De kalla vindarna blåser för fullt i krisens Sverige. Både bildligt talat genom ökad arbetslöshet och utslagning, men också bokstavligt; Det börjar ju dra mot vinter. Årstiden när man helst sitter hemma och dricker glögg istället för att gå ut. Men ut måste man ju, om inte annat för att handla julklappar. På med en extra tröja och en tjock halsduk och sen är det bara att gå ut och på stan och bidra med några extra julklappskronor till ekonomin.

Julklappar, julmust, julpynt, julmat, julgran, julkalender och julgodis är bara några exempel på vad vi förväntas konsumera. Inte konstigt att konsumtionen brukar slå rekord och inte så konstigt att en viss svensk möbeljätte börjar julskylta redan i början av oktober. De företag som lever på att pracka på oss nya prylar älskar julen för nu måste alla handla. Och har du inte råd, vilket knappast är ovanligt i en tid där folk får sparken på löpande band, så är affären säkert vänlig nog att låta dig handla på avbetalning.

I skolan har vi fått lära oss att julen firas till minne av någon som hette Jesus och föddes i en krubba i Mellanöstern för sisådär 2000 år sedan. Men lätträknade är väl dom som på allvar firar jul för att hedra Jesu minne. Den religiösa myten har mer och mer blivit en ursäkt för att konsumera saker som vi egentligen inte behöver med lite bättre samvete.

På själva dagen då det smäller, här kallad konsumtionsafton, är det för de flesta självklart att klockan tre på eftermiddagen slå på TV:n för att kolla på Kalle Ankas jul. I det traditionella jultemat, signerat Walt Disney, får vi faktiskt i någon mening en bild av julen som den konsumtionshögtid den är. Självklart paketerad i ett rosa skimmer och en mysfaktor som bara Disney kan skapa.

För i den tecknade tomtefabriken är alla lyckliga. Vid de rullande banden ser vi små glada tomtenissar stå och utföra monotona arbetsuppgifter med ett leende på läpparna. Sedan tar tomten själv över och delar skrockande ut klapparna till förväntansfulla barn i den rika delen av världen. Här finns knappast något utrymme för sura miner eller dålig arbetsmiljö. För rätt många barn hade nog satt skrattet i halsen om de istället fått se en kort dokumentärfilm ifrån en av Disneys verkliga fabriker i något låglöneland.

Jag ber om ursäkt för dessa dystra tankar såhär i juletid för inte vill man ju vara någon glädjedödare. Misstolka mig inte, det är inget fel i att konsumera. Tvärt om, vi behöver konsumera för att överleva och behoven är skriande till exempel när det gäller bostäder och välfärdstjänster. Och här behöver vi verkligen ett nytt konsumtionsrekord.

Mitt lilla bidrag kommer här i form av ett julklappstips: Den överlägset bästa presenten vi kan ge varandra är att ta kamp och säga att nu får det fan vara nog med massavskedanden och nedskärningar! Och om inte annat så ger oss julledigheten i alla fall en chans att vila upp oss inför ett nytt år av kamp för socialismen.

Med dessa ord vill vi på Rebellredaktionen önska alla läsare en god jul och ett gott nytt år!