Masoud Vatankhah är medlem i Ingen människa är illegal, en organisation som arbetar med att hjälpa gömda flyktingar i Sverige. Han har full förståelse för att flyktingar som avvisats från Sverige väljer att gå under jorden, eftersom han anser att Sverige inte följer de mänskliga rättigheterna.
Tove Janzon
Ingen människa är illegal består av olika arbetsgrupper och finns idag i Göteborg, Stockholm, Uppsala, Östersund och Norrköping. I Göteborg, där Masoud Vatankhah ingår, bildades arbetsgruppen 2001.
– Det var vid den här tiden som vi märkte en förändring och att allt fler flyktingar valde att inte lämna landet när de hade fått avslag. Fler och fler stod utanför det sociala skyddsnätet och var i behov av stöd, berättar Masoud Vatankhah som förklaring till varför organisationen bildades.
Det är just detta stöd som Ingen människa är illegal vill bidra med. De hjälper gömda flyktingar med allt från praktiska saker som att fylla i blanketter, till att se till att deras barn får tillgång till den gratis sjukvård och skolgång som de har rätt till. Dessutom samlar organisationen in pengar för att ge så många gömda flyktingar som möjligt en dräglig vardag. Något som Masoud Vatankhah anser att de inte har idag.
– Efter att det har tagits ett beslut om att en flykting ska avisas har den inte längre några rättigheter. Vuxna har exempelvis bara rätt till akutsjukvård. De har inte heller några pengar eftersom de inte har rätt att arbeta. När vi får kontakt med dem är det oftast deras sista utväg, förklarar han.
Varför väljer då flyktingar att gå under jorden? Masoud Vatankhah är övertygad om att det beror på Sveriges allt hårdare flyktingpolitik. Han kom själv till Sverige i slutet på 1980-talet, i samband med kriget mellan Iran och Irak, och kan se tydliga skillnader sedan dess.
– Jag var på väg att bli inkallad till militärtjänst och valde då att fly. Detta räckte för att bli sedd som skyddsbehövande och beviljas asyl. Idag är det inte garanterat att människor som riskerar tortyr i sina hemländer ses som skyddsbehövande. Det är en stor förändring.
Som Masoud Vatankhah själv påpekar är detta med Sveriges förändrade flyktingpolitik inte något som bara får uppbackning av hans personliga upplevelser, utan stämmer även överens med Migrationsverkets egen statistik. Där framgår det att av dem som har sökt asyl de senaste åren har cirka tio procent fått sin ansökan beviljad. Detta kan jämföras med att över 40 procent av de asylsökande fick asyl år 2000.
Masoud Vatankhah ser bara en förklaring till denna drastiska minskning av beviljade asylansökningar:
– Som bekant har inte världen blivit tryggare. Det måste alltså bero på att myndigheterna har förändrat sin bedömning, slår han fast.
Masoud Vatankhah är även djupt kritisk till hur Migrationsverket sköter hanteringen av de asylsökande.
– Idag kan flyktingar få vänta i flera år på ett utlåtande från myndigheterna. Detta eftersom myndigheterna väntar med att ge ett svar i förhoppning om att situationen i den asylsökandes hemland ska bli bättre, så att de kan skickas hem igen.
Masoud Vatankhah ser inga som helst ursäkter för det psykiska lidande som Sverige utsätter människor på flykt för, genom den ovisshet som dagens långa asylprocesser innebär.
Detta med hur Sverige behandlar de människor som kommer hit för att söka skydd är något som Masoud Vatankhah återkommer till vid upprepade tillfällen. Han tror att det var just detta som var den utlösande faktorn till de stora protesterna för flyktingamnesti, som ägde rum år 2005.
– Jag tror att de apatiska barnen var en chock för många. Försvaret av de mänskliga rättigheterna finns i den svenska identiteten och Sverige har länge gått i spetsen för kampen för dessa rättigheter. När människor såg svårt sjuka barn utvisas från Sverige, liggande på bår, insåg de att Sveriges flyktingpolitik inte längre är vad de trodde, och då protesterade de.
Masoud Vatankhah är säker på att en folklig opinion kan göra att flyktingpolitiken förbättras. Men han poängtera att det handlar om en försvarskamp.
– Idag befinner vi oss långt ifrån de mänskliga rättigheterna. Det senaste 20 åren har det bara blivit sämre, ibland har det gått fortare och ibland långsammare. Det är dock tydligt att det är människors kamp som har fått försämringstakten att i perioder bromsas upp. Det är därför det är så viktigt att fortsätta kämpa.
Masoud Vatankhah tror att flyktingpolitiken bara kommer att bli bättre om fler människor engagerar sig i frågan. Han litar inte på att politikerna kommer att göra något av sig själva och tror inte heller att den borgliga regeringen kommer att innebära någon kursändring för flyktingpolitiken.
– De försämringar som har skett har genomförts av moderaterna och socialdemokraterna tillsammans. Dessa partier samarbetar inte så ofta annars, men de gör det när det gäller vapenhandel och flyktingpolitik. Där kan man snacka om ondskans axelmakter.
Det är även dessa partier som Masoud Vatankhah tror utgör det största hotet mot flyktingpolitiken, inte sverigedemokraterna.
– De som fattar besluten verkar tro att Sverige är fullt av sverigedemokrater. Därför spelar de på människors fördomar i hopp om att få fler röster. Idag har vi en situation där flera av de stora partierna driver sverigedemokraternas politik för att, som det heter, hindra att SD kommer in i riksdagen. Det har blivit en pervers demokrati. SD har några få procent och ändå driver som sagt flera av de stora partierna deras frågor.
Masoud Vatankhah anser att de försämringar som har skett i den svenska flyktingpolitiken har medfört att Sverige inte längre följer de mänskliga rättigheterna, som enligt honom är glasklara.
– Om någon befinner sig i Sverige och behöver skydd undan förföljelse ska personen få det. I alla fall om man ska respektera FN:s flyktingkonvention, säger han och poängterar återigen att de mänskliga rättigheterna inte möjliggör någon tolkningsfrihet.
Denna förändring, med hur Sverige efterlever de mänskliga rättigheterna, anser Masoud Vatankhah även har fått konsekvenser för synen på flyktingar. Han tycker att en av de tydligaste förändringarna av svensk asylpolitik är hur flyktingpolitiken har förskjutits från att handla om mänskliga rättigheter till någon form av säkerhetstänkande.
– Flyktingarna från Latinamerika på 60-70-talet sågs som hjältar, de var människor som inte accepterade förtryck. Idag pratar man istället om brottslighet och flyktingar i samma mening.
Masoud Vatankhah menar att problemet med detta inte enbart är att fokus flyttas från de förföljdas rätt, utan även att det sprider främlingsfientliga stämningar.
– Idag nämns flyktingar så ofta i samband med brottslighet, som bland annat smuggling, trafficking och terrorism, att många människor har börjat förknippa själva ordet flykting med något brottsligt.
Enligt Masoud Vatankhah är detta inte heller den enda skillnaden som har skett i hur man pratar om flyktingar. Han anser att det idag ofta görs en sammanblandning mellan arbetskraftsimport och flyktingpolitik.
– Idag pratar ingen om rättigheter utan istället om läget på arbetsmarknaden. Huruvida Sverige är i behov av arbetskraft eller inte. Om man har arbete eller inte ska aldrig få avgöra om man får asyl, säger han bestämt.
För Masoud Vatankhah finns det bara en väg som kan leda till en bättre flyktingpolitik och ett mer mänskligt samhälle.
– Man får aldrig sluta kämpa.