Jönköping 2005
(det talade ordet gäller)

Kamrater, mötesdeltagare, antiimperialister och demokrater!

Jag ska börja detta 1 maj tal på ett sätt som jag tror är helt unikt. Men också på ett sätt som säger nästan för mycket om den tid vi kallar vår egen. Jag ska citera ur det liberala ungdomsförbundets principprogram:
Paragraf 11: »Det liberala samhället kännetecknas av en fri och öppen debatt, där idéer analyseras och kritiskt granskas. En fri debatt förutsätter att alla tillåts uttrycka sina åsikter.»

Så lärde jag mig också någongång i åttonde klass av skolans samhällskunskapslärare att en finare ideologi än liberalismen stod inte att finna i vårt land. Men dagens liberaler skiljer sig från de vi läser om i skolan. Detta första maj tal kommer därför inledningsvis att få karaktären av en spaning efter den liberalism som flytt.

I Göteborg kräver Folkpartiet att Kommunister inte ska omfattas av mötesfriheten. I Fullmäktige har man drivit frågan och krävt att kommunister ska tvingas hålla möten utomhus. Precis som August Palm tvingades göra för hundra år sedan. Men i denna liberala frihetskamp så stötte de på något hårt under ytan: den svenska grundlagen. För att upphäva mötesfriheten kan endast göras i riksdagen, med två beslut med ett riksdagsval emellan, den här gången förlorade de sin kamp. Men det visar dels på allvaret i situationen.

De är fullt medvetna om att det finns en regeringsform - en grundlag - som förbjuder sådana åsiktsinskränkningar av vilka som får hyra lokaler. Men de driver inte dessa krav för att de tror att de kommer att lyckas få igenom ett förbud eller lyckas med att få kommuner att bryta mot grundlagen. Nej, de driver dem för att skapa ett annorlunda debattklimat där kommunister ska misstänkliggöras. Och de skördar framgång.
Så beslutade Ungdomsstyrelsen efter en lögnkampanj av stoppa statsbidraget till RKU, med motiveringen att RKU inte levde upp till de mänskliga rättigheterna eller accepterade grundläggande demokratiska principer.
RKU accepterar alla grundläggande demokratiska principer och mer därtill. Vi vill att politiken ska styras av folkviljan - av vad som är bäst för folkmajoriteten, det är grunden för vår demokratisyn.

Politikernas uppgift i Sverige verkar dock inte längre vara att företräda folkviljan, utan att köra över den. Oftast med argumentet att det saknas pengar. Det är inte sant det finns mer pengar än någonsin i Sverige. Men det är den ekonomiska sidan , det finns också en demokratisk sida.
Vi anser att om en folkmajoritet vill satsa på vård, skola och omsorg - och det anser folkmajoriteten - då är det politikernas förbannade skyldighet att skaffa fram de pengarna. Höj bolagsskatterna, höj skatten för de rika, vägra betala avgiften till EU, skaffa fram pengarna.
Det är inte budgeten som ska styra politiken utan politiken som ska styra budgeten. Och det är framförallt inte liberalerna med sina krav på sänkta skatter för de rika som ska styra politiken, för de representerar inte folkviljan bara kapitalistviljan.

Det går bra för Sverige säger statsministern. Men det finns inte bara ett Sverige. I börsklipparna Sverige går det kanske bra, så ökade i fjol de 90 företagen på Stockholmsbörsen sin sammanlagda vinst med 40 procent. Till 304 miljarder kronor. Det är dubbelt så mycket som den svenska sjukvården kostar varje år. Det är sannerligen inte företagsklimatet det är fel på i Sverige utan arbetarklimatet. Men om det talas det inte i den offentliga debatten. Till Kommunal finns det aldrig några pengar till höjda löner.

När jag i torsdags debatterade Irakkriget med Fredrik Malm i Örebro så inledde han med att säga att han var här för att vaccinera eleverna mot kommunism. Han brukade inte göra det så han men den senaste tiden hade han förstått att det fanns ett behov. Lyssna på ordet vaccinera. Hur låter det. Ska vi alla få ta liberalt antabus och så fort vi hamnar fel i politiken så börjar vi må illa, eller vad? Hela tanken bygger på att det finns ett »rätt» och ett »fel» i politiken. Den enda vägens politik och sedan felaktiga vägval. Och rätt väg den innehåller statsterrorism, och arbetsköparenvälde. Och vägrar man detta så ska man - via ett statligt åsiktsdekret - utestängas både från bidrag och diskussionen. Det allvarliga är att liberalerna vill att det ska ske på grund av våra åsikter. På grund av vad vi tycker och tänker. Ingenting i RKU:s verksamhet eller plattform är olagligt. Det är åsikterna det är fel på, det är åsikterna som skall förbjudas.

