Det är tragiskt att se att hur Kubasolidariteten överges så fort den ifrågasätts av det nyliberala etablissemanget. Inte minst eftersom det givits ett alldeles utmärkt tillfälle att motsäga sig hetsen och lögnerna som riktas mot Kuba.

Nyligen angreps RKU för vår Palestinakonferens, som påstods stödja terrorism. Vi försvarade då konferensen och backade inte en tum politiskt. Vi insåg det utmärkta tillfället att föra ut ståndpunkten att palestinierna har rätt att göra motstånd mot ockupationen. UV har på sistone haft samma chans att sprida en bild av Kuba som går emot den liberala propagandan om »diktatur».

Vad säger då UV om Kuba? Till exempel påstår Fraurud på UV:s hemsida den åttonde oktober att valen på Kuba är organiserade så att det är »extremt svårt att påverka» och att de därmed inte är demokratiska. Det är inte sant, tvärtom har Kuba ett demokratiskt system som är mycket djupare än det vi är försedda med i Sverige. För att kunna bli folkvald måste du från början få förtroende i det kvarter där du bor, och sedan går processen »uppåt». Problem med politiker som helt saknar förtroende bland sina väljare undviks på så vis. Det är fegt översitteri att likt Fraurud döma ut det kubanska systemet som odemokratiskt, eftersom det är annorlunda jämfört med det borgerligt demokratiska system som UV och dess moderparti är ohjälpligt fast i.

Det må vara sant som Fraurud skriver att det finns en tendens till överromantisering inom delar av vänstern vad det gäller Kuba. De svåra åren under 1990-talet, då Kuba var tvunget att finna vägar fram efter de stora förändringarna i världen som Sovjetunionens sammanbrott innebar, har satt spår som inte läkt helt ännu, trots att landet håller på att resa sig. Det finns ingen anledning att dölja de problem som finns, tvärt om gäller det att få bukt med dem. Det har vi dock full tilltro till att det kubanska systemet är berett och kapabelt att göra. Dessutom anser vi att osaklig och feg kritik av det slag som UV:s ledning ägnar sig åt är ett mycket större problem för Kubasolidariteten och antiimperialismen i Sverige än tendenser till överromantisering.

Frågan är hur Ung Vänsters medlemmar reagerar på den uppkomna situationen. I Sveriges Radios program Front gjordes nyligen en undersökning där bara var tredje av Ung Vänsters distriktsordföranden ansåg att Kuba är en diktatur. Är det då okej att ledningen sviker Kubasolidariteten när det blåser kallt? Är det acceptabelt att vika sig för nyliberala tidningsredaktioner och TV-reportrar?

Det finns ytterligare en dimension i den soppa som UV och Fraurud kokat ihop. I våras blåste det till storm då tidsskriften Ordfront publicerade en intervju med författaren Diana Johnstone, som skrivit boken »Fool's crusade» vilken ifrågasätter den officiella västliga propagandabilden av kriget i Jugoslavien under 1990-talet. Dagens Nyheter hoppade i taket och kallade Ordfront för historierevisionister, ja till och med Ordfronts yttrandefrihet ifrågasattes. Ordfront reagerade fegt och gjorde avbön inför det nyliberala drevet.

Nu agerar UV på precis samma vis som Ordfront. Vad lär det högerpropagandisterna på Dagens Nyheter? Under ett och samma år har de fått två bra exempel på hur »vänstern» lägger sig platt när den attackeras av borgerliga ideologer. Och vad för signaler ger det till dem som vill göra motstånd mot det rådande samhället?

För det är faktiskt så att det förs motstånd. Mot EU, mot nedskärningar, mot krig och ockupation. Vänstern och arbetarrörelsen har alla möjligheter att vara offensiv och gå till motangrepp.

UV lägger sig istället, som sagt, platt. Det är ömkligt att bevittna.

RKU:s position är solklar och kommer inte att rubbas av den antikommunistiska och antikubanska hetsen.

- Vi solidariserar oss med det kubanska folket och dess revolution, och hävdar att det har rätt att försvara sitt socialistiska system mot såväl inre som yttre hot.
- Kuba är ett demokratiskt exempel som inte minst EU-Sverige har en hel del att lära av, till exempel vad det gäller folkligt deltagande i den demokratiska processen och folklig organisering.
- När det blåser kallt gäller det mer än någonsin att stå upp för solidariteten med Kuba.

Vänstern i Sverige kan inte backa för attacker från borgerligheten.