Vem var Hariri och vem eller vilka kan ha legat bakom mordet på honom?
- Hariri var en finansman som kom från enkla förhållanden i Libanon. På sextiotalet emigrerade han till Saudiarabien där han blev en mycket rik man. Han återvände till Libanon där han satt som premiärminister i två omgångar. Han upprätthöll goda förbindelser både med det nationalistiska Syrien och de olika fraktionerna i det libanesiska samhället.

- Men han använde sitt inflytande i statsapparaten för att personligen öka på sin redan enorma förmögenhet. I synnerhet genom fastighetsspekulation, vilket gjorde att han också fick många fiender. Hariri blev premiärminister efter Taifavtalet (Taif är en stad I Saudiarabien) 1989 som gjorde slut på inbördeskriget i Libanon (1975-1990).

- Närvaron av syriska styrkor i Libanon betraktades vid den tiden som viktig för stabiliteten i landet. Alla nationella krafter i Libanon ville ha en syrisk närvaro. Glöm inte att Israel fortfarande ockuperade södra Libanon. Även USA, Saudiarabien och Frankrike accepterade den syriska närvaron. Då sades det inte ett ord om någon »syrisk kolonisering» som medierna gör nu. Efter stabiliseringsuppdraget var det meningen att de syriska styrkorna skulle lämna Libanon, men Taifavtalet nämner inget definitivt datum.

Israel lämnade södra Libanon 2000, så varför stannade de syriska trupperna kvar?
- I samband med det israeliska tillbakadragandet uppstod en ny situation. Den islamistiska rörelsen Hizbollah kontrollerar nu södra Libanon. De pro-israeliska falangisterna följde antingen med israelerna i reträtten eller så blev de marginaliserade. I detta läge hade den syriska närvaron en neutraliserande roll. Utan den syriska närvaron riskerades hämndaktioner gentemot falangisterna. Dessutom ville de nationella krafterna i Libanon ha syriska trupper närvarande för att skydda de palestinska flyktinglägren. Kom ihåg att falangisterna 1982, under beskydd av Ariel Sharon, utförde rena massakrer i dessa läger.

Kan Syrien ha legat bakom mordet på Hariri?
- Nej, Hariri hade planerat att besöka Syrien strax innan sin död. Det fanns motsättningar mellan Syrien och honom, men dessa var inte antagonistiska. Det skulle vara rena självmordspolitiken av Syrien att döda en man som Hariri, eftersom Syrien står inför amerikanskt hot. Syrien har inget intresse av att destabilisera Libanon. För att finna förövarna, är det nödvändigt att rikta blickarna på de krafter som har intresse av att destabilisera Libanon.

Vilka krafter gynnas då av Libanons destabilisering?
- Givetvis Förenta Staterna. Men för att förstå detta så vill jag ge en övergripande syn på läget i Mellanöstern. USA har uppenbara problem i Irak. Problem som de inte kan lösa. USA organiserade valen, men detta har inte följts upp av något konkret för befolkningen. Regeringen och förvaltningen i Irak sitter på de amerikanska bajonetterna. Den omtalande irakiska armén finns inte på plats när det verkligen gäller. Motståndet blir bättre och bättre organiserat. USA saknar riktig kontroll över nästan 30 irakiska städer. Amerikanska styrkor kan av och till gå in i dessa städer, men saknar lokala krafter som kan backa upp dem.

- Ur frustrationen ökar aggressiviteten och hoten mot Syrien och Iran. Den irakiska marionettregeringens »försvarsminister» pekade ut dessa två länder. Irakisk marionett-tv visade videor av påstådda tillfångatagna motståndsmän som »bekände» att stora delar av det irakiska motståndet organiseras av den syriska säkerhetstjänsten. Men för bara några månader sedan var den amerikanska versionen att majoriteten av »terroristerna» kom från Saudiarabien. Amerikanarna hoppar från den ena förklaringen till den andra.

Varför är USA så besatt av Syrien numera?
- Syrien har slutit ett viktigt avtal med Iran. Detta avtal begränsas inte till att vara ett taktiskt avtal utan det är en strategisk allians. Iran är ett rikt land, som är på väg att ansluta sig till Shanghai- gruppen som har Ryssland och Kina som medlemmar...

- Iran slöt nyligen ett långsiktigt avtal med Kina som omfattar 170 miljarder dollar i oljeleveranser. Dessutom har Indien och Japan slutit stora avtal med Iran. USA vill driva bort varje annan intressent från Mellanöstern samtidigt som andra aktörer trycker på. Genom att attackera Syrien försöker USA att tvinga Syrien att bryta alliansen med Iran och stoppa sitt stöd till Hizbollah och det palestinska motståndet.

- Men den syriska regeringen blev inte panikslagen av de amerikanska hotelserna utan fortsatte sin politiska linje. Den bekräftade sin pakt med Iran. De två länderna fortsätter med sitt stöd till Hizbollah i södra Libanon, som 2000 drev ut israelerna och som fortsätter att sätta press på Israel att evakuera de sista bitarna av Libanon som landet fortsätter att ockupera.