Jag skulle också vilja hävda att vi är större demokrater än LUF som gapar högst om demokrati. För vi vill att demokratin ska omfatta hela samhället. Också det så kallade näringslivet som idag är undantaget. Vi hävdar att kapitalismen är totalitär eftersom den viktigaste principen - rätten till arbete - står bortom demokratisk kontroll. Vi kommunister finner denna ordning demokratiskt oacceptabel, vi kan inte begripa hur någon kan anse den vara acceptabel? Vem valde Wallenberg? vem valde familjen Bonnie?, vi vågar ställa de frågorna.

Det är kontroversiellt idag men gör dessa, våra krav på mer demokrati, oss till demokratins fiender som liberalerna hävdar? Nej.
Eller hur var det det formulerades i liberalernas principprogram: »En fri debatt förutsätter att alla tillåts uttrycka sina åsikter». Vi kan alltså konstatera att dagens liberaler inte lever upp till sitt eget principprogram, i verkligheten ska demokratin bara gälla de av liberalerna utvalda.
Uppenbarligen är inte demokratin till för oss enligt liberalerna. Demokrati är inte en arena där åsikter bryts, en process för att hantera oenighet, utan ett tempel där man ska bekänna sig till kapitalismen. RKU vägrar svära en sådan lojalitetsförklaring och har därför förpassats till kylan. Det som har hänt RKU är mycket allvarligt för det är de första stegen på en process där demokratin ska begränsas till oförargliga åsikter som inte väcker anstöt hos någon?

För när statliga Ungdomsstyrelsen utfärdar åsiktsdekret mot oss , för att vi vill ha en annan och djupare demokrati än den liberala, så kan vissa tolka det som att RKU och vårt moderparti är fritt villebråd. Det är det som gör brandattentatet mot Röda Stjärnan här i stan så allvarligt. Att det indirekt sanktionerades av det liberala etablissemanget - givetvis inte så att det liberala etablissemanget förespråkar mordbrand och bokbål av vänster litteratur, det vore en absurd anklagelse, men väl så att den fanatiska och alltmer vulgära antikommunistiska kampanjen suddar ut gränserna till vad som är tillåtet i förhållande till kommunister.

Men det fanns en tid då Folkpartiet faktiskt öppet förespråkade bokbål. 1950 när Vilhelm Mobergs utvandrarna kom ut så protesterade Folkpartiet mot att smålänningarna framställdes som »sedeslösa människor» och tillsammans med högerriksdagsmannen Axel Mannerskantz iscensattes ett bokbål till vilket han och hans hustru sjöng du gamla du fria och krävde ändringar i boken.

Men det var då det. Nu kräver man ändringar i RKU:s politik. Och när demokratin och föreningsfriheten skulle försvaras på hoppets torg här den 2 april efter attentatet så stod alla politiska krafter från höger till vänster samlade. De kommunpolitiker som bara veckorna innan avslagit RKU rätt att erhålla lokala aktivitetsbidrag gjorde en u-sväng och talade som moderaterna Johnny Lilja på torget om att våra båda organisationer skulle respektera varandra hade en roll att spela i den demokratiska processen.

Men Folkpartiet och det liberala ungdomsförbundet lös med sin frånvaro. De två krafter som i kommunen har gått längst i den antikommunistiska hetsen mot RKU i Jönköping har ännu inte tagit avstånd från mordbranden som ett politiskt attentat mot demokratin. För det var ett politiskt brott, ett hatbrott, och som sådant ett angrepp mot demokratin och mot föreningsfriheten.

