
Venezuela fortsätter byggandet av socialismen genom bland annat jordreformer och en demokratisering av media.
Jesper Pernhall
Tidigare i år vann den progressiva sidan i Venezuela en folkomröstning. Omröstningen gällde ändringar i grundlagen. Den ändring som uppmärksammades i svensk media var att begränsningen av antalet mandatperioder för folkvalda politiker togs bort. Men efter denna seger har de vart relativt tyst som vanligt om vad som händer i detta progressiva land. Efter folkomröstningen proklamerade presidenten Hugo Chávez att en ny epok i det bolivarianska projektet startat. Denna nya era innebär en fördjupning av försöket att föra landet mot socialismen och det är nu den svåraste kampen börjar.
De första tio åren av processen har varit en kamp för att tillfredsställa de mest grundläggande behoven som sjukvård och skola åt alla. Nu skall processen ta ett nytt steg. Samhället ska omformas från grunden genom att förskjuta makten från de folkvalda till folket. Samtidigts sätts dock de viktiga frågorna som säkerheten, kampen mot byråkratismen och korruptionen i fokus. Korruptionen inom det venezuelanska samhället är ett stort hot mot socialismen. Under året har därför kampen mot korruptionen prioriterats vilket bland annat lett till att den förre presidentkandidaten för oppositionen Manuel Rosales i våras åtalades (dock hann han sticka och söka politisk asyl i Peru). Det är inte bara oppositionspolitiker som blivit åtalade utan även guvernörer från regeringspartiet PSUV.
Ett annat viktigt mål för regeringen är att säkra tillgångar till mat och vatten åt folket. För hur ska man annars kunna få förtroende för sin politik och ena det venezuelanska folket för socialismen? Venezuela har länge haft en eftersatt jordbruksindustri. Detta har lett till att Venezuela importerat cirka 70 procent av den mat som konsumerats, trots att man har kapacitet att försörja det egna landet och större delen av Sydamerika.
Under 2008-2009 har kampen för jordreformen intensifierats och prioriterats. Regeringen har gått till attack mot storbönder och skyndat på jordreformen. Detta är ett viktigt steg i att bekämpa den nu akuta matbristen men också för att genomföra visionen om att i framtiden göra Venezuela självförsörjande. En viktig del i jordreformen är att staten har rätt att beslagta jordbruksmark som inte används. Den beslagtagna marken tas i statens ägo och drivs av socialistiska bondekooperativ som istället för att äga marken brukar den. Ett exempel på ett sådant kooperativ finns norr om huvudstaden Caracas där deltagare i Mision Nerga Hipolitan, som hjälper hemlösa bort från gatan och in i ett fungerande liv, är brukare av jorden.
I augusti i år beslutade den nationella radio- och telekommunikationsmyndigheten (Contatel), efter att tidigare i år inlett en granskning av alla sändningstillstånd i landet, att dra in tillståndet för 32 privatägda radiostationer och två regionala tv-stationer. Detta ledde till högljudda protester från högern. Även här i Sverige anklagades Venezuelas regering för att försöka tysta oppositionen. Granskningen gick ut på att myndigheten skickade ut en begäran om uppdatering av uppgifter om ansvarig utgivare och andra tillstånd som behövs för att få sända radio.
De stationer som fått tillståndet indraget hade antingen struntat helt i att svara myndigheten eller skickat ofullständiga uppgifter. Flera kanaler som ägs av en radiokapitalist vid namn Nelson Belforts visade sig ha sänt illegalt i över 30 år. De kanaler som nu tilldelas tillstånd att sända är små lokala radiostationer som finns i bostadsområden eller bland folkrörelser där förankringen hos lokalbefolkningen är deras styrka, istället för de kommersiella kanalerna som stödjer sig på reklam. Dock är inte de nya lokala medierna en toppstyrd megafon för Chávez och regeringen. Dessa radiokanaler granskar kritiskt de folkvalda politikerna och dess politik.
Tittar man på förändringarna som sker i Venezuela idag är det inte förändringar som kommit av sig självt. Det är kampviljan hos det venezuelanska folket under en lång tid som tagit dem dit de är idag. Trots hårt motstånd från den alltmer desperata högeroppositionen som har USA-imperialisterna som sin närmaste bundsförvant har folket lyckats att visa världen att det går att kämpa för socialismen på 2000-talet.