Jag satt hos några släktingar och tittade på turkiska nyheter när jag märkte att det spelades dramatisk orkestermusik över alla nyheter som smutskastade kurdiska politiker i riksdagen, PKK och HPG och jag kan nästan säga att det var först då som jag på riktigt förstod hur de olika folken i Turkiet så lätt kunde spelas mot varandra. Till och med jag, som inte lever i det landet och bara några gånger per år får möjlighet att se på turkisk TV, blev påverkad och tillfälligt manipulerad!

Idag så finns inget Kurdistan (Kurdistan, som republik/kungarike, har funnits i väldigt korta perioder i olika omgångar med bland annat stöd från Sovjet) men ändå så pågår ett krig mellan Turkiet som stat och kurder som folk. Det tragiska med den turkiska staten är att den ska finnas till för folket och det ironiska i dens politik är att turkar egentligen aldrig haft något problem med kurder och vice versa. Problemet mellan kurder och turkar som folk är skapad av den turkiska staten. Vilka är då det här arrangerade hatets offer? Jo det är barn till arbetare som varken har råd att köpa sig ur millitärtjänsten eller fly från den, det är alltså turkar, kurder och andra folk i Turkiet som tvingas mörda sina medmänniskor. Dock är det farligaste kriget inte det fysiska utan det psykologiska kriget som splittrar på folken, får dem att hata varandra och som spelar dem mot varandra.

Staten och andra faschistiska organisationer använder sig av alla tillåtna och otillåtna medel för att säkra att hatet mellan folken ska bestå, för att sedan sakta men säkert kunna förinta och assimilera alla kurder. Men det finns ungefär 40 miljoner kurder, varav ca. 20 miljoner av dessa lever i Turkiet. De turkiska faschistiska krafterna har själva inte den styrkan som krävs för att tackla 20 miljoner kurder plus de delar av den turkiska befolkningen som stödjer kurdernas kamp. Så självklart får staten stöd från USA och Israel. Det senaste är t.ex. att Turkiet köper plan från Israel som används i attackerna mot det kurdiska området i Irak och förstör byar, dödar och skadar människor. Till Turkiets fördel så ingår även teknisk hjälp och utbildning till dessa plan. När Turkiets premiärminister, Tayip Erdogan träffade Bush och bekräftades det att PKK var USA och Turkiets gemensamma fiende och att USA självklart skulle stötta Turkiet tekniskt, ekonomiskt och moraliskt i att utplåna organisationen.

Trots Turkiets samarbete med dessa stater så fortsätter kurdernas kamp, och man kan tycka vad man vill om PKK (som representerar större delen av kurderna i Turkiet) men det är tack var det denna organisation som den kurdiska frågan och kampen fortfarande är vid liv. I ca 23 år har den kurdiska gerillan kämpat för kurdernas existens och rättigheter och på senare år även försvarat naturtillgångar som finns i de kurdiska områdena. Efter alla år av väpnad kamp har man börjat tänka om och använda sig av andra grenar och metoder som vapenvila och att försöka medla med staten, utan någon som helst respons. Att av omvärlden, och speciellt av USA och EU, stämpla och terroristlista en sådan här organisation, som är uppbyggd och organiserad av folket själva, är någonting idiotiskt. Att svartlista en organisation som PKK är att spotta alla Mellanösterns förtryckta folk i ansiktet.

Efter att ha kommit på att svensk media, inklusive SR, tar sin information, angående denna fråga, av turkisk media, insåg jag att vi alla måste anstränga oss lite extra om vi vill få reda på sanningar. Och sanningen är den att det kurdiska folket vill kunna existera och ha tillgång till samma rättigheter som alla andra som lever i nationerna, som stulit land från kurder. Vi som kommunister vet att allting har ett samband och att allting är beroende av varandra. Därför betyder kurdernas kamp oerhört mycket för motståndet mot utsugningen av mänskliga rättigheter i Mellanöstern.