Men det var ingen metafor som förstörde Röda stjärnan, skadade en RKU:are och äventyrade tiotals människors liv. Det var högst konkret förstörelse, ett utökat bokbål, ett förmodat nazistiskt bokbål i Sverige, våren 2005. Attentat av den här typen är ett slag under bältet. Som att fuska i politik. Den som fruktar att motståndaren har större stöd än man själv och tiden på sin sida tar till våld. Pennan må vara mäktigare än svärdet, men utan lokal, material och trygghet är konkurrenten klart försvagad. Samtidigt är budskapet tydligt: Er åsikt får inte uttryckas, för folk kan inte själva avgöra att ni har fel, alltså ska de bara få lyssna på oss. En tankegång som ligger i tiden.

Kan vi alla här på detta mötet enas om en sak och det är att I Sverige våren 2005 börja kalla saker vid sitt rätta namn. En spade för en spade, en skitstövel för en skitstövel och ett reaktionärt Folkparti för ett reaktionärt Folkparti. och en gång för alla ta bort epitetet »Liberal».

Kamrater och antiimperialister
Det som sker i svensk politik är att gränserna förskjuts. Steg för steg sänks taket för vad som är tillåtet att tycka. Nu ska RKU ut in kylan. Men vem kommer härnäst? Det är en fråga som alla människor som hyser illojala åsikter måste ställa sig.
För attacken handlar inte bara om RKU, kanske inte ens främst, utan om att det liberala etablissemanget ska inskränka vad som får sägas i dagens samhälle.

En annan sida en den reaktionära antikommunistiska kampanjen är att man försöker framställa det som något fult och förlegat att slåss för sina intressen. Så framställs de i vårt land som demonstrerar mot nedläggningen av vårdcentraler och sjukhus i Sveriges Television som välfärdskramare. Att vara välfärdskramare är riktigt illa enligt det liberala tyckar etablissemanget, det är att slåss för ett »särintresse» istället för det som är »bra för hela samhället», det vill säga bra för kapitalismen. Välfärdskramarna utgör till och med ett hot mot demokratin, , ty att protestera mot nedskärningar är att protestera mot demokratiskt fattade beslut. Det är otillåtligt, är att hota demokratin. Sverige har enligt den liberala högerns kampanjmakare förvandlats till ett land av »protestanter» - till ett land av efterblivna, odemokratiska välfärdskramare.

Demokrati är inte längre folkstyre; är inte vanliga människors möjlighet att påverka politiken. I vissa sammanhang är det snarare tvärtom. Demokrati är att vanliga människor inte skall kunna påverka politiken, åtminstone som demokrati numera definieras av dem som makten haver.
Så är det absolut inte demokratiskt att låta svenska folket rösta om EU:s nya grundlag. Så viktiga ting skall svenska folket inte lägga sig i, särskilt som svenska folket med stor sannolikhet skulle rösta "fel". Då är det bättre att "de som vet bäst" beslutar på egen hand. Då blir det garanterat »rätt».

Demokrati är att säga ja till EU:s nya grundlag, oavsett vad svenska folket anser om grundlagen och om EU.
Vi kommunister har en annan, mer demokratisk uppfattning. Vi anser att politiken skall styras av folkviljan. Och av vad som är bäst för folkmajoriteten. Det är grunden för vår demokratisyn.

Därför är vi mot EU och därför kräver vi att Sverige skall lämna EU. Av bland annat demokratiska skäl. EU innebär att politiken exporteras till Bryssel, utom räckhåll för folklig påverkan.
Men framförallt innebär EU lagstadgad högerpolitik, rentav grundlagsfäst högerpolitik.
För så är det. Den nyliberala ekonomiska politiken finns inskriven såväl i Maastricht-fördraget som i den nya grundlag som en majoritet i Sveriges riksdag är för och som de vill förvägra svenska folket att säga sitt om.
Det är lite lustigt detta, fast mest allvarligt.

Det sägs att demokratins viktigaste beståndsdel är att folket i val har möjlighet att byta ut en politisk majoritet och ersätta den med en annan. Men så är det inte i EU. Högerpolitiken är grundlagsfäst och kan bara ändras via ett enhälligt beslut, dvs alla regeringar i EU:s 25 medlemsländer måste samtidigt vara överens om att byta politikens inriktning, annars gäller den grundlagsfästa högerpolitiken för eviga tider.
Och det kallas demokrati.

