Svenska Akademien tjänar som förebilder för många ungdomar och som en frisk fläkt i en annars ganska åsiktslös bransch. När jag planerade mötet med Akademiens främsta tyckare var jag väldigt nyfiken på vart alla åsikter och fyndiga texter kommer ifrån.

När jag ställer frågan om vad de tycker om dagens regering suckar Sture och säger att det är samma sak som innan. Att enda skillnaden är att Alliansen är ärligare med vilken politik de har tänkt driva och att de arbetar snabbare med att sälja ut vårt samhälle.

Ivan utbrister att Alliansen är ett riktigt rövarband som snor från de fattiga och ger till de rika. Han tycker även att de kom till makten av fel anledning. Att det berodde på att folk var trötta på sossarna och behövde något nytt, men att det kommer att bli en dyr läxa för folket. Han förstår inte heller varför det inte finns en större opinion emot borgarna, varför ingen sätter sig upp emot att de stjäl från oss.

Sture tycker inte att vår felslirning handlar om vilken regering vi har. Problemet går utanför det. Han anser att det är bristen på gemensamma sociala ambitioner som ställer till det. Bristen på omsorg och kreativitet samtidigt som ekonomin får styra över alltihopa.

Han tycker att det är synd att människor är så självupptagna och att det känns som att alla rörelser är urlakade. Han tror att det som har blivit viktigt för folk är prylar och avbetalningar istället för att intressera sig för omvärlden.

Ingen av dem tror på parlamentarismen som lösning. Båda verkar ha en dröm om ett klasslöst samhälle där förändring och utveckling måste genomsyra allt.

De tycker inte att det finns några färdiga svar på hur samhället ska se ut och de tror att man antagligen aldrig kan bli helt nöjd. Men de är också överens om att det finns många bättre alternativ än det vi har nu.

Ivan tycker att det kommunistiska samhället är värt att sträva efter. Han ser behovet av att organisera samhället underifrån och att alla måste samarbeta snarare än konkurrera med varandra. Vidare påpekar han att varje samhälle måste få välja sin egen väg och utvecklas i sin egen riktning. Att man måste utgå från verkligheten för att kunna nå målen. Men han tror att det kommer att ta tid.

I flera av bandets texter så pratas det om att vi måste vakna upp och göra något åt samhället som det ser ut idag, så jag frågar vad de anser att vanligt folk bör göra för att påverka systemet i rätt riktning.

Ivan tycker att vi måste släppa alla nojjor om att bli accepterade och att passa in i det fack vi har hamnat. Att man måste våga släppa sina roller och våga förändringen, eftersom det är vanligt folk som har allt att vinna på att slippa konsumtionssamhället.

Han fortsätter genom att säga att vi måste inse att om vi förändrar oss själva och våra egna attityder så kommer hela samhället att förändras.

Sture fyller i att vi måste leta efter saker att göra, att hitta lösningar och sträva framåt. Att det är viktigt att själv lyfta ämnen i privata samtal och ifrågasätta jargonger.

De tycker att alla ska få välja själva i vilken grad de vill engagera sig. Att det handlar om att kunna leva sitt liv som en förebild för andra, men samtidigt inte bränna ut sig.

Ivan säger att man måste gå från ord till handling och försöka bidra till ett igångsättande. Att revolutionen måste komma inifrån och att den inte kan bygga på en personkult.

Inspirationen till grabbarnas texter kommer från många håll. Alltifrån olika religiösa mystiker och politiska filosofer till människan de satt bredvid på bussen igår, eller nyheterna på tv. Även andra musiker och diktare inspirerar. Bob Marley och Peps Persson är givna förebilder, men också Povel Ramel och Ebba Grön.

Ivan jobbar efter principen inte en dag utan en rad medan Sture koncentrerar sig på att försöka rimma för att gymnastisera hjärnan och tvinga sig själv att tänka i vidare banor.

Samarbetet dem emellan fungerar bra och de är överens om att det inte pågår någon censur i bandet. Man behöver bara stå för den text man själv skrivit. Självklart finns det en viss anda som präglar bandet, men de anser ändå att de lyckas hålla högt i tak för olika uttryck.

Ivan tycker att det är häftigt att få skapa kollektivt och att det är skönt att få ge uttryck för sina åsikter. Sture hoppas kunna ge sina lyssnare det där ”jävlar anamma” och självförtroendet som krävs för att börja en förändring. Han hoppas även kunna lyfta tankeskisser och funderingar hos publiken, men vill inte leverera några färdiga svar.

Båda uttrycker hur underbart det är att få lov att stå på en scen och förmedla sina åsikter till publiken och få den direkta responsen. De konstaterar att de har det bra som kan få syssla med det de brinner för på heltid, i en så tolerant och inspirerande miljö.

Jag går från intervjun mer inspirerad än någonsin och konserten senare på kvällen var en av de bästa jag varit på! Tack även till Kapten Röd som har gett mig en ny ljuspunkt i skivhyllan!