Frente Amplio som de kallas i folkmun, är en vänsterkoalition som består av socialister, kommunister, de olika uruguayanska folkrörelserna och folk från den gamla Tuppamarosgerillan. Att vänstern lyckats ena sig och skapat ett hot mot de två partier som haft monopol om makten, Colorados och nationalistpartiet, ledde självklart till en antikommunistisk valpropaganda från högerns sida, men som dock inte fick den effekt som för Shafik Handal och hans FMNL i El Salvador.

Den nye presidenten som svor eden igår, och ledare för koalitionen är en karismatisk cancerläkare med ett proletärt ursprung, Tabaré Vázquez. Han gjorde sin politiska debut i valet 1989 där han representerade vänstern som för första gången i historien tog hem borgmästartiteln i Montevideo. Under sin tid som borgmästare i huvudstaden inrättades bland annat vårdcentraler i de värsta slumkvarteren, han uppmanade boende i olika områden att organisera sig och samverka för att lösa sina problem och var samtidigt väldigt noga med hur han satsade allmänna medel och bekämpade korruptionen väldigt ivrigt.

En annan person som är väldigt omtyckt av folket och som är minst lika populär och drivande, är den före detta Tuppamaros-ledaren Jose »Pepe» Mujica. Självklart har han och Tuppamaros-kamraterna en mer radikal och klassinriktad politik än vad fronten representerar, och det är nog den rörelsen inom fronten som mobiliserar mest folk och som har mest stöd. Men av taktiska skäl har man enats bakom ett program som innehåller nej till diverse privatiseringar, förhandla om utlandsskulden med Världsbanken och IMF, skapa arbeten och etc.

Blancos, som också heter Nationella Partiet, och Colorados har avlöst varandra under 170 år om man bortser från diktaturen, de har nu mist sitt maktmonopol. Roligt att nämna är också att de inte lyckas få gehör bland ungdomarna, som till en 90 procent identifierar sig med vänstergruppernas politik. Inte är det så konstigt att ungdomar inte vill ha något att göra med de traditionella partierna när de ser ut som följande: inom partierna florerar en brokig samling pampar, allt från socialdemokrater till högerextremister som lever på att fiska röster i utbyte mot diverse favörer. Korruption på folkets bekostnad är vardag för de, eller var får man hoppas...

Man kan se likheterna med hur det var i Venezuela innan Chávez och femte republiken tog makten. Det är nog orealistiskt att säga att Uruguay kommer att ta samma revolutionära riktning som Venezuela. Tabaré Vázquez har varit väldigt försiktig med sina uttalanden för att inte väcka oro hos den medelklass som fortfarande existerar, och som kan skrämmas av högerns »kommunister äter barn»-propaganda.

Vad kan vi vänta oss från den »Breda Fronten» och Tabaré Vázquez i framtiden?

Så här skrev Dick Emanuelson i Flamman den 28 november:
»Vad erbjuder då vänstern de nära två miljonerna väljarna?
- Två grundläggande frågor; hederlighet och att få Uruguay på produktiva fötter igen.
Det säger Raúl Zibechi, journalist och författare på den prestigefulla veckotidningen Brecha, i en intervju med kollegan Sergio Ferrari.
I den vänsterregering som kan komma att presenteras den 31 mars 2005 kan även före detta medlemmar i den mytomspunna Tupamarosgerillan ingå. Detta faktum har fått Coloradopartiets före detta president Julio María Sanguinetti att slå på den gamla kalla-kriget-trumman mot senator José Mujica från denna gerillarörelse. Men Raúl Zibechi anser inte att en kommande vänsterregering kommer att bli särskilt dramatisk på kort sikt i sin inrikespolitik.
- Men om vänstern inte vinner kommer emigrationen att fortsätta förblöda landet och hopplösheten breda ut sig ännu mer. Kom ihåg att Uruguay ligger på tredje plats i världen och första i Latinamerika över självmord.
- Förändringarna kommer att märkas i en bättre fördelning i första hand till de fattigaste av befolkningen, främst till barnen. Men Uruguay är ett så litet land att dess framtid är avhängigt grannarna Brasilien och Argentina.
En vänsterregering kommer också att ge stöd till mindre småbrukare på en landsbygd som är totalt koncentrerad hos ett litet fåtal land- och boskapsägare men där vänstern för första gången lyckats att göra avgörande inbrytningar. Men den solida sociala bas som regeringen kommer att vila på ligger hos den tidigare starka arbetar- och fackföreningsrörelsen i Uruguay. Denna har utsatts för hårda törnar under de nyliberala regeringarna men var pådrivande i störtandet av den blodiga militärdiktaturen 1973-1985.»

Nu är det upp till bevis för Tabaré Vázquez som kommer från socialistpartiet som är en av de drivande krafterna i fronten, och likaså för de övriga partierna och grupperna som ingår. Att han är omtyckt av folket och att fronten vann en förkrossande seger med cirka 51% bakom sig, kommer inte att lösa landets problem. Fronten har stöd hos folket och har redan skrivit historia genom att ta makten. Ekonomiskt kan nog inte landet påverka mycket i Latinamerika och världen. Men politiskt kan det kanske göra det. Förhoppningsvis kan detta bli en väckarklocka för vänstern i Argentina att ta upp sitt grannlands exempel. Uruguay kan också påverka det politiska klimatet på kontinenten genom att konfrontera IMF så som det har talats om inom fronten. Och också spotta på de nyliberala projekten som FTAA (ALCA) och föra en Kubavänlig politik.