Eller de som försöker vara nyanserade som rapports reportrar kan ibland dra sig till att tala om ett "demokratiskt underskott", det är inget lite underskott utan ett gigantiskt överstatligt och odemokratiskt överskott som är problemet.
Desto mer det pratas om demokrati, ju mindre demokrati får vi. Snart är bara ett benrangel kvar. Det står illa till med svensk demokrati.

Kamrater och antiimperialister
Nog om demokratin.
Det är nu drygt en månad kvar till studenten för tiotusentals gymnasieelever. De allra flesta ska försöka få ett arbete och försörja sig själva. Många lyckas bara halvt, eller inte alls. För ungdomsarbetslösheten är rekordhög och slår i år rekord med hela 14 procent
Situationen allt annat än ljus och sången om studentens lyckliga dagar klingar falskt även i vår. Ett arbete är en mänsklig rätighet och då menar jag inte i allmänhet utan det är inskrivet i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det RKU inte levde upp till enligt Ungdomsstyrelsen. Läste nyligen en undersökning där man läst upp FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna för amerikaner och de flesta då trott att det var kommunistpropaganda eftersom rätten till arbete och bostad finns inskriven.

Rätten till arbete är en av RKU:s viktigaste frågor. Ungdomsarbetslösheten är som sagt rekordhög. I mars var den högre än någon annan gång under hela 2000-talet. Då var cirka 88 000 ungdomar helt eller delvis arbetslösa. Den öppna arbetslösheten bland ungdomar ligger på 14 procent, men den verkliga siffran är mycket högre. Ingen vet faktiskt hur hög. För många ungdomar är inte ens anmälda till arbetsförmedlingen, eller så studerar de i väntan på att hitta ett jobb. Men det finns siffror som kan ge oss en vink om hur många ungdomar det egentligen är som inte får jobb; 1990 jobbade 66 procent av alla ungdomar. Resten studerade, var arbetslösa eller gjorde något annat. Idag arbetar bara 43 procent av alla ungdomar. Det är mindre än hälften av oss.

Om man inte har jobb så är det inte lätt att ha en självständig ekonomi.
Därför är det kanske inte så konstigt att 4 av 10 socialbidragstagare är ungdomar. Nästan hälften av oss ungdomar har alltså ingen möjlighet att försörja oss själva. Att låta unga människor gå arbetslösa är ett fruktansvärt slöseri med mänskliga resurser. För att hålla uppe arbetslösheten och framförallt tvinga fram deltids och visstidsanställningar så sprids det myter om att vi ungdomar vill ha osäkra anställningsförhållanden, så kallade flexibla jobb och så vidare. Inget kunde vara mer fel.

Det vi ungdomar vill ha är ett fast jobb med en fast lön. För i slutet av varje månad är det ingen flexibel hyra som ska betalas, ingen timkostnad för mat, inget busskort som går upp och ner i pris - utan fast hög hyra, fasta höga matpriser och fast och dyr kollektivtrafik. Tacka fan för att vi då vill ha fasta jobb med riktiga lön.

Men med en hög arbetslöshet kan arbetsköparna hållas lönerna nere och rädslan för att förlora jobbet skapar lydig arbetskraft. Den höga arbetslösheten skapar också ett politiskt klimat där röster höjs för från höger för att slopa arbetsrätten. Så driver Folkpartiet, en kampanj med hjälp av ett antal tacksamt framplockade högerinvandrare att man bör avskaffa lagen om anställningsskydd - givetvis till förmån för invandrarna! Det är politiskt fikonspråk för hela slanten. Avskaffa barnbridragen - för barnen. Slopa föräldraförsäkringen - för föräldrarna. Nästa års valrörelse kommer nog bjuda på en del sådana folkpartistsiska delikatesser.

