Barack Obama har haft uppslutning hos en stor del av den amerikanska borgarklassen och stora tidningar har på ledarplats uttryckt sitt stöd för han kandidatur. Under kampanjen har han kunnat spendera ofattbara 295 miljoner dollar på propaganda.

Barack Obama har genom valsegern lyckats få stora väljargrupper att gå och rösta som varit djupt besvikna på och drabbats hårt av den politik som George Bush och republikanerna fört. Många afroamerikaner har också satt sitt hopp till honom. I brist på en verklig social rörelse har hans kampanj kommit att bli ett substitut, på vilken olika visioner har projicerats. Men exakt vilken inrikespolitisk linje Barack Obama antar är osäkert och återstår att se. Värt att notera är att hans tidigare retorik om någon slag allmän sjukförsäkring redan tonats ner och istället har den ekonomiska krisen lyfts fram.

Valsegern kommer i en tid när det världskapitalistiska systemet möter väldiga problem. Dessa är extra tunga i det hårt skuldsatta Förenta staterna. Det är ett land på ruinens brant som Obama tar över rodret vid. Det är ett USA som slirat ner tungt i den irakiska sanden och som möter ett växande motstånd i Afghanistan. En världspolis vars auktoritet alltmer ifrågasätts. Barack Obama har i media framstått som någon slags kritiker till den kostsamma ockupationen av Irak men vad som blir verklig politik av retoriken återstår att se. Obama har sagt att han istället vill öka truppnärvaron i Afghanistan. Man måste således konstatera att amerikanska presidenter kommer och går, men att imperialismen består.

Det är, som tidigare sagt, stora summor som backat upp kandidaterna. Chefen för USA:s federala valmyndighet, Michael Torner, har uppskattat att en presidentkandidat måste ha tillgång till med än hundra miljoner dollar för att kunna driva en landsomfattande kampanj.

Man ska dock minnas att det amerikanska systemet med valelektorer innebär att en kandidat inte måste ha flest röster i valet, istället gäller det att vinna en majoritet av elektorerna. Vinnaren i en delstat kammar hem samtliga elektorer därifrån.

Slutligen måste nämnas några ord om den sjukligt överdrivna bevakningen i svensk media. Med närmast religiös besatthet har såväl public service som privata tv-kanaler och tidningar pumpat ut analyser, reportage, valvakor och dokumentärer. På detta vis styr media människors bild av världen och sätter dagordningen.