svensk ubåt till den amerikanska militären. Göran Persson avvecklar Sverige som suverän nation och beter sig på dagens presskonferens som om Sverige vore en koloni till USA. Det är kanske dags för Göran Persson att fira ner svenska flaggan från Rosenbad och hissa stjärnbaneret.

Men det finns också ljuspunkter en dag som denna. I arbetet för att få president Bush bortröstad i USA har ett nytt politiskt engagemang spirat fram hos unga amerikaner. Allt fler har dragit politiska slutsatser av kriget mot Irak och landets roll som supermakt. Allianser mellan olika grupper har bildats för att få bort Bush och även om man inte lyckades så har den kampen innehållit ett frö till framtida förändring.

De senaste dagarna har också motståndskampen i Irak breddats och på sina håll utvecklats till rena folkuppror, som i Fallujah där beväpnad milis kontrollerar staden. Också i städerna Karbala och Najaf har ockupationsmaktens representanter titt som tätt drivits på flykten, om än bara delvis och efter hårda strider, och i Bagdads förstäder har USA gång på gång tvingats sätta in attackhelikoptrar för att upprätthålla ockupationsmaktens ordning.

Ett enat folk kan inte besegras, sa vi kommunister under Vietnamkrigets dagar, en sanning som till vår rörelses himlastormande glädje bekräftades lagom till 1 maj 1975. Det är en sanning som står sig. Därför hälsar alla antiimperialister folkupproret i Irak med tillfredställelse. Det ger Irak hopp. Men det ger också världen hopp.

Ett enat folk kan inte besegras.

Men USA kan besegras, imperialismen kan besegras.

Idag så skedde också det största angreppet hittills på den irakiska oljeproduktionen. Tre pipelines sprängdes i landets norra del och på flera platser sattes oljeproduktionen i brand.

Det värmer i höstmörkret.