Men det allvarliga är att LAS - även om lagen är kraftigt skadskjuten - är en av de sista lagarna inom arbetsrätten som ännu håller relativt tätt. Arbetsgivarnas våta dröm att få sparka vem dem vill, när de vill ska alltså realiseras på bekostnad av landets invandrare. Greppet är gammalt men desto mer obehagligt - en mycket utsatt grupp används som spjutspets mot hela arbetstagarkollektivet. Dels möjliggör det en snabbare rasering av välfärd och fackliga rättigheter, vilket naturligtvis drabbar alla, men invandrare, ungdomar och lågavlönade kvinnor hårdast.
Folkpartiets senaste utspel är bara indikationer på en utveckling som vi som kämpar för arbetsrätten och även som antirasister måste förhålla sig till. På vissa plan är naturligtvis nynazister och sverigedemokrater fortfarande huvudproblem om man vill kämpa mot rasism i Sverige. På ett annat - och allt viktigare plan - är det just etablissemanget med (fp) i spetsen som är farligast. Det gäller att begripa det, och agera därefter.
På liberala ungdomsförbundets hemsida kan man läsa om vad de tycker om fackföreningar och arbetsrätt och de klär inte orden. Framträder en hets mot arbetarnas kollektiva organisering som luktar sekelskiftesmöglig. Kraven är att kollektivavtal och facklig förhandlingsrätt ska slopas och de vill ta oss tillbaka till den tid som jag bara läst om i historieböckerna för arbetarrörelsens barndom. En tid då kampen mot svartfötter och gula fackföreningar stod på dagordningen. Att det är liberaler som står för de ståndpunkterna är betecknande för tidens politiska klimat.

Nej, rätten till arbete är ingen av de principer i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som liberalerna ställer sig bakom. Det finns egentligen bara en princip som de bryr sig om och det är inte - trivialiteter som bostad, arbete, fritid, eller för den delen rätten till liv, nej allt sådant är sekundärt. Det är äganderätten. Här har vi den liberala demokratins innersta väsen.

Äganderätten står över demokratin därför menar liberalerna att socialismen per definition är odemokratisk - inte på grund av historiska brister eller annat det är bara utanpåverk, propaganda, det verkliga skälet till hatet mot Socialismen är att den upphäver den privata äganderätten, upphäver kapitalismen. Upphäver möjligheten att leva på andras arbete.

Detta är lustigt. För när liberalerna orerar om hur odemokratiskt det är att tillexempel kubanerna har socialismen inskriven i grundlagen så hävdar de med samma emfas att det ska vara förbjudet att rösta bort kapitalismen. Om folkmajoritet som på Kuba, slänger ut plantageägarna, casinomiljonärerna och hallickarna och säger att i detta land ska ekonomin styras demokratiskt. Då är de per liberal definition odemokratiska.

Därför jublar liberalerna även när militären genomför kuppförsök mot den demokratiskt valde presidenten i Venezuela Hugo Chávez, att han är demokratiskt vald 8 gånger spelar ingen roll för dem eftersom Chávez har nationaliserat oljan så är han fritt villebråd.
I kampen för den liberala mänskliga rättigheten att leva på andras arbete är liberal terror godkänt.
Djupare sitter inte den liberala demokratin.

Kamrater och antiimperialister
För de ungdomar som är runt arton år har tiden mellan moped och körkort hunnit kantas av två imperialistiska erövringskrig - mot länder som påståtts utgöra hot mot världsfreden.

Bägge har varit brottsliga i strid mot internationell lag. Bägge har hejats fram av våra svenska liberaler och motiverats med Demokrati och frihet? Men det är väl bra! Det kan väl ingen vara emot? Men det är här någonstans det börjar bli riktigt besvärligt att få ihop historieskrivningen. Att Saddam Hussein var en avskyvärd diktator som fängslade och mördade oppositionen i Irak under 25 år är nog de flesta överens om. Men det var ju USA som en gång förde honom till makten? Och varför hindrade man det irakiska folkets motståndskamp mot honom under mer än 20 år?
Demokrati och frihet? Vad har det att göra med krig och ockupation, med Abu Ghreib, Falluja och Guantanamo, med bosättningar och murbygge, med en region som kontrolleras av ett imperium på andra sidan jordklotet. Att kalla sådant för demokrati och frihet är ett farligt nyspråk som riskerar att leda till att en stor del av jordens befolkning börjar betrakta dessa begrepp med mycket stor misstro!

För i själva verket fruktar USA en demokratisk utveckling i Mellanöstern Om befolkningen i dessa länder verkligen hade något att säga till om skulle det första de gjorde förstås vara att se till att de själva hade rätt till kontrollen över områdets råvarutillgångar, d.v.s. oljan. Men det är inte alls det USA menar med demokrati. Deras definition har ingenting med folkstyre att göra. Amerikansk demokrati och frihet är att se till att de jättelika multinationella USA-kontrollerade oljebolagen fritt kan kontrollera tillgång, produktion, prissättning och vinster efter eget huvud. Det är därför alla USA-vänliga diktatorer kan känna sig så lugna.

