Som journalistiskt verk är det inte mycket att hänga i julgranen, allt som Josefsson avslöjar har varit känt sedan länge. Vänsterpartiet har ju skrivit en egen rapport i ämnet, »Lik i garderoben» som publicerades 1993. Det Josefsson tillför är lite smaskiga historier som att Lars Werner, dåvarande VPK:s ledare, bad om och fick sprit av östtyska ambassaden till sitt 40-årskalas, och att Urban Karlsson, den förre internationella sekreteraren, angav dem i partistyrelsen som uttalat kritik mot östblocket till den östtyska ambassaden.

Vårt moderparti, Kommunistiska partiet - KPML(r), hade en annan inställning till den så kallade realsocialismen än vad VPK hade. KPML(r) bildades bland annat utifrån en kritik mot utvecklingen i Sovjet. Det var en utveckling som gick från det som är socialismens kärna - det folkliga deltagandet och engagemanget, vilket ersattes av en alltmer korrupt byråkrati.

Men Josefssons huvudpoäng i programmen är inte att kritisera VPK:s stöd till de korrupta öststaterna, utan det hela mynnar ut i ett hetsigt angrepp på kommunismens ideologi. Är man kommunist så är man per definition inte demokrat, punkt slut. Inga diskussioner eller motbilder medges. Janne Josefsson blir en del av den antikommunistiska kampanj som reaktionen och borgerligheten fört i många år.
Varken Lars Ohly, eller någon av de andra vänsterpartisterna klarar av att stå upp och leverera en motattack till den antikommunistiska hetsen. Inte så konstigt heller, de är ju inte kommunister annat än till ord.

Vi menar att vi kommunister är de största demokraterna, för vilka är det som försvarar demokratin idag? Vi kommunister är ju konsekvent motståndare till EU, en union som flyttar alltmer makt till Bryssel, där besluten i hög grad tas bakom lyckta dörrar och utav tjänstemän som inte är folkvalda. Vi bekämpar EU:s terrorlagstiftning som gör att svenska organisationer förhindras i sitt solidaritetsarbete med befrielserörelser i förtryckta och ockuperade länder.
Vi bekämpar byråkratiseringen av kommuner och landsting som gör att alltmer beslut tas av tjänstemän som inte kan ställas till ansvar. Vi kräver att svenska folket ska få säga sitt om EU:s nya grundlag i en folkomröstning, när Göran Persson och riksdagsmajoriteten säger blankt nej. Listan kan göras ännu längre.
Så är det idag och så har det varit förr. Kommunister har genom historien alltid stått i spetsen i kampen för demokratin; i kampen för allmän rösträtt och i kampen mot nazismen och fascismen, för att nämna några exempel.

Men vi kämpar inte bara för dagens demokrati, utan också för morgondagens. Vi vill spränga den nuvarande demokratins bojor och har en vision om en socialistisk demokrati. Socialismen innebär en revolutionär fördjupning av demokratin; att människor får verkligt inflytande över hela samhällets alla delar på alla nivåer, så att de kan delta mer aktivt i styrandet av samhället än att bara lägga en lapp i en urna vart fjärde år. Vår vision är att styrandet och förvaltandet av samhället blir en angelägenhet för den stora massan av befolkningen, genom att debatten förs och besluten tas dagligen - i bostadsområden, på arbetsplatser, i fackföreningar, i folkrörelser och genom många andra forum.

Josefssons antikommunism tas emot med öppna armar av medierna i Sverige och hetsen mot kommunismen och vänsterpartiet fortsätter, ivirigt påhejeade av de borgerliga partierna och socialdemokraterna. De övriga partierna kommer lätt undan och ingen pratar om att granska deras historia. För vad skulle då komma fram om internering av antifascister under andra världskriget? Och vad skulle komma fram om stöd till apartheidregimen i Sydafrika eller Pinochets fascistdiktatur i Chile?

Det är inte särskilt konstigt att antikommunismen trappas upp nu. Allt fler, framförallt ungdomar, börjar protestera mot USA-imperialismens självpåtagna rätt att bomba länder tillbaka till stenåldern, allt fler ifrågasätter Israels ockupation av Palestina, allt fler kräver rätten till riktiga arbeten med riktig lön, allt fler ställer sig frågan om det inte finns något annat sätt att organisera samhället. Antikommunismen riktar sig mot tanken på ett annat samhälle, som sätter folkflertalets intressen först, istället för storföretagens jakt på allt större vinster.