Korttidskontrakt, svarta pengar och vattenläckor. Inget tillhör ovanligheter på en allt mer vilda västern–lik bostadsmarknad. Rebell har träffat två killar som fortfarande kämpar för att få ett förstahandskontrakt på en lägenhet.
Tove Janzon
Niklas Olsson och Axel är båda strax över 20, men har inte fått den start på sina vuxna liv som de för några år sedan trodde att de skulle ha vid det här laget. Båda saknar nämligen, som många andra unga göteborgare, ett förstahandskontrakt på en lägenhet där det är till-åtet att bo.
– Om jag fick en egen lägenhet så skulle det kännas som att jag kom någon vart. Jag vill börja något nytt och starta ett vuxet liv, säger Niklas Olsson som fortfarande bor hemma hos sin mamma.
Han tror dock att många andra har en jobbigare situation än honom och är glad för sin goda relation till mamman.
– Hon gnäller lite ibland för att det luktar målarfärg, eftersom jag tycker om att måla mycket. Men det är småproblem, säger Niklas Olsson.
Axel, som av försiktighetsskäl inte vill stå med sitt efternamn, har visserligen en egen bostad men den är i en källarlokal där det egentligen inte är tillåtet att bo.
– Eftersom lokalen inte är ämnad att vara en bostad är det ont om solljus och ventilationen är dålig, berättar han.
Efter en stund tillägger han också att det finns en vattenläcka i husgrunden, rakt in i hans lägenhet, men som värden än så länge inte har brytt sig om att fixa till.
– Han skyller på vägverket och påstår att det är deras uppgift att fixa det, men jag är tveksam, säger Axel.
Niklas Olsson har småsökt lägenheter ända sen han slutade gymnasiet, men det är först det senaste året som han har börjat söka på allvar.
– Nu söker jag 50-80 lägenheter i månaden, men jag har inte fått gå på en enda visning, berättar han.
Detta trots att Niklas Olsson har ett eget företag och regelbunden inkomst.
Axel söker inte några andra lägenheter just nu då han inte har ork med allt jobb som det innebär. Men han skulle egentligen gärna vilja ha en lite mer stabil lägenhet.
– Det skulle vara skönt att inte behöva oroa sig för att bli utslängd och dessutom vara säker på att luft och liknande är godkänt, förklarar han.
Ingen av dem tror på de lösningar som de borgerliga har presenterat i bostadsfrågan.
– Att släppa loss hyrorna vore helt galet. Ett land borde kunna garantera sina invånare tak över huvudet. Skiter man i det och släpper loss hyrorna på marknaden kommer många att drabbas negativt, säger Axel och syftar på förslaget om marknadshyror som lanseras av flera av de borgerliga ungdomsförbunden.
De är också väldigt skeptiska till den utförsäljning av allmännyttan som håller på att ske främst i Stockholm.
– Det kommer att göra en redan svår situation värre för alla som inte har så mycket pengar att röra sig med, tror Niklas Olsson.
– Ja, och ungdomar och andra ekonomiskt svaga grupper kommer att drabbas hårdast, fyller Axel i.
Niklas Olsson nickar instämmande. Han har själv inte tillräckligt med pengar för att kunna köpa en bostadsrätt och tycker att det är viktigt att det finns en hög andel hyresrätter.
Axel tycker också att det är viktigt att tydliggöra vad allmännyttan är för något.
– Det påstås ofta i debatten att ingen äger allmännyttan och att de därför kan sälja den. Men det är ju något som har byggts upp och ägs gemensamt av folket, poängterar han.
De är överens om att det bara finns en lösning på den bostadsbrist som nu råder i många av Sveriges större städer.
– Det behövs ett ordentligt byggande. Av främst små billiga hyresrätter, säger Axel.
Anledningen till att detta inte redan görs tror de är flera.
– De tjänar mer på att bygga lägenheter för dem som har gott om pengar, säger Niklas Olsson.
Axel instämmer men tror också att det beror på de dåliga arbetsförhållanden som många unga har.
– Många unga har osäkra anställningar och ingen fast inkomst. Då blir det otryggare att ha dem som hyresgäster, förklarar han.
Båda hoppas att deras egen boendesituation ska lösa sig snart, men är mer tveksamma till att det kommer att ske någon större förändring mer generellt.
– Den bostadspolitik som har förts i flera år försämrar ungas möjligheter till en fast bostad. Det är politiken som måste förändras, säger Axel.
Fakta om ungas boende
Enligt en nygjord undersökning av Sven Bergenstråhle, bostadsforskare på Hyresgästföreningen, saknar 408000 personer i åldrarna 20-27 år egen bostad. Av dessa svarar 245000 att de vill och har ekonomisk möjlighet att skaffa sig en egen bostad.
Med egen bostad menas att en person har förstahandskontrakt på en hyresrätt, eller äger sin bostad.
Undersökningen visar också att minst 100000 personer i åldrarna 20-27 år bor i andra hand (vilket är 40000 fler än 1997).
Ytterligare 308000 unga saknar en egen bostad och bor till exempel hos föräldrar, släktingar, är inneboende, hyr studentrum eller delar bostad med kompisar.
Rapporten visar också att det skulle behöva byggas 150000 nya lägenheter, för att tillfredställa efterfrågan hos de 245000 unga mellan 20 och 27 år som saknar en egen bostad trots att de har ekonomisk möjlighet att ha detta.
Den siffran tar hänsyn till att en del av de unga som saknar bostad vill dela boende. Rapporten visar också att det bara är knappt 40 procent av 20-23-åringarna som har en egen bostad. Det innebär att antalet ungdomar utan egen bostad har ökat markant de senaste tio åren. Även bland de lite äldre ungdomarna, 24-27 år, är trenden negativ.
Framförallt är det hyresrätter som efterfrågas. Bland dem som saknar en egen bostad är detta den absolut mest efterfrågade boendeformen.