RKU:s hållning är kompromisslös och principiell. Vi kräver att USA skall lämna Irak, omedelbart och villkorslöst. Vi stödjer ett fritt och självständigt Irak. Men en dag som denna drar vi oss också till minnes vad våra svenska krigshetsare sa innan kriget. Vi frågar oss var alla de 100 000 liter mjältbrandsbakterier, var var de 600 missilerna är eller hör och häpna var i öknen fanns kärnvapnen! Just det Folkpartet skrev i sitt valmanifest 2002 att Saddam Hussein sannolikt förfogade över kärnvapen.

Allt detta har ju visat sig vara lögner. Folkpartiet ljög svenska folket rakt upp i ansiktet för att propagera för USA:s brottsliga anfallskrig. Colin Powell har erkänt att han ljög för FN nu borde Lars Leijonborg och Fredrik Malm erkänna att de också ljög.
Varje krig är lögner på larvfötter. Men Irakkriget måste ju ändå komma med i Guinness rekordbok som det mest genomfalska, varje argument har ju visat sig vara falskt:
1. Inga WMD
2. Inga kopplingar sdaam- al quaidia
3. Irakierna hälsades inte som befriare
4. Ingen demokrati syns till
5. Inte ens frihet från tortyrkamrarna - de som var själva beviset för saddams grymhet.

En rådgivare till Bush svarade på frågan om krigets orsaker för ett år sedan:
»till och med en idiot förstår principen. Vi behöver oljan. Det låter fint att prata om frihet, men Kuwait och Saudiarabien är knappast demokratier, och om deras främsta exportgröda var apelsiner skulle vi struntat i alltihop.»
Men nu ska allt detta vara glömt säger de som försvarade kriget. För nu har det hållits val. Och vilka val sen då. Medan de irakiska städerna Fallujah, Najaf och Basra badade i Napalm 2005, precis som Hanoi, Hue och Nha Thrang 1967, så konstaterade glatt amerikanarna efter bägge dessa val att det varit en framgång för demokratin. I dagarna är det exakt trettio år sedan den sista amerikanen tvingades lämna taket av den amerikanska ambassaden med helikopter och stjärnbaneret under armen och Vietnamkriget var slut. Vi får hoppas att det inte tar trettio år att slänga ut de amerikanska ockupanterna från den irakiska jorden.

De irakiska valen måste också ha slagit någon form av rekord i att vara världens minst demokratiska val. De levde inte upp till ett enda av de internationella kriterier som finns.
- För det första var det olagliga från första början. Ett land under ockupation kan enligt internationell lag inte hålla val. Även om nazister höll val i flera av de ockuperade länderna under andra världskriget så gjorde inte detta Vidkun Quisling till något större statschef.
- För det andra röstade mindre än hälften - av de som registrerat sig för att rösta
- För det tredje öppnade många vallokaler aldrig eller så fanns det inga
- För det fjärde fanns det inga valobservatörer på plats och alla förberedelser var gjorda av ockupationsmakten.
- För det femte letade ockupationsmakten upp de irakier som bojkottade bluffvalet, och dessa kunde lätt identifierats genom avsaknaden av bläck på tummen. Irakier som inte röstat utsattes för förhör och sattes upp på listan över misstänkta motståndsmän, kommande offer för arrestering eller rent av dödspatruller.
- För det sjätte så skedde röstningen i samma lokaler och av samma personer som de som gav ut matransoner.
- För det sjunde så var alla ockupationskritiska partier förbjudna och alla ockupationskritisk media likaså.
Om detta var »de första stapplande stegen mot demokrati» som vår utrikesminister uttryckte det. Då är jag riktigt rädd för vad som komma skall. Dessa val innebär inte att ockupationen är över som en del med FN:s resolutioner vill hävda i ett av de mer komiska inslagen i internationell politik på länge: att ockupationen nu upphört. Först invaderar man sedan ockuperar man med 130 000 soldater. Och sedan poff! Borta! Men vänta nu soldaterna är kvar. Ja,... den av USA tillsätta regeringen har ju bjudit in dem....för att hålla ordning...

