Publicerat den 19 september 2008
Krisen inom den amerikanska ekonomin fördjupas allt mer. I måndags begärdes USA:s fjärde största investmentbank, Lehman Brothers, i konkurs. På fredagen presenterade USA:s centralbank ett krisprogram för att rädda de mest skuldtyngda finansinstituten.
Det är en gigantisk bank som nu gått omkull: Lehman Brothers har varit verksam i 158 år och har idag 26 000 anställda på 61 kontor runt om i världen. Till krisen ska tilläggas att de båda bolånejättarna Fannie Mae och Freddie Mac förra veckan räddades undan samma öde av amerikanska regeringen. Dessutom har Merrill Lynch köpts upp av Bank of America och även Storbritannien har påverkats markant i nergången, med flera bolåneinstitut på glid.
Räddningsaktionen kostar uppskattningsvis 180 miljarder kronor och pengarna kommer att användas för att flytta riskabla bolån från hårt ansatta banker till staten. På så vis ges praktiskt taget pengarna bort för att rädda storbankerna.
Enligt uppgift var stämningen på Wall Street »uppåt» efter beslutet och jämfördes av kommentatorer med en fotbollsmatch där publiken jublade. Det är det amerikanska folkets skattepengar som nu offras när kapitalismen drabbats av en mycket djup och omfattande kris. Läget liknas vid det krisfyllda 30-talet.
Krisplanen löser dock inte alla problem och krisen är inte över. USA kommer framöver att behöva låna pengar från andra länder. Det skulle i så fall vara från Kina, Japan, Tyskland, Ryssland och oljenationer i Mellanöstern. Om de är villiga att köpa amerikanska statspapper vet dock ingen i dag.
Krisplanen påminner om den svenska bankakuten i början av 1990-talet. Då gick staten in och räddade ett antal banker, däribland dåvarande Nordbanken. Det var en dyr historia som kostade skattebetalarna stora pengar. Inte heller har bankerna betalat tillbaka utan tar numera ut miljardvinster som om inget hänt.
Helt opåverkade har inte svenska banker gått heller än så länge. Exempelvis har Swedbank fodringar på Lehman Brothers motsvarande 9 miljarder kronor.
Tor Härnqvist