- I syfte att försvaga Syrien, det sista arabland som är nationalistiskt och oberoende, måste amerikanska lydstater som Egypten och Saudiarabien stärkas.

Vilka krafter är för ett syriskt tillbakadragande?
- Det är i första hand falangisterna, den kristna milisen som alltid stötts av Israel. Sedan finns feodalklanerna kring Chamael, Wallid Jumblatt och andra som vill återta sin gamla privilegierade ställning.

- Till detta skall noteras att de demografiska förändringarna har lett till att 50 procent av den libanesiska befolkningen är shiiter. Dessutom är de politiska organisationer som representerar shiiterna, Hizbollah och Amal, vänligt inställda till Syrien. Andra grupper i Libanon, även borgerliga grupper inom den kristna minoriteten förstår att de inte kan ha samma inflytande som förut. På den regionala nivån stöder Saudiarabien, Jordanien och Egypten ett allmänt tillbakadragande från Libanon. Genom åren har dessa länder finansierat "sina" partier och miliser i Libanon.
Finns det anledning att frukta en militär intervention gentemot Syrien?

- En militär intervention är det sista alternativet, efter att alla sorters påtryckningar och inblandningar av alla slag inte givit det önskade politiska utfallet. Men de nuvarande sanktionerna och påtryckningarna liknar ett krigstillstånd. När USA kört fast i Irak letar USA efter yttre fiender i området.

- Låt oss gå tillbaka till den tid när de körde fast i Vietnam. De försökte de lösa detta genom att bomba i Laos och Kambodja. Så visst kan de på samma sätt bomba Syrien och Iran idag. Motståndet i Irak stärker de nationella krafterna i Syrien och Iran och hindrar en proimperialistisk borgarklass från att utveckla sig.

- Men om de beslutar att bomba Syrien och Iran så innebär det ingenting annat än att de nuvarande nationalistiskt nationella antiamerikanska strömningarna i arabvärlden förstärks.

Vill du kort beskriva den arabiska nationalismen?
-1952 tog den arabiske nationalisten Nasser makten i Egypten. Fyra år senare, 1956, angreps Egypten av Frankrike, Israel och Storbritannien. Suezkrisen blev ett nederlag för angriparna. USA utnyttjade Frankrikes och Storbritanniens försvagade position. De nationalistiska regeringarna i Syrien och Egypten slöt en allians och gick ihop i Förenade arabrepubliken 1958. Den amerikanska imperialismen satte upp Bagdadpakten som motvikt till förenade arabrepubliken. Den vilade på kompradorborgarklasserna i Irak, Jordanien, Iran och Libanon.

- Men den irakiska revolutionen 1958 ledde till Bagdadpaktens upplösning. USA sände för första gången trupper till Mellanöstern, till Libanon. Storbritannien sände trupp till Jordanien. De ville till varje pris ha fortsatt kontroll över den irakiska oljan.

- Men de lyckas inte hindra att den arabiska nationalismen spred sig. En nationalism som verkade för verkligt oberoende. Den arabiska nationalismen fortsatte sprida sig till Jemen, Algeriet, Palestina. Samtidigt var Libanon, en tredjedel så stort som Belgien, uppdelat på religiös basis; kristna maroniter, sunniter, shiiter, druser. En skakig och skör maktdelning mellan olika religiösa minoriteter som styrs av olika feodala ledare.

- Under femtiotalet utvecklas den arabiska nationalismen och gör dessutom gör den palestinska frågan till sin. En stor del av de från Israel fördrivna palestinierna hamnade i Libanon. Hela denna utveckling försvagade de feodala krafterna i Libanon och dess position som neutralt land mellan de reaktionära arabstaterna och de borgerligt nationalistiska staterna i området. Allt skakades om med utgångspunkt från den amerikanska interventionen 1958.

- Idag har vi en motsatt situation. Det nationalistiska Irak är ockuperat men där finns antiimperialistiskt motstånd. Egypten styrs av en proimperialistisk borgarklass och är i allians med USA och Israel. De proimperialistiska borgarklasserna styr i alla arabländer utom i Syrien. Ifall Syrien försvagas, ändrar politisk inriktning eller kapitulerar skulle detta innebära ett försvagande av och nederlag för den arabiska nationalismen. Hizbollah skulle försvagas och försvinna som kraft. En sådan utveckling skulle gynna framväxandet av en kompradorklass i Palestina redo att göra vilka eftergifter som helst inför den israeliska övermakten. Förenta Staterna skulle kunna kontrollera hela regionen och Israel skulle integreras i området och kunna påtvinga det palestinska folket vilka lösningar som helst med eller utan utländsk inblandning.

- Men detta idealscenario för USA är bara en illusion. Motståndet i Irak fortsätter. Syrien håller stånd och har gått i allians med Iran. Den politiska medvetenheten och antiamerikanismen i arabländerna är större än någonsin. Även om de revolutionära organisationerna allmänt är svaga.