Men när irakierna tittade ut genom fönstret dagen därpå så stod dom fortfarande där stridsvagnarna på paradistorget i Bagdad. De val som sedan hållits uppfyller under inga villkor de kriterier som resolutionen ställer upp. Irak är fortfarande ockuperat det behöver man inte vara professor i folkrätt för att förstå. Det räcker med att se skillnaden mellan olja och apelsiner.

Kamrater och antiimperialister
Nu kan vi se tillbaka två år av krig och två år av ockupation och motstånd. Och inledningsvis måste det sägas klart och tydligt att Kriget var brottsligt. Ockupationen är brottslig. Inte primärt på grund av brutaliteten och kränkningen av mänskliga rättigheter - som i ödeläggelsen av Falluja, som i tortyrens och förnedringens Abu Ghraib - utan för att imperialistiska anfallskrig med påföljande ockupation är brottsliga i sig. Enligt internationell lag.

Två år av ockupation har gett 100 000 döda irakier, offer för ockupationsmaktens brutala våld. Det pekar ut den verkliga brottslingen. Nästan en miljon barn dog i Irak på grund av sanktionerna före kriget. Över hundratusen människor har dödats av ockupationsstyrkorna. Kan någon räkna ut hur många som mördats, invalidiserats, torterats och våldtagits under åren av krig, sanktioner och ockupation?

Varje irakisk familj bär på en tragedi. Om en ockupationsmakt mördade er familj, ert barn? Om de torterade er far och mor? Sköt er bror? Våldtog er syster? Sprängde er älskade i småbitar? Bombade er stad med napalm och stridsgas som USA gjort i Irak.
Skulle ni ta till vapen mot dessa rovdjur? Jag tror att många av er i en sådan situation skulle välja samma väg som de irakiska motståndskämparna. Och även ni skulle då kallas för terrorister av era fiender.

Ett motstånd mot utländsk ockupation är en mänsklig rättighet, fastslagen i internationell lag. För det finns regler för krig. Man kan läsa om dem i telefonkatalogen. Där står det också att man har rätt att göra motstånd om landet ockuperas.

De som kämpar mot ockupationen av Irak och Palestina är frihetshjältar, är frihetshjältar i samma kategori som de som kämpade mot den nazistiska ockupationen under andra världskriget, är frihetshjältar i samma kategori som Nelson Mandela, är arvtagare till det hjältemodiga Vietnamesiska folket.

Det irakiska motståndet är inga terrorister, inga fiender till demokratin. Tvärtom de är demokratins fackelbärare eftersom de grundar demokratin på vad de irakiska folket tycker och det irakiska folket vill att USA ger sig av och då måste man kasta ut dem.
Irakierna har gjort en enorma insatser för de hotade folken i Iran, Syrien, Kuba, Nordkorea, Venezuela och andra länder som stämplats som »tyranniets utposter» eller länder som stöder terrorism. De irakiska befrielsekämparna skapar alltså fred på andra platser i världen, och räddar därmed liv i massomfattning.

Till detta brottsliga krig ville också liberalerna skicka svenska soldater, de ville att jag och mina lumparkompisar skulle skickas till Irak för att dö. Så är det alltid arbetargrabbar och tjejer som ska dö i de liberala frihetskrigen i Vietnams djungler eller Iraks öknar. Jag har ett förslag. Jag kan tänka mig att under ett villkor gå med på att skicka svensk trupp till Irak. Och det är att vi skickar hela det svenska folkpartiet. Det är väl cirka 5 000 man. Nätt och jämt en brigad.
Klä dem sedan i ridbyxor och tropikhatt och de kan komma att bli ett med sin koloniala retorik.

Jag har också ett tips på vägen till denna svenska kontingent av 5 000 Folkpartister i dess sökande efter massförstörelsevapen. Leta i trakterna, runt östra Medelhavet, kring Tel-Aviv. Här har vi ett land som bryter mot fler FN-konventioner än vi har tid att räkna upp här idag, en rasistisk apartheidstat som bedriver ett folkmord på palestinier.

