Medan bomberna fälls över Libyen pågår febril aktivitet i såväl den inhemska borgarklassen som bland de utländska imperialistregimerna. USA har redan fullt upp i Irak och Afghanistan men har ändå sett till att stärka sitt inflytande i Libyen också. Frankrike, som varit bland de mest pådrivande i att anfalla Libyen, var också först med att knyta kontakter med oppositionsgruppen Nationella övergångsrådet (»National Transitional Council») som sedermera erkändes som det enda legitima styret i Libyen. Inom landet pågår också en kamp. Det som till en början var folkets kamp mot regimen, har nu delvis kuppats av delar av den gamla regimen allierade med USA-vänliga nyliberaler. Denna del av oppositionen konsoliderade sin makt genom den så kallade »National Transitional Council».

Så, vilka är då dessa? NTC består av 31 personer varav bara 9 är offentliga (av säkerhetsskäl). Låt oss gå igenom några av dessa samt andra ledande gestalter i det av imperialismen erkända »övergångsrådet».

Mahmoud Jibril är utbildad i USA och känd som politiskt nyliberal. Jibril var tidigare ordförande för Gadaffi-regimens så kallade »National Economic Development Board» som han själv beskriver som en tankesmedja med syfte att bereda vägen för privatiseringar i Libyen. I upproret har Jibril även varit ansvarig för förhandlingarna med Frankrike som ledde till att NTC blev erkända som enda legitima styret i Libyen. Denna Mahmoud återfinns också i läckta Wikileaks-dokument där USA:s ambassadör i Libyen beskriver honom privatiseringsivrare och pålitlig USA-vän.

Omar El-Hariri deltog på Gadaffis sida i militärkuppen 1969 och högt upp satt i regimen fram tills 1975 då El-Hariri försökte leda en militärkupp mot Gafaddi.

Ali al-Essawi var tidigare finansminister i regimen och generaldirektör i »Ownership Expansion Program» som startades 2005 med syfte att utöka privatiseringarna i Libyen.

Mustafa Abdul Jalil, ordförande i NTC. Före detta justitieminister i Gadaffi-regimen.

Abdul Hafiz Ghoga, talesman för NTC och före detta ordförande i advokatsamfundet i Libyen. Ghoga har pekats ut av Gadaffis son som Gadaffi-lojal och kappvändare. Ghoga ansågs till en början som rival till Abdul Jalil och Jibril och uttalade sig till en börjat mot utländsk inblandning men har sedan fått rätta sig i ledet.

Abdul Fatah Younis, tidigare inrikesminister och ansedd som mycket Gadaffi-lojal och »nr 2» efter Gadaffi. Ledde förhandlingarna på 90-talet med Storbritannien för att återuppta goda relationer.

Suleiman Mahmoud, tidigare generalmajor under Gadaffi-regimen.

Khalifa Belqasim Haftar, tidigare överste i regimen och boende i USA fram tills upproret.

Det är alltså herrar som dessa som imperialistmakterna valt ut som den »legitima oppositionen». Självklart representerar dessa inte folket eller ens Gadaffi-motståndarna. »National Transitional Council» består av nyliberaler, privatiseringsivrare och generaler, varav de flesta med bakgrund i Gadaffi-regimen, det vill säga representanter för den privatiseringspolitik som skapat det stora sociala missnöjet i Libyen.

Imperialismens bomber syftar inte till att hjälpa Libyens befolkning utan hjälpa denna utvalda del av Libyens borgarklass till makten. Därför måste vi motsätta oss bombningarna. Vi stödjer folkets uppror mot Gadaffi, inte ett regimskifte inom den korrupta borgarklassen.