Alla förstår att det endast kan tjäna ockupationsmakten. En faktisk konflikt skulle splittra motståndet mot ockupationen på religiösa grunder, medan en påstådd konflikt kan piska upp sådana stämningar. Inom Iraks »styrande» skikt av före detta exilpolitiker, vilka alla stödjer ockupationsmakten och inte minst själva stöds av densamma, kan det finnas ett intresse av att spä på myten om motsättningen mellan shia- och sunnimuslimer. Dessa quislingar gnabbas sinsemellan om vilka som ska få ta plats vid de bord som den verkliga makthavaren, ockupationsmakten, reserverat för landsförrädare som är beredda att sälja ut Iraks nationella självbestämmande för egna maktpositioner.

Det irakiska folkets kamp för nationell befrielse kan endast skadas av splittringar på religiös grund. Det är sant att det finns sunnimuslimska grupper som vill se en sådan splittring, men de är isolerade inom motståndet och varje gång de utför någon attack mot shiamuslimska mål reagerar det verkliga motståndsrörelsen med fördömande uttalanden. Detta rapporterar självklart inte media om. Faktum är att shia- och sunnimuslimerna vid flera tillfällen visat upp en imponerande enighet. Till exempel vid belägringar av sunnidominerade Fallujah, då blod, mat och mediciner samlats in i shiamuslimska moskéer i Bagdad för att skickas till Fallujah tillsammans med truppförstärkningar för motståndskämparna inne i staden.

Frågan är nu aktuell efter det påstådda gisslandramat i staden al-Madain utanför Bagdad. Sunnimuslimska rebeller påstods ha tagit kontroll över staden och ha tagit 50 shiamuslimer som gisslan, vilka hotades till livet. Efter att amerikanska och irakiska trupper gett sig in i staden har inga som helst tecken på ett gisslandrama återfunnits. Inga rebeller. Inga döda gisslan, inte ens vittnesmål om att det skulle ha pågått något sådant innan det militära intåget. En reporter från amerikanska Washington Post rapporterade tvärt om att staden varit lugn och att livet gått sin gilla gång innan de amerikanska och irakiska trupperna stormade in.

Nu påstår Iraks president Jalal Talabani att femtio kroppar återfunnits i floden Tigris, vilka skulle kunna vara den påstådda gisslan från al-Madain. Dock har inga bilder presenterats, och det enda som faktiskt än så länge pekar på kropparna återfunnits och är gisslan från al-Madain är just Talabanis egna ord. Polisen och boende från det område kring Tigris där kropparna påstås ha funnits säger sig ej ha sett några kroppar.

Hela historien stinker och visar än en gång att det gäller att utgå från att allt ockupationsmakten säger är lögn fram till dess att motsatsen är bevisad.