Mot denna terrorstat så fortsätter palestinierna den heroiska intifadan. Det palestinska folkets fortsatta motstånd mot ockupationen. Vidare fördömer idag också de krafter i Sverige som ställer sig bakom sionisternas blodbad. Vi förväntar oss inte att Laila Freivalds ställer sig på barrikaderna och fördömer Israel, vi väntar inte heller på de som talar vacker om palestiniernas rättigheter men ständigt prisger just dessa rättigheter.

Leve Intifadan säger vi kommunister,
Det palestinska folket har valt en väg som leder till frihet, de har valt upprorets väg.
Vi stödjer denna väg men vi har också en egen barrikad att bygga. Bojkottens barrikad.
Bojkotta Israel köp inga israeliska varor, kräv att Sverige river upp EU.s handelsavtal med Israel och bryt varje diplomatisk förbindelse med terrorstaten.
Det är solidaritet i handling.

Kamrater och antiimperialister
Jag har pratat länge om vad vi anser vara fel i dagens samhälle, och jag skulle tyvärr kunna hålla på länge till och kommer göra så också innan vi kan avsluta med några ord om framtiden.

För visst är det sjukt att när vi kritiserar detta system och vår verklighet så möts vi av experter på ledarsidor och i tv-sofforna som förklarar för oss att det beror på att vi som protesterar är drömmande nostalgiker. Jag är 24 år, hur kan man ha blivit nostalgisk innan man ens fått sitt första förstahandsköntrakt?

Men ingen har frågat oss om vi ville ha ett Sverige där värnpliktstjänstgöring nu ska leda till utlandstjänst och där först Amerika ska bomba skiten ur alla oljerika länder och sedan ska Sverige komma med en alldeles egen Battlegroup och inte med fältsjukhus, vattenslang eller hartass utan med en jas division, en u-båt, tre örlogsfartyg och ettusenniohundra mekaniserade soldater i pansar som en gång riddarna på korståg mot svartskallar i öster och söder.

Ingen har frågat oss om vi vill ha en demokrati som innebär mer av EU, krig, stängda gränser och de rikas mer ökade rikedom.
Ingen har frågat oss om vi vill ha ett Sverige där pensionärerna ska behöva gå utan tänder i munnen, där postkontoren stängs och tiggarna drar runt i det som en gång lovades bli ett folkhem.
Ingen har frågat oss om den långa kampen våra föräldrar och deras föräldrar fört i det här landet för frihet, jämlikhet och broderskap skulle ges upp och ersättas av rättslöshet, casinoekonomi och alla skitstövlars arrogans spottat oss i ansiktet.

Kamrater,
Dumheten har för tillfället segrat över förnuftet. Men detta är bara början.
Det är handlingen som förändrar.
Motståndaren har inte respekt för något annat än våra handlingar.

Och här står vi inte ensamma en och en utan tillsammans. Tillsammans med det irakiska folket i dess motståndskamp som värmer i hjärtat. Likaså det palestinska. Det går att ockupera ett land men det går aldrig att krossa ett folks motståndsvilja. Det är härligt, det är uppmuntrande.
Tillsammans med de hundratusentals som protesterade mot Iraks krig, de som röstade nej till EMU och alla vi som deltar på detta möte.
Tillsammans kan alla vi som kämpar för ett annat samhälle, ett rättvist samhälle, ett socialistiskt samhälle lyckas vända det här landet på rätt köl igen och skapa ett samhälle där landets alla resurser ägs gemensamt och planmässigt och fullt ut används för att utveckla alla delar av samhället och tillfredsställa folkmajoritetens behov.

Skapa ett Sverige där alla frågor som rör samhället underställs folkets prövning och beslut, varje dag och på alla nivåer.
Skapa ett Sverige där det finns arbete till alla och vi delar på jobben genom att först införa 6 timmars arbetsdag och sedan 4 och jobbet förvandlas från ett nödvändigt ont till en livsnödvändighet.
Skapa ett Sverige där alla har lika rätt till gratis vård, där äldre bjuds ett tryggt och värdigt liv, där alla barn och ungdomar ger möjlighet att utveckla sina talanger i en skola för alla.
Och på sikt en värld där länder och folk tillåts leva i fred och kunna utvecklas i den vilken riktning de själva önskar, utan att riskeras att bombas och ockuperas.
Låt oss anta utmaningarna, organisera oss och gå till motangrepp så kan vi alla tillsammans se framtiden an med tillförsikt.

RÖD FRONT Kamrater!