Folkupproret mot Gaddafi är givetvis rättfärdigt och bra. En korrupt diktator som på senare år låtit sälja ut allt mer av nationens oljetillgångar som nu i desperation gått till blodig attack mot sitt eget folk har vi inte det minsta till övers för. Upproret i Libyen, liksom upproren i övriga mellanöstern, tog tidigt form av en nationellt demokratisk revolution, alltså en revolution för demokrati och mot regimens allt mer korrupta och imperialistvänliga politik. Det är ingen slump att upproret i Libyen, liksom i resten av Nordafrika, skedde efter de senaste decenniets anpassning till nyliberalism, USA och EU.

Att bombhögern gillar krig kommer kanske inte som någon överraskning men att flera kända vänsterdebattörer tillsammans med Vänsterpartiet och Ung Vänster givit sitt stöd till anfallskriget mot Libyen och till och med öppnat upp för ett svenskt deltagande är minst sagt anmärkningsvärt och direkt osmakligt. I ett uttalande från Ung Vänsters verkställande utskott påstår man att man bara lyssnar på det libyska folket. Vidare menar man att den demokratiska revolutionen är förlorad om inte Nato bombar Libyen.

Varken vi eller Ung Vänster vet vad Libyens folk tycker om angreppet mot landet. Det vi vet är att delar av oppositionen krävt inblandning men också att andra delar av oppositionen är motståndare till inblandning. Oavsett vilken del som bäst företräder folket så kan vi däremot vara säkra på att själva karaktären av ett nationellt demokratiskt uppror går förlorad den dag motståndet bjuder in utländska intressen. Imperialismens inblandning kan aldrig leda till befrielse, oavsett hur vackert formulerade avsikterna är. Tvärtom hänger det fortsatta upproret mot Gaddafi just på att det får vara ett folkuppror.

Man kan undra var Ung Vänsters ledning har gömt sig under det senaste decenniets brutala anfallskrig mot Irak och Afghanistan med hundratusentals döda civila som följd. Även i dessa länder fanns inhemska »oppositionella» som ställde sig på imperialismens sida. I både Irak och Afghanistan har imperialismens inblandning enbart lett till ökat kaos, inbördeskrig, korruption, fortsatt kvinnoförtryck och folk gör just nu uppror mot de quissling-regimer och krigsherrar som USA tillsatt.

Den revolutionära delen av arbetarrörelsen har en stolt historia av anti-militarism och anti-imperialism och RKU är stolta över att föra denna tradition vidare. Till bombvänstern vill vi bara hälsa en sak: Skämmes ta mig fan.