– Man vill ju ha tillsvidareanställning så att man kan planera sitt liv, säger Terese Wikström som arbetar som timanställd inom äldrevården i Göteborg.

Hon känner igen sig i rapporten när den visar hur hög arbetslöshet och tillfälliga anställningar sammanfaller med dålig hälsa bland ungdomar.
– När man är timanställd får man exempelvis jobba dubbla pass ibland, man sover dåligt och äter dåligt. Sen så skapar det en otrygghet i hela livssituationen när man inte vet hur mycket man kommer få jobba den följande månaden. Vissa veckor har jag jobbar 14 timmar, medan jag arbetat 40 timmar andra veckor, berättar Terese Wikström.

Sedan 1998, då man började mäta ohälsa på det sätt som man gör idag, har ohälsan försämrats oavbrutet bland 20-29-åringar. För de som är mellan 20-24 år har ohälsan ökat med drastiska 70 procent och för de som är mellan 25-29 år har den ökat med 60 procent. Framförallt är det kvinnor i de båda åldersgrupperna som drabbats.

Författarna till LO-rapporten menar att det utanförskap som arbetslösheten skapar i sig är en orsak till ohälsa. Framförallt leder utanförskapet till psykiska besvär och missbruk.

De tillfälliga anställningarna leder till en känsla av oro och missnöje, som Terese Wikström också vittnar om.

Undersökningen visar samtidigt, precis som ett flertal liknande studier gjort tidigare, att så gott som alla unga människor (96 procent) vill ha fast arbete. Dessutom vill mer än hälften av de deltidsarbetande unga kvinnorna jobba mer.
– Jag kommer från Boden, men fick ingen fast anställning där, utan bara vikariat. Ibland ringde de upp mig helt desperata klockan sex på morgonen och frågade om jag kunde börja jobba en halvtimme senare på något ställe jag aldrig varit på innan. Kanske hade jag inte flyttat därifrån om jag fått fast jobb, eller så hade jag åtminstone flyttat senare, säger Terese Wikström.

Samtidigt går trenden på arbetsmarknaden åt ett helt annat håll än mot fasta jobb. Antalet heltidsanställningar har minskat kraftigt. Av alla unga kvinnor inom LO så saknar nästan hälften en heltidsanställning och var tredje ung manlig LO-medlem gör detsamma. Och trots att i princip alla ungdomar strävar efter en fast heltidsanställning så har mer än var sjunde ungdom en tidsbegränsad anställning.
– Nästan ingen av mina kompisar, varken killar eller tjejer har fast jobb. Många är timanställda, vissa arbetar som vikarier och en del är arbetslösa, berättar Terese Wikström.
– Att gå via arbetsförmedlingen är den längsta vägen om man är arbetslös, menar hon. Jag har inte fått nån hjälp där, bara en massa möten med såna som ska ta hand om arbetslösa ungdomar, sedan ska man fylla i två miljoner blanketter som de skickar tillbaks till en för att de är fel ifyllda… Det man helst vill är ju bara att skaffa ett bra jobb som man trivs med.

När Terese Wikström inte fick någon hjälp från arbetsförmedlingen fick hon istället ta saken i egna händer.
– Jag försökte ju först få jobb redan innan jag flyttade hit men det var naturligtvis omöjligt. Så det slutade med att jag satte mig med telefonkatalogen och ringde varenda äldreboende i hela Göteborg när jag hade flyttat hit, och tillslut fick jag tag i ett timjob.

På den nya »flexibla» arbetsmarknaden har det också blivit allt vanligare med så kallade provisionsjobb, arbeten där en stor del av lönen beror på exempelvis hur många produkter man sålt. Väldigt många ungdomar har idag erfarenhet av att ha jobbat med någon form av telefonförsäljning.
– Jag hade ett sånt jobb där jag skulle få människor att skänka en krona per dag. Jag satt där i ett kalt rum med en trasig stol, en telefon och en lång lista med telefonnummer. Jag var provanställd i två dar men lyckades inte få något napp, så jag slutade. Jag fick inte ett öre för de två dagarna, berättar Terese Wikström.

Även om väldigt många ungdomar påverkas av den osäkra arbetsmarknaden så är det en klassfråga vem som drabbas. Det som är avgörande för en ung människas möjlighet till fast heltidsanställning är föräldrarnas socioekonomiska status, de ungas egen utbildning och klasstillhörighet samt kön. Värst drabbade är de unga LO-kvinnorna och därefter kommer de unga LO-männen. Dessutom löper barn till utlandsfödda särskilt stor risk att hamna i långtidsarbetslöshet, liksom ungdomar i storstäderna.

Har man däremot högutbildade föräldrar med god ekonomi löper man liten risk för att bli arbetslös eller för att tvingas arbete under en tidsbegränsad anställning, särskilt om man bor i en småstad.

Den höga ungdomsarbetslösheten gör också att unga etablerar sig allt senare på arbetsmarknaden. 1990 hade 70 procent av ungdomarna förvärvsarbete vid 20 års ålder, medan 70 procent av ungdomarna hade förvärvsarbete så sent som vid 27 års ålder 1999, enligt rapporten.
– Idag är situationen helt enkelt omöjlig för unga på arbetsmarknaden. Det är ungefär så att »jag kände någon som visste någon som kanske hade ett halvtidsvikariat», säger Terese Wikström.