Fritidsledaren Norberto Cornaglia, eller Pelusa som alla kallar honom, tar emot i Mixgårdens entré. Det är fortfarande tidigt men ändå har flera ungdomar redan hittat hit. Vi sätter oss ner för en pratstund om hur Mixgården, som ligger i Göteborgsförorten Hammarkullen, arbetar för att ge ungdomar en meningsfull fritid. Pelusa berättar att Mixgården är en kommunal verksamhet som riktar sig till ungdomar mellan 13 och 20 år, men de flesta som kommer hit är mellan 15 och 17 år. Det märks direkt att Mixgården inte är en vanlig fritidsgård.
– Vår verksamhet här i Hammarkullen är viktig eftersom våra ungdomar kommer från arbetarklassen och fattigare familjer. De har mindre möjlighet, ekonomiskt, att söka sig till aktiviteter utanför sin egen stadsdel, som att åka in till stan för att fika. Här kan de träffa sina kompisar för att umgås med varandra, förklarar Pelusa.
Han fortsätter att berätta om Mixgårdens strategi för att möta de problem med arbetslöshet, trångboddhet och utanförskap som finns i Hammarkullen.
– Vårt mål med verksamheten är integration, delaktighet och att ungdomarna ska få en medvetenhet i förhållande till området här, säger Pelusa, och fortsätter:
– Vi jobbar med områdesperspektiv som innebär att vi ser våra ungdomar som en del i en verklighet. Vi har en strategi för att samarbeta med föräldrar, med bostadsbolaget här ute, de politiska krafter som vill aktivera ungdomar, skolan och socialkontoret.
Mixgården nöjer sig inte med att begränsa sin verksamhet till ungdomsgårdens lokaler, utan har varit aktiva i protester mot nedskärningar i Hammarkullen, och i rörelsen för flyktingamnesti som var aktiv för några år sedan. Pelusa förklarar att det är en viktig del i det sociala arbete Mixgården bedriver.
– Kollektivet har stor betydelse för att påverka individen, och händer det något i Hammarkullen måste vi ha antennerna ute och vara aktiva i kollektivet.
Samtalet glider in på fritidsgårdens resurser, och vilket stöd Mixgården får från kommunen och politikerna. Pelusa berättar att politikerna under 1990-talet gjorde försök att stänga Mixgården, men det lyckades inte. Hammarkulleborna mobiliserades till försvar av sina ungdomars fritidsgård.
– Vi har folket här ute att tacka för att vi fick vara kvar. Efter de stora protesterna under 1990-talet så har vi inte haft några problem, säger Pelusa.
– Det är viktigt att sådan här verksamhet sköts av det offentliga. Det finns massor av ideella projekt som till exempel Lugna gatan, och det är bra. Men det fungerar inte att ideella krafter tar över ungdomsverksamheten.

Ute i Mixgårdens lokaler träffar vi Ari Amin. Han berättar att han brukar komma hit ungefär tre gånger i veckan, och han tycker att det är personalen som gör Mixgården speciell.
– Det är de som gör att man vill komma hit. Det känns som att de vet hur de ska möta ungdomar, och inte som de läser ur en bok. Vi sätter regler tillsammans, och anpassar dem efter en själv, säger Ari Amin, och lägger till:
– Men är det någon som inte följer reglerna så portas de en vecka, eller så.
Från en soffa alldeles bredvid ropar någon till Ari Amin: ”Såg dig på TV!”. Ari Amin deltog nämligen nyligen i SVT-programmet Debatt med Stina Dabrowski. Temat var ungdomsvåldet.
– Mixgården betyder mycket för området. Jag tror att kriminaliteten skulle vara dubbelt så stor om den inte funnits, berättar Ari Amin.
Tror du verkligen det?
– Jag tror inte, jag vet. Om fritidsgården inte funnits hade folk varit ute på torget och hängt, och kanske hittat på dumheter. Nu kan vi åtminstone vara här och träffas. Egentligen tycker jag att det behövs fler fritidsgårdar, säger Ari Amin.

Vid ett annat bord sitter en tecknare som ska vara där varje onsdag och teckna åt ungdomarna. Förslagen haglar från alla håll. Vid bordet sitter Alfredo Serko.
Vad brukar ni göra på Mixgården?
– Vi är här och träffar kompisar, kollar på TV och spelar biljard. För mig betyder gården mycket, svarar Alfredo Serko.
Vad skulle ni ha gjort om fritidsgården inte funnits?
– Ja, jag vet inte riktigt, säger Alfredo Serko dröjande. Sedan fortsätter han med ett skratt:
– Rånat såna som dig med såna fina kameror, och syftar på den digitala systemkamera som lånats till det här reportaget.

Kvällen har precis börjat, och det strömmar fortfarande in ungdomar på Mixgården. Biljardkulorna rullar, pingisbollar studsar och toastjärnet ryker. Imorgon kommer Pelusa och de andra ledarna hålla öppet, och ungdomar från Hammarkullen kommer komma hit. För vad skulle de göra annars?

FAKTA: Fritidsgårdar

Det blir allt färre fritidsgårdar i Sverige. Sedan början av 90-talet har antalet minskat med drygt 200 stycken, enligt organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL).
År 2006 fanns det 1349 fritidsgårdar i Sverige (varav 1164 stycken var kommunägda), vilket kan jämföras med att det år 1990 fanns 1567 fritidsgårdar i landet (varav 1445 stycken var kommunägda). Under samma period har antalet tonåringar i Sverige ökat med 13 procent.
Källa: Rapporten Fritidsanläggningar i Sverige av Sveriges Kommuner och Landsting.